aj

Operationen är överstökad, men nu får jag betala i smärta.
Jag blev nedsövd trots allt och vaknade senare upp med maken vid min sida. Mådde då inge vidare och skickade hem honom. Skulle få sova ett tag till men behövde mer morfin.

När sedan läkaren kom igen beskrev jag en klåda i ansiktet som jag även känt efter att ha använt cocoliana, så hon drog slutsatsen att jag kan vara lite känslig mot morfin.
Blev därför av med receptet på Tradolan och får nöja mig med nåt enklare.
Måtte de verka inatt trots allt.
Tydligen stötte läkaren på problem och fick tillkalla några överläkare, men ingen av dom lyckades få ut den tredje och sista skruven. Operationen som skulle ta 30 minuter tog istället 2 timmar.

Eftersom jag betedde mig som Bambi på hal is så fick jag lov att köpa kryckor, men jag känner redan att jag kan stödja lätt på främre delen av foten när jag går med dessa.
Eftersom de var tvugna att gräva runt så pass mycket under huden så tyckte läkaren att jag absolut borde vara hemma i minst en vecka, och sa att jag kunde ringa henne för att bli vidare sjukskriven om jag fortfarande har ont efter det.

Nu blir det sömn, sömn, sömn...