En pojke.

 Nu har vi fått se bebisen igen, som visade sig vara en pojke!
Han var otroligt aktiv och Anton funderade över hur han kunde röra sig så mycket där inne utan att det tog ont för mig.

Det är så fantastiskt att tänka att det inom mig lever en liten grabb som mäter ca 18 cm mellan huvud och rumpa och som växer och växer för var dag som går.
Tyvärr hade killen vänt sig när det var dags för stillbild och hon fick tyvärr in till en bättre profilbild än såhär. Synd, med tanke på hur tydligt vi sett honom i början av ultraljudet. Men, nu vet vi i alla fall vem det är som kämpar på därinne och han är varmt välkommen i slutet av maj.
Jag blev framflyttade ett par dagar vilket innebär att jag fortfarande är i vecka 19, 18+2, med beräknad födsel 29 maj.

***
Nu när vi vet vilket kön det är så måste vi såklart komma överens om ett namn.
Vi är båda lite less på att andra lägger sig i. Inte att de kommer med egna förslag, men att andra ska komma med synpunkter på namnen vi funderar över. En gillar inte sådan namn, en annan tycker inte om det andra osv
Man blir så lätt påverkad av vad andra säger, så troligtvis kommer vi inte att fortsätta yttra något om våra namnfunderingar längre.
Men kom gärna med förslag :)

***
Efter ultraljud och jobb var jag såklart tvungen att köpa våra första bebisplagg på mellandagsrean.
Jag är inte så förtjust i tanken på rosa på flickor och babyblått på pojkar.
Jag kommer nog aldrig att vara så kaxig att jag sätter på min pojke en rosa klänning, men det finns ju faktiskt väldigt mycket könsneutrala, coola kläder där ute.
Jag antar att man i början vill klä dom i de där självklara färgerna för att folk ska se vad det är för kön, och jag har inget emot självaste färgen babyblått, men då tycker jag faktiskt att mörkblått, vinrött, svart och mörkgrönt är lite snyggare färger på en tuff liten kille.
Och såklart en hel del vitt till den nyfödde; det är ju inte så lång tid det funkar att klä ett barn i den färgen innan fläckarna börjar sätta spår :)

Kärleken

Julen är nästintill över så självklart drabbas jag då av migrän och måste stanna hemma från jobbet idag.
Urk. Mår dock bättre nu och ska försöka göra det bästa av dagen. Som att dricka lite starkt kaffe för att lindra huvudvärken som inte riktigt ger sig, knyckla ihop embalaget till TV:n vi köpte igår samt se på när maken installerar mitt nya Wii. Eller, mitt och mitt -vårt, men det var jag som fick det i present :)
Jag fick även ett par trevliga sällskapsspel och en ny plattång av honom.
Av Thomas och Lotta fick vi jättefina smycken; en graviditetsbola - en silverboll i ett långt halsband som dinglar långt ner på magen för att avge ljud till bebisen. När sedan bebisen är född kan man använda ljudet för att förhoppningsvis lugna barnet :)
Tillsammans med detta fick vi även ett halsband med mitt och Antons namn ingraverat på 2 plattor. När familjen utökas kan vi hänga dit ett till namn!

***

Igår fick jag äntligen besöka vårt älskade Nyliden. Jag har inte varit där på ca 3 månader, och var lite orolig över att vi inte skulle hinna träffa någon från Antons familj i jul.
Men, halva klanen var där och som vanligt bjöds det på god middag.
Vi fick även julklappar - jag ett mysset i 2 delar: ett par byxor och en huvtröja i lila som båda rymmer en växande mage.
Som en liten bonus fick vi även Gustav och Johannas bärsele och babysitter som de använt klart till sina barn.
Vi kommer även så småningom att få spjälsäng och babyskydd till bilen av dom. Toppen! :D
Så, nu har bebisen allra första sak installerat sig i hemmet.
Och, efter ultraljudet på tisdag - då blir det att shoppa bebiskläder på mellandagsrean!

hur jag mår

Magen växer, och  tröttheten likaså. Vad hände med "de flesta gravida känner sig nu lite piggare"?
Troligtvis beror det väl på mörkret. Och jobbet.
Har träffat en sjukgymnast som fick mig att köpa ett bäckenbottenbälte för foglossningen, samt att hon gav mig några övningar. Gäller bara att komma ihåg att göra dom :)
(Och snälla rara mamma, jag klarar mig utan mammiga visdomsord ;))
Bältet fungerar dock bra, framförallt på jobbet där jag nästintill ständigt är i rörelse.
Synd bara att det är så fruktansvärt obekvämt att sitta i - jag kan ju inte direkt ta av mig det varje gång jag sätter mig ner en stund på jobbet.

Men jag prisar i alla fall gudarna att jag slapp illamåendet - huvva!
Trots att jag äter mer än vanligt och rör mig mindre, så står vikten stilla på +2kg. Får väl tacka någon Gud för det också, så länge bebisen växer som den ska.
Och om knappt en vecka får vi se den igen, och har vi tur så kanske vi då får veta könet.

Själv tror jag dock att det är en pojke då många myter tyder på det.
Men men, den som lever får se :)
Den har i alla fall börjat ge sig till känna där inne. Små, lätta buffar trots att moderkakan är i framvägg. Heja, heja!

v. 18 (17+5)

Längtar till ultraljudet om drygt en vecka - då slipper jag gissa mig till beräknat födelsedatum. Men om man utgår från det normala så går jag snart in i vecka 19 - tänk så fort det plötsligt går!

julkul med jobbet? inte i detta snöklimat

Kan ni föreställa er så dryyyygt; att få en semesterdag beviljad - med arbetstimmarna 7-12+16-21, för att sedan mitt på dagen bli utkallad att trots allt jobba kvällen.
Men, så kan det gå när vikarien som skulle jobbar för en blir sjuk och ingen annan finns tillgänglig.
Ååh så jobbigt, framförallt med tanke på att det var just kvällen jag ville slippa idag.
Jävla jobb.

Men, i lördags hade vi trevligt i alla fall. I år skippade vi julbordet på Brinken och tog oss an en julshow med julmat på Mollys.
Magen tyckte dock inte att det var så kul att dansa mer än 2 låtar i streck,

v. 18

I vecka 18 är kroppslängden omkring 17 cm (huvud/stjärt) och vikten i medeltal 220 g.

Barnet tränar nu mycket, viftar med armar och ben och kan slå kullerbyttor. Det tränar också andningsmusklerna genom att utföra andningsrörelser och "andas" ut och in fostervatten.

Julklappen

Önskade mig en ny hårtork i julklapp; en riktig och inte en ihopfällbar. Mest för att den jag har snarare suger än blåser.
Men, efter att den havererat och börjat ryka nu på morgonen så inser jag att jag måste ta tillbaka min önskan, käre make, och köpa en själv idag.
Näe, jag klarar mig inte till julafton, för jag vill ha mitt hår torrt, och jag är ledsen att den inte höll i 10 dagar till ;)

alla saker

Åååh! Fick idag prata av mig lite gravidtankar när vi åkte till Johanna och Emil för att fika och beskåda deras nya hus på Moröbacke.
Hon är så fin!
Nu håller vi tummarna att de två i magen stannar i minst 2 veckor till, men helst över nyår också ;)

Inspirationen flödade när vi sedan lämnade dom. Allt som ska handlas... Allt som ska analyseras innan det handlas; vilken vagn, spjälsäng, vilket skötbord och babyskydd är bäst i vår prisklass?
Vilken tur att jag är så duktig på att googla :)

spänning

Om det hamnar på Norrans löpsedel imorgon (kidding) så ska ni veta att jag satt på bussen som ikväll drabbades av ett demolerat, rykande däck.
Tack och lov så fattades misstankarna först i Bergsbyn, för att sedan besannas på just min avgångsplats - men jag tycker synd om stackarna som nu suttit kvar i en kall buss i 20 minuter.
Troligtvis hade bussens ena däck fått punktering, men eftersom de övriga däcken höll bussen i rullning så kände i alla fall aldrig jag vad som hände, trots att det inte var så mycket till däck kvar när jag väl steg av.
Och fyyy vilken rök!

Vi kan alla behöva lite spänning i vardagen :)

moodswings

Humöret, humöret... Drar på mig en skamsen min bara jag tänker på det. Självklart går allt ut över Anton som visserligen har förståelse men som ständigt också påpekar när jag sagt något onödigt otrevligt eller rent av elakt.

Jag är dock inte den som är sen med att be om ursäkt och än så länge har inget bråk inträffat, men det känns så onödigt!. Han gör allt för att visa mig kärlek, men i mina ögon blir det mest irriterande att ha någon som ständigt vill omfamna mig eller ge mig en puss på mun.
Sedan blir det väl inte bättre på kvällarna heller, när fogarna värker, näsan är tät och huvudet trött.

Och visst är det typiskt att jag sitter här och beklagar mig, som vanligt, med offerkoftan på, trots att allt handlar om att jag bär på en livs levande bebis som bara kräver en del av min kropp :)

Nu har vi dessutom fått tid för dateringsultraljud - den 28e december. Trodde att det skulle bli före julafton, men det gör inget. Då får vi veta lite mer exakt hur långt gången jag är.
Som det är nu så skulle man med standarduträkning kunna säga att jag idag går in i v. 17, dvs in i 5e månaden.
Dock har jag själv lagt till ett par dagar eftersom standarduträkningen kräver att man har en menstruationscykel på 28 dagar, medan jag tror att min är lite längre.

Vilket som, så får vi alltså om knappt 3 veckor veta mer exakt
:)

***

Vecka 16
Kroppen: Den här perioden är ofta en roligare tid av graviditeten och många känner sig lite piggare igen. En del som fött barn förut kan känna att något rör sig i magen, det kan kännas som pirrande bubblor eller som en fisk som spritter till.
Ditt hjärta pumpar 20 procent mer blod än tidigare och det kommer att öka betydligt fram till i slutet av graviditeten.

Fostret: Fostret mäter cirka 16 centimeter och väger omkring 100 gram. Fingernaglar har bildats och fostret kan rynka pannan, röra ögonen och svälja. Fostret kan även ta tag i navelsträngen och börja undersöka det vattenfyllda rummet som det befinner sig i. Det omges av ungefär 300 milliliter vatten som byts ut flera gånger per dygn vilket behövs eftersom fostret kissar ungefär med 45 minuters mellanrum. Vattnet fungerar även som stötdämpare.
Redan nu har barnet troligtvis utvecklat sitt smaksinne. Barnet kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ungefär lika hög som när man står på en trafikerad gata i staden eftersom alla ljud i mammans kropp förstärks i fostervattnet.

glömde visst slutet på förra inlägget -
Det bästa är såklart  att den rymmer en större mage:D

kappa

Köpte igår en ny kappa, ganska exakt som den på bilden, men enligt beskrivningen av denna kappa så går huvan att ta loss, vilket inte är fallet med min.
Lite tunnare än jag hade önskat, men det går ju alltid att klä på sig undertill.
Det bästa då?

Näe, jag vill inte alls jobba kväll när det är ca -20 ute.
Å andra sidan var det för snart 4 år sedan -27 grader på min första inskolningsdag, så jag borde ju veta vad jag har gett mig in på.

hahahahaha

Haha, jag hittade en så rolig, icke photoshopad bild.
Kolla in 'överarmarna' :D

skillnad

v. 5 och v.15
Som sagt var kan man se att jag har nyätit på högra bilden, men annars är största skillnaden att höftbenen börjar 'skymmas' lite :)

 

För övrigt ser jag idag ut att gå in i vecka 16.

Magen, snart vecka 16

Och så var det magen...
Troligtvis är killar och frivilligt barnlösa tjejer inte så insatt i graviditetens gång, som att embryot inte ens finns under de 2 första graviditetsveckorna eftersom man utgår från sista mensens första dag.
Men jag tyckte ändå att det var roligt att ett par stycken på jobbet trodde att jag var i första eller andra månaden efter att jag berättat.
Förvåningen var stor när jag nämnde att jag om drygt en vecka går in i 5e månaden :)

De här bilderna är visserligen nyss, på morgonen efter en stor frukost.
På kvällen är jag betydligt mer svullen längre ner men plattare upptill, så en liten gravidmage kan då tydas :)

Insåg på bilden tagen framifrån att man faktiskt kan se längdskillnaden på mina ben, eller rättare sagt snedheten de ställer till med, ganska tydligt. Har nog inte blivit bättre av den begynnande foglossningen heller. Aj aj.
Som en person jag känner sade, "sängen är min bästa vän".
Men då ska man ju helst kunna ta sig upp ur den också :)

Det är så svårt att förstå. Ena dagen Inte gravid, andra dagen gravid i slutet av vecka 15.
Plötsligt finns magen där så tydligt, plötsligt får jag lov att titta efter mammabyxor utan att skämmas.
Plötsligt är vi tre.

***

Lilla boo

Våra närmaste fick redan i slutet av september höra att vi äntligen blivit gravida.
Det kändes tidigt att berätta redan då, i vecka 6, men pga den då kommande resan till Rhodos där vi skulle måsta berätta för våra medresenärer, så ville vi först berätta för familjen.
Tiden gick och allt fler fick veta.
Det brukar sägas att man kan känna sig relativt säker från missfall efter vecka 12, då risken minskar med 90%.
Tyvärr drabbades jag av blödningar några dagar innan jag skulle gå in i just vecka 12, och under kontakt med kvinnokliniken så blev jag informerad om att det troligtvis var ett begynnande missfall och att jag då hade klumpar att vänta.
Mycket riktigt så kom klumparna; stora, men utan smärta.
Kände mig tom men samtidigt väldigt lugn över vad som skett; jag hade under alla dessa veckor så svårt att tro att något till slut ville leva inom mig att jag troligtvis redan hade hunnit sörja barnet som aldrig skulle komma när sedan missfallet inträffade.
Pratade med min barnmorska per telefon samma dag och berättade vad som skett. Hon sa att det var ett bra tecken att jag såg ut att ha slutat blöda eftersom det troligtvis innebar att kroppen hade lyckats stöta ut allt.
För säkerhets skull blir man dock inbokad för en koll 4 veckor efter ett missfall för att se att allt är ute ur kroppen.
***
Igår var kollen, som visade positiva test. Barnmorskan såg väldigt fundersam ut och bokade direkt in mig på ett ultraljud dagen därpå, idag. Hon kände även på magen, som är liten, och tyckte att det kändes som att livmodern var lite större än den borde vara efter ett missfall.
Och så idag fick vi se vår lilla boo... Tickande hjärta i en kropp som verkar följa graviditetsvecka 15 som jag nu tydligen är i.
De större blödningarna och klumparna beror på att moderkakan ligger i framvägg, nästan lite väl nära livmoderhalsen just nu, vilket får den att blöda under tiden som livmodern "sträcker ut sig". Jag blöder fortfarande lite, till och från, men när livmodern blivit större och moderkakan har kommit upp en bit, så kommer blödningarna att sluta.

De senaste 1-2 veckorna har jag haft mina aningar om att "allt" inte var ute. Magen har blivit lite större och jag kan inte ha så många byxor längre. Dock står vikten ganska stilla, jag har inte känt av det minsta illamående och alla andra symtom har man kunnat bortförklara som andra, "vanliga", åkommor.
Men... nu slipper jag suga in magen som jag var orolig mest bestod av för mycket mat, och helt plötsligt ser jag faktiskt lite gravid ut! :)

Och lilla boo lever
<3

bak

Julen har inträtt här hemma; t o m granen som står pyntad och klar.
Har hunnit med ytterligare ett saffransbak, chokladkola samt ett pitepojksbak hos mor.
Men ännu, inga julklappar. Om man då inte räknar de omkring 100 meter lister samt torktumlaren vi idag inhandlat åt oss själva.
Kan ju låtsas att vi fått dom av någon annan ;)

***
Går imorgon in på min femte och sista lediga dag i rad. Känns lyxigt att genom att ta ut 7 timmars komptid få så många dagar ledigt, men det är väl en av de få fördelarna med att jobba oregelbundna tider.
***

wowad

Storzapparen Anette stannade till slut av när Skavlan ikväll fick besök av Nando Parrado.
Nando blev i filmen Alive gestaltad av Ethan Hawke; ni vet filmen om flygplanskraschen på Anderna på 70-talet.
Vilken fantastiskt människa, och vilken historia!
Om ni har möjlighet; se reprisen!

jultankar

Bloggsvackan fortsätter och ärligt talat helt enkelt för att jag alldeles för sällan känner mig inspirerad till att skriva om något.

Vintern är här, på riktigt, och snart även julen.

Som det ser ut nu så kommer jag att få vara ledig både julafton och juldagen, men var självaste julfirandet kommer att spenderas återstår att se.

Och i motsats till vad jag normalt sett brukar ödsla min tid på i oktober-december, så har jag än så länge inte brytt mig julklappssökande och pysslande.

Först i år inser jag hur otroligt mycket tid jag många gånger har lagt ner på att hitta på något speciellt till mina nära och kära, men ärligt talat så är det nog många gånger också i onödan.

Jag har satt ribban för högt för mitt eget bästa - det går inte att ständigt hitta på något unikt, och jag anser inte heller att julen ska handla om att "byta pengar" med varandra. Det ska vara ett byte av omtanke, men i år får jag nog tona ner det hela och hitta på en enklare lösning.

Allt detta till trots så har jag iallafall beordrat Anton att vi ska fortsätta "byta pengar" med vandra tills den dagen vi har egna barn att lägga ner pengarna på istället.

Även om det överraskningslöst innebär att jag alltid får precis allt jag önskat mig ;)

***

Idag blev det att ta tag i lite julbak.

Saffransbröd, knäck och annat julgodis är nog det enda som lockar - och idag blev det detta...

Kanske marsipangodis till helgen?

Det här måste få visas.

...och så var det Darth Vader som trillade av stolen.

jul!

Oj vad det står stilla här.
Men när man har annat att göra och tänka på så är inte bloggen prioriterad.
Idag, när snön nu fallit igen, måste jag allt servera lite glögg och pepparkakor till den här julmusiken.
Då blir man alltid glad :)

(ps. Det är inte min glögg på bilden)

Den där svanken, och svackan

Stiltje här på bloggen, av olika anledningar.
Igår var det i alla fall födelsedags med min första stackade våningstårta på bordet; den höll :)

Annars så peppas det här inför halloweenfesten på lördag.
Kan ha satt upp någon dekoration lite för tidigt eftersom jag glömmer bort dom och blir rädd om och om igen.

***
Hade sååå hoppats på ledigt på fredag kväll, men eftersom vikarierande chef inte lagt ut turen förrän idag så fanns det såklart ingen vikarie tillgänglig; go figures.
Är less på jobbet, trött och slut i kroppen.
Och glada, trevliga Anette som vanligtvis alltid har tålamod för de flesta på kontoret, börjar vara lite less på kollegorna också.
Tänk att man ska måsta tänka för så många hela tiden!
***
Idag jobbar Anton över och då får man sova läääänge på eftermiddagen och spela julmusik högt medan man dricker glögg.
Tjo vad lätt jag kan göra mig själv glad igen!

jul

Snön är här och likaså julstämningen - nu är julmusiken igång!
(Lite sent i år, inte sant?)

beklagande

Igår föll snön, men inte så mycket i Bergsbyn som i stan.
Jobbade tråkigt nog kväll, halkandes omkring på gatorna.
Vi har börjat med ett nytt planeringsverktyg på jobbet samtidigt som vi fått fler vårdtagare och en del som helt enkelt blivit sämre. Värre kombination kan man ju söka efter.
Jag, tillsammans med Sara på jobbet, har gjort planeringen på jobbet i ca ett halvår, och det är först nu som vi fått cred för det eftersom det nya verktyget inte alls levt upp till det vi fått höra om det.

Till råga på allt så är chefen borta de kommande 3 månaderna, och om än den nya tjejen verkar bra, så är hon ung och saknar majoriteten av den erfarenhet som gör vår ordinarie chef så bra.

Jag som vanligtvis trivs på jobbet gruvar mig numer inför varje pass. Louise som ajg alltid tycker om att jobba med jobbar knappt längre på kontoret utan har mest suttit nere på Brinken med det nya planeringsverktyget, och min "mentor" Robert som jag trivs så bra med har hållit i utbildningar sedan i våras och syns knappt till på jobbet, om än han ser ut att återkomma nu i vinter igen. Och glada, söta, rara Sara som jag en gång i veckan har fått planera med och som alltid kan lysa upp ett mörkt arbetspass går om en vecka hem för att förbereda sig inför bebisens ankomst i december.

Usch.
Måtte vi få mer personal snart.
Men, när ett schema är lagt för 6 veckor är det svårt att hitta nya vikarier som är sugna på att bara jobba 7-12 och 16-21 varje dag, 7 dagar i veckan.

Tur att jag har annat som är roligt.

höstplaner

Nu har här inte bloggats sedan före resan - vilken torka. Men ute är det blött och hösten antar jag får hälsas välkommen.
Med hösten kommer kylan och tröttheten, men ärligt talat så tycker jag bara att det är skönt att ha kommit hem från Rhodos. Borta bra men hemma bäst.

Nu ska jag och Anton ta oss i kragen igen. Mycket som ska göras den närmaste tiden, som att måla klart trappen som blev påbörjad men aldrig avslutad. Sedan har Anton bestämt att det blir till att anlita någon för att lägga mattan i trappen, samt tapetsering av de 3 rummen på övervåningen eftersom väggarna är nästintill igenpluggade.

När svärfar har tid ska vi förhoppningsvis få hjälp av honom att täcka för ovanpå skåpen i köket, och lister ska på plats både här och där.

Och så var det det förgrymmade körkortet som hoppas kunna ägna tid åt i vinter.
Men, någon brådska har jag ju faktiskt aldrig haft ;)

***
Nu peppar vi för Halloweenfesten!

Pappan och sjukdomen

Igår ringde pappa min, som jag tycker så synd om. Vi bråkade, eller rättare sagt så skrek han och jag försökte vara lugn och samlad. 

Kanske för att jag vet att han är sjuk och att jag är bättre än så.

Jag fick berätta för pappa 3 gånger att jag skulle gifta mig innan han började komma ihåg det. När han glömt bort att jag sagt att vi skulle köpa hus, och han sedan fick höra det av någon annan så sa han upp kontakten med mig. Vi kunde dock reda upp det, jag förlåt honom och gav honom genom ett långt brev en större insikt i hur hans sjukdom påverkar mig. Ständigt, ständigt glömmer han bort allt jag berättar för honom, men sällan blir det uppblåst i dessa proportioner.

Men så igår så ville han plötsligt ifrågasätta hur Anton kunnat ta hans familjenamn, utan att fråga om lov.

Visst sa jag, om det här hade rört sig om en normal familjerelation så hade dom troligtvis talats vid per telefon före vi gifte oss, även om Anton kanske inte skulle ha just "bett" om namnet. 

Istället så har jag pratat med pappa, flera gånger, om att Anton skulle ta Meijer eftersom jag inte ville byta bort det, och pappa var så stolt och nöjd både före och efter bröllopet -vilket jag igår sa åt honom också.

Motverkande får jag då höra frun Anna sitta i bakgrunden och trissa upp honom, säga "men hon sa att hon skulle ta hans efternamn", något jag aldrig ens övervägt.

Så jag sa som det var, att jag pratat med honom om detta, att han har ett minne som ständigt sviker honom och att det är så synd att han har Anna som sitter och ljuger för honom.

Anna är en alkoholiserad kvinna som står och stirrar ut genom fönstret sökandes efter grannar som hon kan snacka skit om, och hon bär på så mycket hat gentemot så många. 

Tyvärr är det så lätt för henne att vända pappa mot alla dessa också då allt hon säger blir sanning i hans öron eftersom han själv inte kan minnas något annat.

Jag vet inte så mycket om pappas hälsa, inte mer än att han haft flera hjärtinfarkter och att minnet blir sämre och sämre. Han berättade för några år sedan, när han var någorlunda bra fortfarande, att en läkare sagt att det var för att delar av hjärnan drabbats av syrebrist.

När jag besökte honom sist kunde han sitta och prata ingående om ett ämne, avsluta, för att 2 minuter senare börja om och berätta precis samma saker.

Igår var jag helt rak med honom - och tyvärr slutade det med att han bara sa ok och la på luren.

Det är så synd att han ska vara så arg på mig över saker som hon tutat i honom och igår fick jag helt klart för mig att han inte har något minne alls av sakerna hon sagt till honom om mig, saker som jag själv hört genom väggar, om hur sjuk jag är i huvudet som bara läser när jag är där, att det måste vara något fel på mig, att jag inte älskar honom eller behandlar honom som en dotter bör..

Igår var han helt i hennes grepp och så länge de bor tillsammans så finns det inget jag kan göra.

Skulle jag ringa honom kommer hon fortfarande att vara där och tala honom "till rätta" efteråt. Skulle jag åka ner och tala med honom, skulle hon fortfarande vara den som stannade kvar när jag åkt.

Men, som jag säger till Anton - det här är deras problem, om de ville tycka illa om dottern som aldrig ringer. Hade de bott här uppe skulle jag regelbundet ha kunnat besöka dom och kanske ha ett acceptabelt förhållande till pappan som jag egentligen tycker så mycket om.

Den dagen han går bort hoppas jag att jag inte ångrar något, men vad mer kan jag göra än att vara ärlig när det behövs och att ständigt påminna honom om att jag älskar honom, trots allt?

Ikväll åker vi till Rhodos. Värme, värme och sol, sol, bortsett från imorgon då det ser ut att bli regn och åska. Men eftersom vi kommer fram inatt så kommer nog alla ändå att vara trötta. Kanske lite shopping istället? :)

hekt

Efter en hektisk delad-tur-dag igår och för lite sömn, så jobbar jag nästintill konstant (känns det som) fram t o m tisdag kl 16.
Fördelen med att åka vid 21-tiden med flyget på onsdag, är väl att man hinner packa samma dag.
Nackdelen? Självklart att man kommer fram vid 3 på natten.
Men åååh så skönt det då blir att sova i en hotellsäng :)

rhodos?

Har väldigt svårt att förstå att vi åker om 5 dagar.
Har inte förberett mig direkt, men tvättar i alla fall upp lite kläder idag.
Kanske bör börja packa eftersom jag nu jobbar lördag t o m tisdag.
Kanske bör...

Svåger Anders tipsade mig för länge sedan om TV-serien Jericho, som både jag och Anton blev stormförtjusta i. P g a en strejk kom säsong 2 endast att bestå av 7 avsnitt, som vi fortfarande inte har sett.
Men nu, nåt år senare, så har vi börjar rulla 1a säsongen igen för att se serien till dess slut.
Vid sidan om hankar jag mig fram på Vampire Diaries, How I met your mother och Glee som börjar om alldeles i veckan tror jag.
Men visst är det alltid skönast att upptäcka en serie när det redan finns en eller två visade säsonger än att måsta vänta på avsnitt efter avsnitt, vecka efter vecka.
Serier is tha' shit!

yack!

Brukar koka upp ett halvt snabbnudelpaket tillsammans med ärtor, majs och paprikablandning; men efter att ha tinat upp grönsakerna i micron först, hittade jag en död larv.
Det blev ett helt nudelpaket utan grönsaker idag.

Have you met Ted?

Toppenkväll igår med kära vänner. Har inga bilder för tillfället då kameran lämnades hos Jennifer - men istället bjuder jag på det här korta klippet som killarna jag träffade igår verkade ha tagit efter.
Kille knackar mig på axeln:
'Hej! Har du träffat Christer?' och pekar på sin vän.
Jag fick då glänsa med att jag visste att repliken var tagen här ifrån...

Tjejkväll imorgon; då bjuder Jeffe på middag och jag på tårta.
Nu ska det pysslas med marsipan!

Alliansen, verkligen?

Ta dig tid att läsa det här.

Favorit ikväll

Bäst ikväll

Minnen

Anette 17 år - skådisen.
(länk ovan)

Vamps

Inget bloggande på några dagar - istället har min tid spenderats till att se de första 16 avsnitten av Vampire Diaries.

Nu har ju trots allt True Blood säsongsuppehåll...

Jag minns.

"Remember, remember, the 'Eleventh of September'"... 

Jag minns hur jag stod i köket på Erikslid när mamma kom in och sa att min bror Thomas ringt och berättat att ett plan kört in i World Trade Center - de där byggnaderna jag hört talas om men aldrig direkt lagt på minnet.

Nu glömmer jag aldrig.

Maskerad

Svägerskan Hilda kom med ett utomordentligt förslag - att jag skulle styra upp ett maskeradparty lagom till födelsedagen och Halloween. Fyller ju år 26/10, Halloween är den 31/10 och Allhelgona 1/11, så passande vore kanske lördag 30/10?

Skräcktema - såklart!

Sugen, familj som vän, vän som familj, 18+ är åldern och det är bara till att höra av sig om ni vill infinna er.

Sprid ryktet! ;)

virus och vatten

Jag har en fantastisk dator - som drabbas av ett hemskt virus och som endast kräver ett par knapptryckningar för att återställa sig till vad den var innan, med allt intakt, utan att måsta krångla med skivor.

Och så har jag tydligen även en fantastisk mobiltelefon - som klarar av att tappas rätt ner i ett fyllt, kokhett bubbelbad, utan att ens blinka.

Men ändå, jag måste bli mer försiktig.

***
Anton är som sagt var borta hela helgen och idag jobbar jag till 12 för att sedan vara ledig t o m måndag.
What to do, what to do?

Willow Smith - Whip my hair

Snackis inom amerikansk musik - Willow Smith, dotter till Will Smith och Jada Pinkett Smith, 9 år!

Vill faktiskt bara spela den om och om igen :)

Kroppar

Måste ju tipsa om den här sidan.
Trots att jag än idag har svårt att acceptera hur min egen kropp ser ut ibland, så har jag alltid tyckt att kvinnokroppar i allmänhet är sååå vackra!

Har får ni möjlighet att se dom i alla dess former, längder och vikter - som ett bevis på att det inte sitter i kilona.

När räkan är borta dansar kräftorna på bordet

Anton blir borta hela helgen, så ikväll blir det detta...

...och så lite dipp, öl och kramar till Dawn of the dead!

Min nya mandelkvarn som jag hittat på Kupan :)

Toppen!

macarons

Man jobbar en dag eller två och helt plötsligt finns det varken tid eller ork till att blogga.

Framförallt finns det sällan något att skriva om när dagarna går ut på att just jobba och att vara trött - men igår hann jag faktiskt med att prova på att göra macarons för första gången.

Har varken sett någon på riktigt förr och ännu mindre smakat på en, så provbakning slutade såklart med mindre vackra, platta kakor- men goda blev dom.

Vad ser ni systrar, del 2.

Såg just att jag måste ha tappat bort en hel del rader i början av den här dikten när jag publicerade - men nu kan ni läsa den till fullo.

Lilla Stjärna

Sett filmen Låt den rätte komma in?

Har velat läsa boken sedan jag såg filmen, men tog mig istället nu an författarens senaste bok - Lilla Stjärna.
Det är författaren själv, John Ajvide Lindqvist, som är uppläsare på talböckerna, och medan jag från början inte visste om detta kunde jag tycka att uppläsaren hade en smått otäck och släpig röst. Så småningom fann jag att rösten passade historien helt perfekt och jag har svårt att lägga ifrån mig hörsnäckorna.

Otäck men vacker historia som låter så övernaturlig och otrolig när jag återberättar den för Anton men som, när man själv hör den, faktiskt känns så självklar och hjärtskärande.

Längtar, längtar till nästa bok av Ajvide jag tar mig an, kanske Människohamn?

Massage

Vilken tur att jag fick för mig att kolla upp hur jag jobbar i helgen - såg då att jag bokat in en massage idag :)
Jag måste ju försöka utnyttja kommunens friskvårdsbidrag och har tidigare fått lära mig den hårda vägen att ett kort för några månader på badhuset eller gym inte direkt är my cup of tea.

För övrigt så kanske ni få trogna läsare har noterat att jag försöker blogga lite oftare. Nu fattas bara några fler av er, inte sant?

sällskap

Från att ha klistrat mig fast på en stol framför datorn med självömkan, lyckades jag till slut bjuda in mig till Linnéa för lite vindrickande och en hel del prat.

Höstfärger

Ny hårfärg, nya glasögon.

Nu är det höst!