Jag fick sova hela natten och vaknade när Anton skulle på jobbet. Trodde ett tag att smärtan gått över, men när jag sedan ställde mig upp så började det spränga igen.
Skulle linda om foten  och såg att  ena sidans kompresser förvandlats till en stelnad kaka av blod; lyckades dock ta bort den utan att riva upp något.
Känns just nu som att jag fortsätter att gå med kryckor åtminstonde dagen ut, och kanske även till stan imorgon då jag måste hämta ut medicin.

aj

Operationen är överstökad, men nu får jag betala i smärta.
Jag blev nedsövd trots allt och vaknade senare upp med maken vid min sida. Mådde då inge vidare och skickade hem honom. Skulle få sova ett tag till men behövde mer morfin.

När sedan läkaren kom igen beskrev jag en klåda i ansiktet som jag även känt efter att ha använt cocoliana, så hon drog slutsatsen att jag kan vara lite känslig mot morfin.
Blev därför av med receptet på Tradolan och får nöja mig med nåt enklare.
Måtte de verka inatt trots allt.
Tydligen stötte läkaren på problem och fick tillkalla några överläkare, men ingen av dom lyckades få ut den tredje och sista skruven. Operationen som skulle ta 30 minuter tog istället 2 timmar.

Eftersom jag betedde mig som Bambi på hal is så fick jag lov att köpa kryckor, men jag känner redan att jag kan stödja lätt på främre delen av foten när jag går med dessa.
Eftersom de var tvugna att gräva runt så pass mycket under huden så tyckte läkaren att jag absolut borde vara hemma i minst en vecka, och sa att jag kunde ringa henne för att bli vidare sjukskriven om jag fortfarande har ont efter det.

Nu blir det sömn, sömn, sömn...

opp

Imorgon är det dags för operation. Känns lite nervöst. Antar att jag inte blir sövd, men informationspapperna är lite luddiga. Vilket som så kommer det såklart att gå bra och jag får stödja lite på foten redan dagen därpå. Blir dock hemma åtminstonde veckan ut.

***

bläää...

Sitter och räknar på tårtbakningen och har just kommit fram till att det kommer att ha gått åt 47 ägg och 43,5 dl socker, bara till bottnarna!

Jag har de senaste veckorna förätit mig på kladdkakekanter, fyllningar och färdiga tårtor och det märks både på trängre kläder och hyn. Nu får det vara nog - för visst är det bikinidags snart?

Husfasoner

Det händer grejer i Bergsbyn!

Små saker, som att vår klocka äntligen har kommit upp på tapeten i köket. (liknande bilden, med lösa siffror på tapeten)

Som att vi gjort en lista över saker som måste göras i diverse rum, samt saker vi Vill göra framöver.
Och en lista på alla saker som måste inhandlas; material, verktyg, möbler; och jag är glad över att maken har sparat pengar när jag själv bara slösar dom på småsaker.

De vita stolsöverdragen har äntligen färgats, bruna, och vi är båda mycket nöjda över resultatet.

Jag har rensat lite i trädgården, i rabatten, lagt om plattor och stenar och skrubbat en ranglig trapp som jag dessutom spikat lite stadigare.

Det händer saker i Bergsbyn och vi mår så bra :)

en krattad gård

När man har världens tunnaste väggar mellan rummen så är det tur att det alltid finns en ledig säng i källaren.

***
Ikväll kommer 3 tjejer hit. Blir troligtvis pizza, öl, vin och sprit, kanske lite sång och spel. Och en jättetrött Mette.

Haft en toppenkväll i goda vänners lag; en sån där kväll man kommer hem från utan att känna sig direkt trött. Imorgonbitti har jag tagit kompledigt och på kvällen blir det jobb igen - hinner nog med några tårtbottnar innan dess :)

Nu är det knappa 5 veckor kvar till bröllopet och efter samtal med svärmor så kom vi fram till att jag troligtvis kan minska med en rund tårta. Men visst är det svårt att räkna ut hur mycket folk äter,.,,

op.

Nu har jag fått kallelse till operation av foten, som sedan mötet med läkaren faktiskt krånglat mer än vanligt. Till min förvåning så är operationen inplanerad om 2,5 veckor redan och jag som trodde att det skulle ta flera månader. Oh well, skönt att få det bortstökat innan sommaren :)

tårtor och bilar

Våren är kommen och det är starten på en tid med måsten.
Inga måsten som känns säskillt jobbiga, otrevliga eller omöjliga - men måsten som tar tid, precis all tid, och att undvara den är utmaningen. Jag har så dålig självdisciplin och sitter hellre och spelar enminutsspel på internet i flera timmar än att jag tar mig ner i tvättstugan eller ut i trädgården där jag behövs.

Nu är det bara 5 veckor kvar till bröllopet och jag har påbörjat bottenbaket. Det kommer att blir 3 stycken långpannestora tårtor och 2 runda. Sammanlagt kommer det att gräddas 16 separata bottnar och jag har än så länge bara hunnit med 4.
Sedan ska som sagt var rabatten rensas och gården snart krattas och pengar måste tjänas.

Svärfar har dessutom tagit oss varsamt i kragen och markerat att det är nu det är dags för mig att ta körkort. Han känner oss båda och verkar förstår hur lite handlingskraftiga både jag och Anton är när det kommer till vissa saker. Som att göra sånt som inte känns kul.
Så nu har jag tillsammans med Anton och älskade Åke kört några gånger de senaste veckorna och känner för första gången att jag skulle kunna starta en bil, köra iväg och stanna utan några större problem, utan att någon säger åt mig var kopplingen, bromsen och gasen sitter.
Och jag kan äntligen tycka att det är kul att köra bil, om än jag skrämmer upp medpassagerarna emellanåt ;)