forlovning

Sitter nu pa vart superfina hotell i Ayia Napa. Har bara nagra fa minuter pa mig att skriva sa detaljer far ni vid hemkomst.
Kan i alla fall beratta den fina nyheten att jag och Anton numer bar varsin ring pa fingret, visserligen i plast men de riktiga ar klara att hamtas nar vi kommer hem :) Sa vi satsar pa brollop inom familjen aven nasta ar!

Hoppas att ni alla mar lika bra som jag! puss och Kram fran Cypern 2008

Cypern och Ida

Om ett dygn sitter vi på Kallax och väntar på planet som ska ta oss till Cypern. Har till skillnad mot för förra 24:e augusti (dagen innan vi åkte till Grekland) inte packat någonting utan känner mig denna gång betydligt mer avslappnad inför resan.

Inser dock att det kanske är dags att välja ut kläder, packa viktiga papper, vattna blommor och dylikt.

För snart åker vi :)
*****

Noterade att detta blir mitt 500e blogginlägg sedan starten september 2005.

Hittade ett inlägg tillägnat Ida som jag vill publicera även idag, efter att inte haft tid att ses under helgen hon varit hemma i stan.

*****
Jag älskar dig. Så mycket att jag borde minnas när jag första gången kände det, tänkte det, sa det till dig.

Jag älskar dig så att det många gånger har fått mig till tårar. De gånger då allt inte betytt något, då jag kunnat dö för att inte känna det som inte känns; då grät jag och levde för dig som jag älskar så att det gör ont.

Jag minns inte ens första gången jag såg dig.

Jag vet när det var, hur jag var klädd och hur nervöst det var första dagen på gymnasiet. Och jag vet att du satt där någonstans i ringen, att du sprang bland träden som resten av klassen när vi skulle lära känna varandra.

Men jag minns inte ens när jag lärde känna dig.

Efter några månader, i samband med skeppsbrott på gympan som resulterade i en bruten fotled, då kan jag minnas hur du och de andra körde omkring mig i rullstol på stan. Och jag kände mig så stolt, så omtyckt, så otroligt mycket mer betydelsefull än sommaren innan.

Jag växte med er, jag växte med dig, ikapp dig. Vi var så fjortis då, tyckte att det var häftigt att röka och jag minns hur jag bad er om råd över att förlora oskulden. Och du var där den kvällen det hände, jag minns hur vi satt och väntade på bussen när jag dagen därpå klagade på den molande smärtan mellan benen. Vi skrattade åt det, och åt hur fåniga killarna vi varit med var. Kanske har vi, jag och du, alltid vetat att vi förtjänat så mycket mer.

Att vi förtjänar varandra.

En natt, en sommar, såg jag dig i det regnande mörkret utanför vårt kök. Den natten släpptes du fri, du lossade band som du nog aldrig kunde tro att du skulle knyta igen. Du grät där i mörkret och jag minns hur hedrad jag kände mig, att du kom till mig. Att jag för första gången i hela mitt liv fick chansen att finnas där för någon.

Så du flyttade hemifrån och något hände mellan oss. Jag antar att våra problem kom emellan, och nya vänner, nya intressen och framförallt nya hemligheter.

Som när ett självmordsförsök ledde till sjukskrivning och jag senare fick gå om ett år. Vi tappade verkligen bort varandra. Ibland undrar jag hur jag kunde överleva den där tiden utan dig.Jag väljer att tro att det var meningen, ödet, förutbestämt, att vi tog varandra tillbaka ganska snart efter att ätstörningen kom över mig. Att något större än oss båda visste att jag inte skulle klara det utan dig. Jag minns hur vi stod där i ett av uteställets toalettbås när jag berättade och att jag dagen därpå inte visste om du ens hört mig.

Men du har alltid hört mig, du har alltid varit så uppmärksam, alltid lyssnat, sett, talat för mig när jag inte kunnat och du har alltid stått vid min sida som stöd. Efter så många veckor och månader vi ibland har varit utan varandra så är jag nu säker att det aldrig blir så igen. Något har verkligen bundit oss samman, något starkare än ringarna vi bytte och kärleksförklaringarna vi gav. Vi har vuxit tillsammans.

en himmelsk drog

Vaknade upp strax före 5 av regnet och bestämde mig för att stiga upp tidigare och förbereda mig för en blöt promenad till jobbet.
Vet inte hur många gånger jag kollat på stövlar men ännu har jag inte köpt några; blir att ta med extra sockar iaf. Tack och lov så har dessutom chefen investerat i en skotork åt oss.

Jobbar sista dagen idag innan vi flyger söderut på måndag; känns passande efter denna vecka med regn. Ser fram emot sol, bad, en hel del öl och drinkar, god mat och ett besök på Europas största vattenpark, med hela 18 olika vattenbanor.

Var tvungen att ta en bild på buketten jag köpte åt Anton häromdagen; visst har det slagit ut en grann blomma ur vår Konsumbukett :)

Ska nu sätta mig med min 2a korsordstidning för denna vecka; jag som aldrig tidigare köpt en sitter nu naglad fast vid den var stund jag får över. Passar detta tråkiga väder...

Anette Meijer

Min kära vän är en googlare och själv har jag sökt efter mig själv i åratal, emellanåt även andra. Dock är det först för knappt ett år sedan jag började använda just google som sökmotor och än idag söker jag oftast både på Google och Altavista.

Efter att ha läst ditt inlägg Ida så var jag såklart tvungen att söka efter mig själv igen. Då jag känner mig själv ganska så bra och kommer ihåg vad jag gjort eller inte gjort, så kunde jag ganska snabbt sortera agnen från vetet och komma fram till att jag gjort följande saker som satt sina spår i den vilda webben...

*Skrivit på för att vi skulle få behålla Vanilla Coke; tydligen lönlöst.

*Har tydligen tidigare levt självdestruktivt då jag många gånger skrivit i Sofia Åkermans gästbok.

*Skrivit upp mitt namn på en sida för att senare tillsammans med omkring 1 miljon andra namn ha fått det utskickat i rymden. Mitt namn cirkulerar numer runt solen i en satelit sedan 1999.

*Skrivit på för att det ska vara nog med våldtäkter

*Tänt ett ljus för de drabbade i flodvågskatastrofen.

*Tydligen minskat mina koldioxidutsläpp och fått en jordglob på Aftonbladet

Sedan finns även den norska hemsidan www.anettemeijer.com som säljer konst för att stötta cancersjuka barn.

Spännande...

Det rinner

Regnet som öst över oss i Skellefteå med jämna mellanrum har grävt djupa spår på våra sluttande grusvägar. Tänk vad sårbara ting blir så fort de inte lutar åt samma håll som allt annat. Jag hade tänkt tala metaforiskt, djupt, om mig själv som en grusad, sluttande väg; men ärligt talat så ville jag bara publicera bilden jag tog på väg hem från jobbet igår :)

2,5 år

Igår var jag och Anton på bio tillsammans, något vi varit många gånger förr; men igår var första gången vi gick på tu man hand.
Vi "firade" dessutom 2,5 år, och som en vi träffade där sa så kanske det inte direkt var att fira genom att gå och se The Dark Knight.
Den var faktiskt väldigt bra och otäck precis som alla sagt, men till er som sett den måste jag ju fråga; kändes det inte som att den var på väg att ta slut om och om och om igen?

För övrigt så börjar jag jobba idag kl 16 efter 3 dagars ledighet.
I skafferiet gömmer sig en liten bit nougat-kladdkaka samt en öppnad chipspåse och godis. Och igår tog vi onyttighetspaus fram till fredag kväll. Ajajaj; men den första dagen är alltid värst, lär säkert bli att jag håller mig även över helgen då jag jobbar. Glömmer bort så lätt hur just lätt det är att äta godis :P

Sommaren lider mot sitt slut och mig gör det inte mycket. Känns skönt att kunna spendera mer tid inne, nerkrypt i sängen.

boende

Jag har börjat tänka mycket på framtiden; att jag för var dag ska åldras, kanske en dag vara gravid, föda barn, vara förälder.
Sedan jag flyttade in hos Anton så har jag alltid fantiserat om ett nytt boende och ni som känner mig vet även att jag sökt väldigt länge nu.
Först ville vi bara ha lite större; men att flytta till en Skebo-trea när vi då skulle måste flytta några år senare igen, kanske med en andra knodd i ugn, lät inte så lockande.
Så det blev istället att söka efter köpes och då minst en 4a. Visst låter det stort och vuxet, men samtidigt precis så som jag vill ha det. Så jag har sökt och sökt, radhus, villor, lägenheter, helt utan resultat.

Hade ett väldigt givande samtal med Anton igår och kom fram till att vi vill olika saker just nu men att det helt enkelt bara innebär att vi troligtvis kommer att bo kvar i nåt år eller två. Men söka kan jag fortfarande göra ;)

kärlek

Äntligen en ledig dag efter 4 nätter i rad med dålig sömn. Jag känner mig nästan helt utvilad vilket kan behövas när jag idag ska åka iväg på Nolia för första gången, tillsammans med Lars och Jeffe.

Anton började om att jobba idag.

Sommaren börjar ta slut här uppe i norr och ärligt talat gör det mig inte mycket nu när jag börjat om att jobba. Att städa hos eller duscha en vårdtagare på jobbet när det är 29 grader ute är ingen höjdare och visst luktar det riktigt gott ute nu när allt blommat klart?

***
Jag är så kär i min älskade Anton. Härligt. Visst är det upp och ner känslomässigt men varje kväll när vi säger godnatt och att vi älskar varandra så återkommer de där fjärilarna i magen.

Jag är inte uppvuxen i en familj där man regelbundet sagt just de där tre orden till varandra men om vi en dag får barn så är det något jag vill fortsätta att säga Anton, var dag.

Jag vill älska honom öppet och tydligt och likaså våra barn som aldrig ska behöva tvivla på vad deras föräldrar känner för varandra trots smågnabb och sura miner emellanåt.

Pia och Anders är mina förebilderr när det kommer till denna sak, då de ständigt återkommer till att uppmärksamma varandra trots vardagen där många par glömmer bort sig själva.