Instagram och blåslagen

Ja instagram är så klart anledningen till att bloggandet är så bristfälligt!
Så enkelt det är att slänga in en bild där i jämförelse med att göra att helt blogginlägg.

Dagarna är upp och ner. Elliott är mammigare än någonsin förr, och samtidigt som det är lite mysigt så tär det på psyket. Trots att det fortfarande är jobbigt vid dagislämningarna, så njuter jag verkligen av dessa 15 timmar i veckan. Jag hinner ta igen lite sömn, göra ärenden och umgås med min vackra dotter som börjar bli mer "med".

Igår mådde jag dock riktigt dåligt över att ha lämnat Elliott gråtandes, då jag vid hämtningen både kunde se och fick höra att ett annat barn gett Elliott en omgång.
Inte blir det bättre heller av att han återkommande pratar om hur "mamma inte på dagis när Elliott gråter", "mamma inte trösta Elliott på dagis", "mamma inte där" (när han berättar om hur det andra barnet slagit honom)...

Ajajaj. Jag känner mig inte alls motiverad att lämna Elliott på dagis nästa vecka. Varje dag då jag lämnar honom frågar han efter just det här barnet, som jag vet brukar knuffas  och styra lite över de mindre. Elliott nämner nån gång då och då att barnet har slagit honom, men igår var första gången jag sett en skada.
Elliott känner sig inte trygg vid lämningarna, men fröknarna säger att det funkar bra efter att jag gått, så jag får väl härda ut antar jag.
Ska dock prata med nån fröken vid tillfälle och höra vad dom tror.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Bläää

Jag tänker att jag måste ha nån rolig bild eller nåt intressant att berätta för att blogga. Glömmer ständigt bort att det kvittar. Minimalt med folk som läser ändå :)

Elliott blir i a f mammigare och mammigare för var dag som går.
I tisdags lämnade jag honom för första gråtandes på dagis. Gråtit har han ju gjort där förr, men aldrig blivit lämnad förrän han kommit till en acceptans. I onsdags lämnade jag honom för första gången sen omstarten utan några tårar alls. Han vet att jag kommer tillbaka, och att går fort när man har roligt! :)

Published with Blogger-droid v2.0.10

Mammas pojke

Elliott, min älskade stackars Elliott... Senaste veckan har varit såå jobbig för honom. Visst har han haft roligt på dagis, men inte blev livet lättare för det.
Nu har han vid några tillfällen sagt att han vill ha en annan mamma, att han vill slå sönder mamma och slå sönder Zelda.
Det låter ju så klart värre än vad det är. Men mammahjärtat lider och jag försöker förgäves få honom att utveckla sina känslor. Han är för liten helt enkelt,  och står utan ordval.

I natt vaknade han upp och fick somna om bredvid mig. Det tog sin lilla tid för honom att somna, men visst är det mysigt att vakna upp tillsammans.

Nu på morgonen ligger i alla fall Zelda och sover på övervåningen och jag och Elliott ser barnprogram på datorn. Senare idag ska vi lämna Zelda fullmatad med Anton för att gå ut och leka, bara jag och han.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Stackars liten...

I tisdags började Elliott om förskolan efter 11 veckors ledighet.
Gick jättebra att lämna trots att halva personalgruppen bytts ut. Det hade även gått bra under de 5 timmar han var där, och inte en enda kissolycka.

Natten till igår sov han jättedåligt och ville inte alls bli lämnad på dagis. Under förmiddagen hade han tydligen haft det jobbigt och gråtit efter sin mamma, men efter lunch blev det bättre.

Idag vaknade han återigen tidigt och hade noll förståelse över att jag var tvungen att mata Zelda eller varför man inte kan lägga sig på henne.
"Jag vill inte ha lillasyster" "Vill tappa henne golvet" lät det bl a.
Ursch vad det smärtar att höra, och trots att jag försöker uppmuntra honom till att prata om sina känslor så är det så klart svårt för honom att förklara Varför han känner som han gör.

Vid dagislämningen grät han igen, men tydligen hade det gått jättebra hela dagen.
Jag och Zelda fick lära känna varann lite bättre och när vi hämtat upp storebror så åkte vi och hälsade på Anton på jobbet.

Elliott blev lovad guld och gröna skogar (eller rättare sagt glass) på stan, som slutade med skrovmål, glass och nya arbetsfordon. Joo, en viss lycka går att köpa för pengar ;)

Imorgon ska vi bara vara hemma, jag och barnen. Förhoppningsvis sover de båda bra i natt så jag orkar ödsla en massa energi och kärlek på framförallt min fine kille, i form av lek och uppmärksamhet.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Snart vardag

I förrgår åkte hela familjen till Rydlinge plantskola.
Anton har under en tid arbetat med grunden till en grillplats på gården, och nu är det dags att plantera växter i de nya omkringliggande rabatterna.

Idag har vi spenderat några timmar hos svärfars, och stackars Elliott ville inte alls åka hem när det började bli dags. Hem var dock tvugna att åka då det imorgon är vardag.

Vi går då in i en ny fas när Anton börjar om att jobba efter 10 veckors ledighet.
Jag ska med lite hjälp av 15 dagistimmar i veckan ta hand om båda barnen själv, hur nätterna än ser ut.
Känns dock som att det kommer att gå jättebra och att Elliott kommer att må så bra med lite tid på dagis istället för att bara hänga med familjen hela tiden.

Imorgon är det åter dags för Bvc-besök och jag misstänker att Zelda nu passerat 4 kg med råge.

Published with Blogger-droid v2.0.10