tack!

Tack, tack, tack till alla som var med igår! Det blev super! Och jag söp!

Och till ni som inte var med så kan jag berätta att det igår var svensexa och möhippa.
Själv jobbade jag ju delad tur trots hårt kämpande med att få semester i helgen, framförallt från strålande Jeffes håll.
På mina lediga timmar hade dock en bunt tjejer samlats för att överraska mig utanför musikskolan, där jag i musikföreningens studio fick sjunga in "Islands in the stream" med Dolly Parton och Kenny Rogers; precis som Anton gjort nån timme innan. Har dock inte fått höra det ihopklippta resultatet än...
Därefter blev det pizza på filtar på Kyrkholmen och en promenad på stan. Sedan blev det dags att jobba igen med vetskapen om att jag åter igen skulle iväg någonstans efter avslutat arbetspass.
Då plockade de upp mig för att åka hem och hämta badkläder för att sedan möta upp alla killar ute vid Lilleputtlandet. Badtunna, mer bad i Klinforsån, kubb och efterfest hos Jennifer och Lars. Väl hemma så dog vi båda i sängen, glada och berusade.
Lyckades ordna kompledigt på förmiddagen idag, börjar om 2 timmar istället.
Men jag är tröööötttt....

Bridezilla?

Med midsommar framför oss så lyckades jag i a f sova till 3.30. Tog mig till slut i kragen och steg upp för att förbereda inför midsommarfirandet som i år hålls hos oss. Jobbar till eftermiddagen och gruvar mig inför en trött och grinig Mette ikväll...

***

Härom kvällen pratade jag med kärleken om hur stressad jag är. Inte rent praktiskt, för tidsmässigt så känns allt ännu lugnt. Men i huvudet cirkulerar de ständiga frågorna runt bröllopet. 3 veckor kvar och fortfarande så mycket som jag inte vet hur jag ska göra med.

Allt vore såååå mycket enklare om jag på bröllopsdagen fick svassa runt i min klänning och servera folk, plocka undan, välkomna och serva folk; som jag alltid gör. På jobbet, hemma, på fester. Vem kommer att se över allt om inte jag får?

Folk försöker intala mig att det är då, på bröllopsdagen, som jag bara ska luta mig tillbaka och strunta i allt, bara njuta. Men redan nu river ångesten i mig över att inte ha kontroll.

Vi kan inte göra mer än att hålla tummarna...

Har äntligen kommit igång med bakandet till bröllopet; vegetariska och icke-vegetariska piroger som mamma hjälpt mig med, kladdkakor och rabarbermuffins. Ska inhandla lite mer baksaker idag så att jag kan fortsätta.

Idag är sista anmälningsdag till bröllopet och de enda som inte hört av sig och tackat ja är några släktingar som jag ändå vet ska komma.

Förhoppningsvis så kan jag och mamma åka och titta på lokalen idag. Nog för att jag tyckte att det var stort, men frågan är hur vi ska rymmas 65 personer i en lokal rekommenderad för 50?
Men, finns det hjärterum så finns det stjärterum :)
Tanken från början var ca 55-60, men efter att Anton fått lite dåligt samvete, och en kille bestämde sig för att ta med sig en objuden dejt som vi inte kunde vara ärliga mot, så ökade siffran. Och ärligt talat hade jag trott att i a f någon skulle tacka nej ;)

Självklart är jag dock glad över att alla kan komma. Nu håller vi tummarna!

mycket populär Ally och mindre populär Anette

Igår kväll kom söta, rara Ally förbi och hjälpte mig med lite bröllopsbestyr.

Timmarna flög förbi och väl i säng så dröjde det inte många timmar innan Anton kom hem efter en berusad kväll med facket.

Om jag sover dåligt i vanliga fall så är det ingenting i jämförelse med vad jag gör de nätter jag jobbar helg och alltid vaknar av Anton för att sedan inte kunna somna om till hans snarkningar. Har nu varit vaken sedan efter 3 och ska strax åka till jobbet för att jobba 7-21, med 2 entimmesraster. Tack och lov är jag ledig imorgon, om än det blir pirog-bakande med mamma.

Hädanefter blir det nog till att sova i gästrummet de nätter jag jobbar helg. Kanske låter som en enklare lösning att skicka ner Anton, men med honom sittandes på en knarrande datastol och badrumsbestyr mitt i natten, så får vi hålla tummarna om några veckor att sängen där nere är skön ;)

Glöm inte att rösta imorgon!

Som en vårdtagare sa, så ska det inte spela någon roll om man inte är insatt, huvudsaken är att man visar vilken sida man står på.

Och kan hon, som är halvdöv, halvblind och tar sig fram med rullator, gå för att lägga sin röst; då kan vi också!