Vad ser ni systrar?

Sedan en tid tillbaka är jag kultur och aktivitetsombud på jobbet, och vid två av mina utbildningsdagar har jag fått höra denna fantastiska dikt.
Dikten är skriven av en äldre långvårdspatient i Skottland. Hon såg inte ut att intressera sig för omgivningen utan satt mesta tiden och stirrade ut genom fönstret. Efter hennes död hittades dikten bland hennes papper.

Vad ser Ni systrar, vad ser Ni säg?

Tänker Ni inom Er, när Ni tittar på mig:

"En knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,

osäker om vanor, med frånvarande blick.

som spiller ut maten och inte ger svar

när Ni muttrar om henne som aldrig blir klar.

Som inte ser ut att märka vad Ni gör

och ständigt tappar käppen och inte ser sig för,

som viljelöst låter Er göra som Ni vill

med matning och tvättning och allt som hör till".

Är det så Ni tänker när Ni ser mej, säg.

ÖPPNA ögonen systrar, titta närmare på mej.

Jag skall tala om vem jag är som sitter här så still,

som gör vad Ni ber mig om, äter när Ni vill.

-Jag är ett tioårs barn med en far och en mor,

som älskar mig och min syster och min bror.
En sextonårsflicka, smäcker och grann,

med drömmar att snart möta en man.

En brud nästan tjugo, mitt hjärta slår en volt,

vid minnen av löften jag givit och hållt.

Vid tjugofem -nu har jag mina egna små

som behöver mig i hemmets trygga vrå.

En kvinna på trettio, mina barn växer fort

och hjälper varandra i smått och i stort.

Vid fyrtio är de alla vuxna och alla flyger ut.

Men maken är kvar, och glädjen är ej slut.

Vid femtio kommer barnbarn och fyller vår dag,

åter har vi småttingar, min älskade och jag.

Mörka dagar faller över mig, min make är död.

Jag går mot en framtid i ensamhet och nöd.

De mina har nog att ordna med sitt,

men minnet av åren och kärleken är mitt.

Naturen är grym, när man är gammal och krokig,

får en att verka en aning tokig.

Nu är jag bara en gammal kvinna,

som sett krafterna tyna och charmen försvinna.

Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.

Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.

jag minns min glädje, jag minns min smärta,

och jag älskar och lever om livet på nytt,

och tänker på åren, de alltför få som flytt

och accepterar kalla fakta, att inget kan bestå.

Om Ni ÖPPNAR era ögon systrar, så ser Ni ej

bara en knarrig gumma. Kom närmare, se MEJ.