Ja instagram är så klart anledningen till att bloggandet är så bristfälligt!
Så enkelt det är att slänga in en bild där i jämförelse med att göra att helt blogginlägg.
Dagarna är upp och ner. Elliott är mammigare än någonsin förr, och samtidigt som det är lite mysigt så tär det på psyket. Trots att det fortfarande är jobbigt vid dagislämningarna, så njuter jag verkligen av dessa 15 timmar i veckan. Jag hinner ta igen lite sömn, göra ärenden och umgås med min vackra dotter som börjar bli mer "med".
Igår mådde jag dock riktigt dåligt över att ha lämnat Elliott gråtandes, då jag vid hämtningen både kunde se och fick höra att ett annat barn gett Elliott en omgång.
Inte blir det bättre heller av att han återkommande pratar om hur "mamma inte på dagis när Elliott gråter", "mamma inte trösta Elliott på dagis", "mamma inte där" (när han berättar om hur det andra barnet slagit honom)...
Ajajaj. Jag känner mig inte alls motiverad att lämna Elliott på dagis nästa vecka. Varje dag då jag lämnar honom frågar han efter just det här barnet, som jag vet brukar knuffas och styra lite över de mindre. Elliott nämner nån gång då och då att barnet har slagit honom, men igår var första gången jag sett en skada.
Elliott känner sig inte trygg vid lämningarna, men fröknarna säger att det funkar bra efter att jag gått, så jag får väl härda ut antar jag.
Ska dock prata med nån fröken vid tillfälle och höra vad dom tror.
2 kommentarer:
Men huvva, låter inte bra det där med pojke-med-översittarfasoner-av-det-elaka-och-fysiskt-våldsamma-slaget... Elliot verkar av dina ord att döma rent utav rädd bara av tanken att fara på fsk.. Och så ska det ju inte vara! Vad säger personalen??
Fröknarna säger att det funkar bra och att han blir mer och mer sig själv där. Det lustiga är att han alltid hälsar glatt på den här pojken när han får syn på honom, och pojken verkar faktiskt ganska harmlös bortsett .
från att han gärna vill bossa runt. har visst 2 äldre bröder hemma vilket kanske kan förklara en del
Skicka en kommentar