Inga måsten som känns säskillt jobbiga, otrevliga eller omöjliga - men måsten som tar tid, precis all tid, och att undvara den är utmaningen. Jag har så dålig självdisciplin och sitter hellre och spelar enminutsspel på internet i flera timmar än att jag tar mig ner i tvättstugan eller ut i trädgården där jag behövs.
Sedan ska som sagt var rabatten rensas och gården snart krattas och pengar måste tjänas.
Svärfar har dessutom tagit oss varsamt i kragen och markerat att det är nu det är dags för mig att ta körkort. Han känner oss båda och verkar förstår hur lite handlingskraftiga både jag och Anton är när det kommer till vissa saker. Som att göra sånt som inte känns kul.
Så nu har jag tillsammans med Anton och älskade Åke kört några gånger de senaste veckorna och känner för första gången att jag skulle kunna starta en bil, köra iväg och stanna utan några större problem, utan att någon säger åt mig var kopplingen, bromsen och gasen sitter.
Och jag kan äntligen tycka att det är kul att köra bil, om än jag skrämmer upp medpassagerarna emellanåt ;)
3 kommentarer:
Det här med bilkörandet tycker jag låter VÄLDIGT BRA!
Det är ju inte så svårt när man väl kommit på det. Jag menar, det finns ju en hel del mindre begåvade personer som lyckats ta körkort, så det borde ju vara en "piece of cake" för dej!
Så klokt sagt av storebror! :)
Har ju inte velat tjata men nog har Åke rätt alltid. Längtar tills du får körkortet för även om jag inte har någon bil numera så vet jag vilken frihetskänsla det är att äga ett. :)
/Kram mamma
Jo, jag brukar just tänka att jag borde kunna ta körkortet med tanke på alla osmarta människor som lyckats göra det. Kruxet är ju att jag inte gör något som jag inte kan, i vanliga fall, och så ska man ta sig tid... Men men, nu börjar det ju kännas mer och mer som att jag faktiskt kan, om än bara litegrann :)
Skicka en kommentar