Igår hörde jag det första gången, och idag råkade Anton ut för samma sak.
En stund efter att vi ätit middag, medan vi står i köket och städar undan, är det ovanligt tyst i vardagsrummet där Elliott håller till.
Så jag smyger in och ser honom stå vid soffbordet, till synes utan att göra något.
"Bajsar du Elliott", frågar jag, och får till svar
"Mamma gå."
"Vill du vara själv?"
"Mmm..."
Och idag hände samma sak med Anton.
"Pappa gå."
Vår store kille har börjat få en känsla av integritet. Att bajsa är nåt man helst gör själv. Kanske för att det, iaf om inte jag eller Anton är själv hemma med honom, är enda gången som han kan bli utestängd från toaletten.
Vilket som, så blev vi faktiskt rörda när han så tydligt visade vad han ville.
Vi håller även smått på att pott- och toaträna honom.
Jag försöker vid varje blöjbyte, minus de med bajs i, fråga om han vill kissa på toaletten/pottan (beroende på våning) Han vill alltid, och lyckas i princip alltid kissa åtminstone en liten skvätt. Varje gång får han beröm och blir mycket stolt. Numer behöver han inte heller krysta ihjäl sig för att det ska komma utan kan slappna av och låta det rinna naturligt.
Intresseklubben antecknar va? ;)
Vi är i alla fall väldigt stolta.
