jag tar allt

Lyssnar på Chans, med Kent.
Andreas citerade en bit ur den i Brevet för drygt 5 år sedan. Kommer alltid att tänka på honom när jag hör den och det kommer aldrig att sluta trycka i hjärtat av ånger och skam över det som hände.

I trängseln utanför
Sen december ingen snö
Jag följer efter dig genom kön
Du stryker fingrarna lätt mot min kind
Och i ett ögonblick då allt står still
så får jag en chans att säga allt det jag aldrig sagt
så får jag en chans att ge dig allt det du aldrig haft

Men jag är för feg
Det finns ett enkelt svar
Du är varm när jag är kall
Du tar så lite plats
Jag tar allt
Jag trycker läpparna lätt mot din hals
Jag frågar "gråter du?"
Du smakar salt

Du gav mig en chans att säga allt det jag aldrig sagt
Du gav mig att en chans
att ge dig allt det jag aldrig ger dig
Dom små små orden är svåra ord
Och de hårda orden är enkla ord
Jag fick chansen,
du gav mig chansen men nu är det för sent
Nu är det för sent

Men det var inte för sent. Bara början.

Mina tankar och all kärlek till er som var där.
Pia Mamma Fredrik Jenny Hampetussen Magnus Pappa Andreas, Samuel, Tomas, Sonja och Lina Sundström Hjalmar Johan Laila Johanna Annica Joel Sofi Ida Jessica

Åh herregud. Läste just ett par dagboksinlägg av Johan som han skrev för 5 år sedan, när vi umgicks som mest. Förstår inte hur känslor kan blossa upp så efter bara några ord.

Oktober 2001
"Känner fortfarande att jag är väldigt glad att jag åkte på den där festen. För din skull. Måste säga att det även för mig var väldigt skönt att krama om dig. Det var ju så längesedan. Glad to be back. "

Jag minns den där festen som igår. Den jag höll kär ägnade mig knappt en blick utan koncentrerade sig för fullt på en annan flicka. Jag satt i en soffa med ångest som kämpade för att få utlopp. Några frågade hur det var med mig eftersom jag satt så tyst men jag viftade bort allt med tråkiga ursäkter. Johan hade inte alls tänkt komma men så var han plötsligt där.
Jag sprang fram till honom direkt, utan att hälsa och grät ut hos någon för första gången. Vi bara stod där i folkmassan och han höll om mig tills jag efter några minuter samlade krafterna. Han frågade aldrig varför.