En pojke.

 Nu har vi fått se bebisen igen, som visade sig vara en pojke!
Han var otroligt aktiv och Anton funderade över hur han kunde röra sig så mycket där inne utan att det tog ont för mig.

Det är så fantastiskt att tänka att det inom mig lever en liten grabb som mäter ca 18 cm mellan huvud och rumpa och som växer och växer för var dag som går.
Tyvärr hade killen vänt sig när det var dags för stillbild och hon fick tyvärr in till en bättre profilbild än såhär. Synd, med tanke på hur tydligt vi sett honom i början av ultraljudet. Men, nu vet vi i alla fall vem det är som kämpar på därinne och han är varmt välkommen i slutet av maj.
Jag blev framflyttade ett par dagar vilket innebär att jag fortfarande är i vecka 19, 18+2, med beräknad födsel 29 maj.

***
Nu när vi vet vilket kön det är så måste vi såklart komma överens om ett namn.
Vi är båda lite less på att andra lägger sig i. Inte att de kommer med egna förslag, men att andra ska komma med synpunkter på namnen vi funderar över. En gillar inte sådan namn, en annan tycker inte om det andra osv
Man blir så lätt påverkad av vad andra säger, så troligtvis kommer vi inte att fortsätta yttra något om våra namnfunderingar längre.
Men kom gärna med förslag :)

***
Efter ultraljud och jobb var jag såklart tvungen att köpa våra första bebisplagg på mellandagsrean.
Jag är inte så förtjust i tanken på rosa på flickor och babyblått på pojkar.
Jag kommer nog aldrig att vara så kaxig att jag sätter på min pojke en rosa klänning, men det finns ju faktiskt väldigt mycket könsneutrala, coola kläder där ute.
Jag antar att man i början vill klä dom i de där självklara färgerna för att folk ska se vad det är för kön, och jag har inget emot självaste färgen babyblått, men då tycker jag faktiskt att mörkblått, vinrött, svart och mörkgrönt är lite snyggare färger på en tuff liten kille.
Och såklart en hel del vitt till den nyfödde; det är ju inte så lång tid det funkar att klä ett barn i den färgen innan fläckarna börjar sätta spår :)

Kärleken

Julen är nästintill över så självklart drabbas jag då av migrän och måste stanna hemma från jobbet idag.
Urk. Mår dock bättre nu och ska försöka göra det bästa av dagen. Som att dricka lite starkt kaffe för att lindra huvudvärken som inte riktigt ger sig, knyckla ihop embalaget till TV:n vi köpte igår samt se på när maken installerar mitt nya Wii. Eller, mitt och mitt -vårt, men det var jag som fick det i present :)
Jag fick även ett par trevliga sällskapsspel och en ny plattång av honom.
Av Thomas och Lotta fick vi jättefina smycken; en graviditetsbola - en silverboll i ett långt halsband som dinglar långt ner på magen för att avge ljud till bebisen. När sedan bebisen är född kan man använda ljudet för att förhoppningsvis lugna barnet :)
Tillsammans med detta fick vi även ett halsband med mitt och Antons namn ingraverat på 2 plattor. När familjen utökas kan vi hänga dit ett till namn!

***

Igår fick jag äntligen besöka vårt älskade Nyliden. Jag har inte varit där på ca 3 månader, och var lite orolig över att vi inte skulle hinna träffa någon från Antons familj i jul.
Men, halva klanen var där och som vanligt bjöds det på god middag.
Vi fick även julklappar - jag ett mysset i 2 delar: ett par byxor och en huvtröja i lila som båda rymmer en växande mage.
Som en liten bonus fick vi även Gustav och Johannas bärsele och babysitter som de använt klart till sina barn.
Vi kommer även så småningom att få spjälsäng och babyskydd till bilen av dom. Toppen! :D
Så, nu har bebisen allra första sak installerat sig i hemmet.
Och, efter ultraljudet på tisdag - då blir det att shoppa bebiskläder på mellandagsrean!

hur jag mår

Magen växer, och  tröttheten likaså. Vad hände med "de flesta gravida känner sig nu lite piggare"?
Troligtvis beror det väl på mörkret. Och jobbet.
Har träffat en sjukgymnast som fick mig att köpa ett bäckenbottenbälte för foglossningen, samt att hon gav mig några övningar. Gäller bara att komma ihåg att göra dom :)
(Och snälla rara mamma, jag klarar mig utan mammiga visdomsord ;))
Bältet fungerar dock bra, framförallt på jobbet där jag nästintill ständigt är i rörelse.
Synd bara att det är så fruktansvärt obekvämt att sitta i - jag kan ju inte direkt ta av mig det varje gång jag sätter mig ner en stund på jobbet.

Men jag prisar i alla fall gudarna att jag slapp illamåendet - huvva!
Trots att jag äter mer än vanligt och rör mig mindre, så står vikten stilla på +2kg. Får väl tacka någon Gud för det också, så länge bebisen växer som den ska.
Och om knappt en vecka får vi se den igen, och har vi tur så kanske vi då får veta könet.

Själv tror jag dock att det är en pojke då många myter tyder på det.
Men men, den som lever får se :)
Den har i alla fall börjat ge sig till känna där inne. Små, lätta buffar trots att moderkakan är i framvägg. Heja, heja!

v. 18 (17+5)

Längtar till ultraljudet om drygt en vecka - då slipper jag gissa mig till beräknat födelsedatum. Men om man utgår från det normala så går jag snart in i vecka 19 - tänk så fort det plötsligt går!

julkul med jobbet? inte i detta snöklimat

Kan ni föreställa er så dryyyygt; att få en semesterdag beviljad - med arbetstimmarna 7-12+16-21, för att sedan mitt på dagen bli utkallad att trots allt jobba kvällen.
Men, så kan det gå när vikarien som skulle jobbar för en blir sjuk och ingen annan finns tillgänglig.
Ååh så jobbigt, framförallt med tanke på att det var just kvällen jag ville slippa idag.
Jävla jobb.

Men, i lördags hade vi trevligt i alla fall. I år skippade vi julbordet på Brinken och tog oss an en julshow med julmat på Mollys.
Magen tyckte dock inte att det var så kul att dansa mer än 2 låtar i streck,

v. 18

I vecka 18 är kroppslängden omkring 17 cm (huvud/stjärt) och vikten i medeltal 220 g.

Barnet tränar nu mycket, viftar med armar och ben och kan slå kullerbyttor. Det tränar också andningsmusklerna genom att utföra andningsrörelser och "andas" ut och in fostervatten.

Julklappen

Önskade mig en ny hårtork i julklapp; en riktig och inte en ihopfällbar. Mest för att den jag har snarare suger än blåser.
Men, efter att den havererat och börjat ryka nu på morgonen så inser jag att jag måste ta tillbaka min önskan, käre make, och köpa en själv idag.
Näe, jag klarar mig inte till julafton, för jag vill ha mitt hår torrt, och jag är ledsen att den inte höll i 10 dagar till ;)

alla saker

Åååh! Fick idag prata av mig lite gravidtankar när vi åkte till Johanna och Emil för att fika och beskåda deras nya hus på Moröbacke.
Hon är så fin!
Nu håller vi tummarna att de två i magen stannar i minst 2 veckor till, men helst över nyår också ;)

Inspirationen flödade när vi sedan lämnade dom. Allt som ska handlas... Allt som ska analyseras innan det handlas; vilken vagn, spjälsäng, vilket skötbord och babyskydd är bäst i vår prisklass?
Vilken tur att jag är så duktig på att googla :)

spänning

Om det hamnar på Norrans löpsedel imorgon (kidding) så ska ni veta att jag satt på bussen som ikväll drabbades av ett demolerat, rykande däck.
Tack och lov så fattades misstankarna först i Bergsbyn, för att sedan besannas på just min avgångsplats - men jag tycker synd om stackarna som nu suttit kvar i en kall buss i 20 minuter.
Troligtvis hade bussens ena däck fått punktering, men eftersom de övriga däcken höll bussen i rullning så kände i alla fall aldrig jag vad som hände, trots att det inte var så mycket till däck kvar när jag väl steg av.
Och fyyy vilken rök!

Vi kan alla behöva lite spänning i vardagen :)

moodswings

Humöret, humöret... Drar på mig en skamsen min bara jag tänker på det. Självklart går allt ut över Anton som visserligen har förståelse men som ständigt också påpekar när jag sagt något onödigt otrevligt eller rent av elakt.

Jag är dock inte den som är sen med att be om ursäkt och än så länge har inget bråk inträffat, men det känns så onödigt!. Han gör allt för att visa mig kärlek, men i mina ögon blir det mest irriterande att ha någon som ständigt vill omfamna mig eller ge mig en puss på mun.
Sedan blir det väl inte bättre på kvällarna heller, när fogarna värker, näsan är tät och huvudet trött.

Och visst är det typiskt att jag sitter här och beklagar mig, som vanligt, med offerkoftan på, trots att allt handlar om att jag bär på en livs levande bebis som bara kräver en del av min kropp :)

Nu har vi dessutom fått tid för dateringsultraljud - den 28e december. Trodde att det skulle bli före julafton, men det gör inget. Då får vi veta lite mer exakt hur långt gången jag är.
Som det är nu så skulle man med standarduträkning kunna säga att jag idag går in i v. 17, dvs in i 5e månaden.
Dock har jag själv lagt till ett par dagar eftersom standarduträkningen kräver att man har en menstruationscykel på 28 dagar, medan jag tror att min är lite längre.

Vilket som, så får vi alltså om knappt 3 veckor veta mer exakt
:)

***

Vecka 16
Kroppen: Den här perioden är ofta en roligare tid av graviditeten och många känner sig lite piggare igen. En del som fött barn förut kan känna att något rör sig i magen, det kan kännas som pirrande bubblor eller som en fisk som spritter till.
Ditt hjärta pumpar 20 procent mer blod än tidigare och det kommer att öka betydligt fram till i slutet av graviditeten.

Fostret: Fostret mäter cirka 16 centimeter och väger omkring 100 gram. Fingernaglar har bildats och fostret kan rynka pannan, röra ögonen och svälja. Fostret kan även ta tag i navelsträngen och börja undersöka det vattenfyllda rummet som det befinner sig i. Det omges av ungefär 300 milliliter vatten som byts ut flera gånger per dygn vilket behövs eftersom fostret kissar ungefär med 45 minuters mellanrum. Vattnet fungerar även som stötdämpare.
Redan nu har barnet troligtvis utvecklat sitt smaksinne. Barnet kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ungefär lika hög som när man står på en trafikerad gata i staden eftersom alla ljud i mammans kropp förstärks i fostervattnet.

glömde visst slutet på förra inlägget -
Det bästa är såklart  att den rymmer en större mage:D

kappa

Köpte igår en ny kappa, ganska exakt som den på bilden, men enligt beskrivningen av denna kappa så går huvan att ta loss, vilket inte är fallet med min.
Lite tunnare än jag hade önskat, men det går ju alltid att klä på sig undertill.
Det bästa då?

Näe, jag vill inte alls jobba kväll när det är ca -20 ute.
Å andra sidan var det för snart 4 år sedan -27 grader på min första inskolningsdag, så jag borde ju veta vad jag har gett mig in på.

hahahahaha

Haha, jag hittade en så rolig, icke photoshopad bild.
Kolla in 'överarmarna' :D

skillnad

v. 5 och v.15
Som sagt var kan man se att jag har nyätit på högra bilden, men annars är största skillnaden att höftbenen börjar 'skymmas' lite :)

 

För övrigt ser jag idag ut att gå in i vecka 16.

Magen, snart vecka 16

Och så var det magen...
Troligtvis är killar och frivilligt barnlösa tjejer inte så insatt i graviditetens gång, som att embryot inte ens finns under de 2 första graviditetsveckorna eftersom man utgår från sista mensens första dag.
Men jag tyckte ändå att det var roligt att ett par stycken på jobbet trodde att jag var i första eller andra månaden efter att jag berättat.
Förvåningen var stor när jag nämnde att jag om drygt en vecka går in i 5e månaden :)

De här bilderna är visserligen nyss, på morgonen efter en stor frukost.
På kvällen är jag betydligt mer svullen längre ner men plattare upptill, så en liten gravidmage kan då tydas :)

Insåg på bilden tagen framifrån att man faktiskt kan se längdskillnaden på mina ben, eller rättare sagt snedheten de ställer till med, ganska tydligt. Har nog inte blivit bättre av den begynnande foglossningen heller. Aj aj.
Som en person jag känner sade, "sängen är min bästa vän".
Men då ska man ju helst kunna ta sig upp ur den också :)

Det är så svårt att förstå. Ena dagen Inte gravid, andra dagen gravid i slutet av vecka 15.
Plötsligt finns magen där så tydligt, plötsligt får jag lov att titta efter mammabyxor utan att skämmas.
Plötsligt är vi tre.

***

Lilla boo

Våra närmaste fick redan i slutet av september höra att vi äntligen blivit gravida.
Det kändes tidigt att berätta redan då, i vecka 6, men pga den då kommande resan till Rhodos där vi skulle måsta berätta för våra medresenärer, så ville vi först berätta för familjen.
Tiden gick och allt fler fick veta.
Det brukar sägas att man kan känna sig relativt säker från missfall efter vecka 12, då risken minskar med 90%.
Tyvärr drabbades jag av blödningar några dagar innan jag skulle gå in i just vecka 12, och under kontakt med kvinnokliniken så blev jag informerad om att det troligtvis var ett begynnande missfall och att jag då hade klumpar att vänta.
Mycket riktigt så kom klumparna; stora, men utan smärta.
Kände mig tom men samtidigt väldigt lugn över vad som skett; jag hade under alla dessa veckor så svårt att tro att något till slut ville leva inom mig att jag troligtvis redan hade hunnit sörja barnet som aldrig skulle komma när sedan missfallet inträffade.
Pratade med min barnmorska per telefon samma dag och berättade vad som skett. Hon sa att det var ett bra tecken att jag såg ut att ha slutat blöda eftersom det troligtvis innebar att kroppen hade lyckats stöta ut allt.
För säkerhets skull blir man dock inbokad för en koll 4 veckor efter ett missfall för att se att allt är ute ur kroppen.
***
Igår var kollen, som visade positiva test. Barnmorskan såg väldigt fundersam ut och bokade direkt in mig på ett ultraljud dagen därpå, idag. Hon kände även på magen, som är liten, och tyckte att det kändes som att livmodern var lite större än den borde vara efter ett missfall.
Och så idag fick vi se vår lilla boo... Tickande hjärta i en kropp som verkar följa graviditetsvecka 15 som jag nu tydligen är i.
De större blödningarna och klumparna beror på att moderkakan ligger i framvägg, nästan lite väl nära livmoderhalsen just nu, vilket får den att blöda under tiden som livmodern "sträcker ut sig". Jag blöder fortfarande lite, till och från, men när livmodern blivit större och moderkakan har kommit upp en bit, så kommer blödningarna att sluta.

De senaste 1-2 veckorna har jag haft mina aningar om att "allt" inte var ute. Magen har blivit lite större och jag kan inte ha så många byxor längre. Dock står vikten ganska stilla, jag har inte känt av det minsta illamående och alla andra symtom har man kunnat bortförklara som andra, "vanliga", åkommor.
Men... nu slipper jag suga in magen som jag var orolig mest bestod av för mycket mat, och helt plötsligt ser jag faktiskt lite gravid ut! :)

Och lilla boo lever
<3