Festen blev lyckad med 20-talet vänner på besök. Frågan vi återigen fick ställa oss i morse var varför man egentligen städar inför en fest då det alltid ser värre ut efter den.
Efter att ha sett en film och packat ett par lådor ringde de från jobbet och undrade om jag kunde jobba kväll.
Att hoppa in extra under helgen ger en bra timpeng så självklart ryckte jag in.
***
Jag har börjat känna mig gammal. Som att inte allt känns nytt och spännande längre, utan att man istället irriterar sig på så mycket som man tidigare aldrig brytt sig om.
Som ungdomar som mitt i veckan tycker sig kunna skrika ute på gården mitt i natten, människor som är fulla och odrägliga, folk som klagar på varor de inte ens hunnit betala för i butiker, att en del verkar tro att de pratar med en hörselskadad genom att nästan skrika ut allt de vill ha sagt osv.
Jag stör mig på så mycket att jag nästan irriterar mig själv.
Samtidigt har jag fortfarande en otroligt lång stubin och är oftast väldigt kortsint. Jag är fortfarande ofta naiv och onödigt förstående, men jösses vad jag kan känna mig gammal emellanåt...
söndag, mars 29, 2009
fredag, mars 27, 2009
Igår var vi duktiga. Efter storhandling på Solbacken och middag så lyckades vi packa 4 lådor och kasta 7 matkassar fulla med saker.
Tvätten är bokad till på lördag vilket troligtvis blir sista gången här på Sjungande.
Med ett par öl i kroppen förra helgen lyckades jag slängar ur mig att vi borde ha en utflyttningsfest, vilket också ser ut att bli av imorgon.
Med tanke på att en inflyttningsfest lär dröja till efter sommaren, så passar det nog att säga hejdå till allt socialt umgänge inför de kommande månaderna med en fest :)
Tvätten är bokad till på lördag vilket troligtvis blir sista gången här på Sjungande.
Med ett par öl i kroppen förra helgen lyckades jag slängar ur mig att vi borde ha en utflyttningsfest, vilket också ser ut att bli av imorgon.
Med tanke på att en inflyttningsfest lär dröja till efter sommaren, så passar det nog att säga hejdå till allt socialt umgänge inför de kommande månaderna med en fest :)
torsdag, mars 26, 2009
ring
Hihi! Idag ringde de för att berätta att vigselringen har kommit! Ska skynda mig dit imorgon för att betala eftersom skrotguldspriset är på väg ner igen.
Sen måste den iväg på gravyr som inte är bestämd än, men det blir troligtvis bara Anton och datumet.
Men fatta; min vigselring! :D
Måste passa på att rekommendera den lilla butiken Cityguld. Vi gick i augusti in där efter att jag sett några fina ringar på deras hemsida. Servicen var så bra att jag absolut ville köpa även vigselringen där, och se så fort det gick.
Nog för att jag då jämför med turerna runt syster och Anders ringar.
Frågan är bara hur jag ska kunna hålla mig från att ha på mig ringen så långt innan :)
Sen måste den iväg på gravyr som inte är bestämd än, men det blir troligtvis bara Anton och datumet.
Men fatta; min vigselring! :D
Måste passa på att rekommendera den lilla butiken Cityguld. Vi gick i augusti in där efter att jag sett några fina ringar på deras hemsida. Servicen var så bra att jag absolut ville köpa även vigselringen där, och se så fort det gick.
Nog för att jag då jämför med turerna runt syster och Anders ringar.
Frågan är bara hur jag ska kunna hålla mig från att ha på mig ringen så långt innan :)
Inbjudningskorten är klara men tar ett par veckor för leverans. En Ikea-resa är inbokad till nästa helg då det går en buss för oss på Sjungande. Köket är färdigskissat på datorn. Några få kartonger är packade.
Och vi är lyckliga :)
På tisdag ska vi alla träffas på banken och förhoppningsvis går min kompledighet igenom inför kvällen så att jag slipper jobba när vi just tagit över huset.
Vi är taggade.
Och vi är lyckliga :)
På tisdag ska vi alla träffas på banken och förhoppningsvis går min kompledighet igenom inför kvällen så att jag slipper jobba när vi just tagit över huset.
Vi är taggade.
söndag, mars 22, 2009
wow
Sedan några månader tillbaka så springer jag, nästan överallt. Bara halvvägs, eftersom jag just Springer, inte joggar. Jag tokspringer upp och ner för backar och börjar oftast om att gå igen efter 50-200 meter, för att sedan börja om att springa igen efter ett tag osv. Totalt ovärt i motionssyfte, men frigörande.
I veckan insåg jag dock vad mycket längre jag kommer om jag tar ner tempot lite och istället joggar, som andra verkar göra ;)
Tog mig därför iväg i lördags på en tur i skogen, och om än jag inte orkar springa så långt utan att måste gå, så gick det bättre och bättre. Sen måste jag väl få skylla på snöterängen och vinterskorna :)
Hamnade efter en timme helt otippat ovanför Dalkarlsliden och passade på att besöka svägerskan Lina med familj som bjöd på fika.
Igår kändes den otränade kroppen av, framförallt i ljumskar. Vad är då sämre än att följa med Anton och vänner på "skoter-safari" i 4-5 timmar? Tack och lov för milt väder och trevligt sällskap.
Idag känner jag att jag lever och gruvar mig inför en heldag på jobbet och sedan "Män som hatar kvinnor" på bio med en arbetskollega. Men, allting går :)
I veckan insåg jag dock vad mycket längre jag kommer om jag tar ner tempot lite och istället joggar, som andra verkar göra ;)
Tog mig därför iväg i lördags på en tur i skogen, och om än jag inte orkar springa så långt utan att måste gå, så gick det bättre och bättre. Sen måste jag väl få skylla på snöterängen och vinterskorna :)
Hamnade efter en timme helt otippat ovanför Dalkarlsliden och passade på att besöka svägerskan Lina med familj som bjöd på fika.
Igår kändes den otränade kroppen av, framförallt i ljumskar. Vad är då sämre än att följa med Anton och vänner på "skoter-safari" i 4-5 timmar? Tack och lov för milt väder och trevligt sällskap.
Idag känner jag att jag lever och gruvar mig inför en heldag på jobbet och sedan "Män som hatar kvinnor" på bio med en arbetskollega. Men, allting går :)
onsdag, mars 18, 2009
labil
Idag ville hjärtat rusa och rusa och helt enkelt slå väldigt snabbt, väldigt länge.
Har haft knas i ryggen sedan helgens arbete, kan vara den som spökat, eller stressen som trots allt har känts bra och trevlig, eller spår efter åren med kräkningar när hjärtat alltid ville rusa.
Vad det än berodde på så gick det över efter nån timme men då hade jag redan fått skjuts hem från jobbet efter svartnande ögon och även sjukanmält mig inför morgondagen.
Nu har jag legat på spikmattan i sängen och störtbölat till Grey´s Anatomy.
Jag är labil och trött i kroppen, men så grymt lycklig. Varje dag drabbas jag av det där lyckoruset som får en att vilja tjuta rakt ut. Och vips gråter jag inför arbetskamrater.
Gruvar mig redan inför hur jag kommer att bli den dagen jag är gravid!
Inga planer på det än dock... ;)
Har haft knas i ryggen sedan helgens arbete, kan vara den som spökat, eller stressen som trots allt har känts bra och trevlig, eller spår efter åren med kräkningar när hjärtat alltid ville rusa.
Vad det än berodde på så gick det över efter nån timme men då hade jag redan fått skjuts hem från jobbet efter svartnande ögon och även sjukanmält mig inför morgondagen.
Nu har jag legat på spikmattan i sängen och störtbölat till Grey´s Anatomy.
Jag är labil och trött i kroppen, men så grymt lycklig. Varje dag drabbas jag av det där lyckoruset som får en att vilja tjuta rakt ut. Och vips gråter jag inför arbetskamrater.
Gruvar mig redan inför hur jag kommer att bli den dagen jag är gravid!
Inga planer på det än dock... ;)
stress
Igår följde Jennifer med mig för att välja ut en vigselring. Jag hade redan varit in för några veckor sedan och visste ungefär hur jag ville ha den.
Tack vare Antons guldarmband kom jag billigt undan och på bilden ser ni ungefär hur den kommer att se ut :)
***
Kanske vore en idé att meddela att Anton, och våra vänner på Alimak som är kvar, alla klarade sig från varsel. Istället får bl a folk som jobbat där i 16-17 år gå.
Men vi gläds så klart.
Älslingen är dock sönderstressad av allt som pågått de senaste veckorna, och allt vi måste tänka på inför flytten och renoveringen.
Otroligt nog är jag själv väldigt lugn och ser fortfarande fram emot arbetet, om än det kommer att bli tröttsamt.
Vi kan inte göra mer än att ta en dag i taget, och det enda datumet vi måste hålla på är att ha lägenheten utstädad vid sista april.
***
Igår slappnade vi av vid avsnitt från nyinköpta Heroes s.2-boxen; välbehövligt.
söndag, mars 15, 2009
vårdtagare
Det är lustigt att man i sitt arbete med äldre kommer en del så nära, fysiskt och mentalt.
Och så en dag har de flyttat eller rentav gått bort och man känner ingenting.
Jag har nu jobbat inom HT på samma område i drygt 2 år och har besökt en del vårdtagare hundratals gånger.
Vi arbetar i folks hem och om man bortser från arbetsmiljöfrågor och arbetsställningar så är det fortfarande alltid deras hem vi kommer till.
Vi är där för deras skull, och om än vissa har svårt för det, så ska de behandlas som kunder som fått en beställning av tjänster berättigad. Vi ska alltid vara där för deras skull.
Sedan, mellan gröten på plattan, sängbäddningen och toalettbesöket, då yttrar sig vår viktigaste arbetsuppgift; att finnas där.
Trots mitt kontrollbehov och min effektivitet när det kommer till pappersarbeten och att ta tag i telefonsamtal, så vet jag att min närvaro alltid är viktigast och att mitt självfortroende inom jobbet oftast inger lugn.
Jag har haft vårdtagare som önskat mig som kontaktperson pga min effektivitet, och andra som gråtit av tacksamhet och för att jag funnits där med mitt lugn. Och ändå, så känner jag ingenting mer än en viss tomhet i planeringen och reflekterar över samtal man haft med vårdtagarna man förlorat.
Vad jag hoppas och tror på är att de alla gått mot ett bättre öde.
Och så en dag har de flyttat eller rentav gått bort och man känner ingenting.
Jag har nu jobbat inom HT på samma område i drygt 2 år och har besökt en del vårdtagare hundratals gånger.
Vi arbetar i folks hem och om man bortser från arbetsmiljöfrågor och arbetsställningar så är det fortfarande alltid deras hem vi kommer till.
Vi är där för deras skull, och om än vissa har svårt för det, så ska de behandlas som kunder som fått en beställning av tjänster berättigad. Vi ska alltid vara där för deras skull.
Sedan, mellan gröten på plattan, sängbäddningen och toalettbesöket, då yttrar sig vår viktigaste arbetsuppgift; att finnas där.
Trots mitt kontrollbehov och min effektivitet när det kommer till pappersarbeten och att ta tag i telefonsamtal, så vet jag att min närvaro alltid är viktigast och att mitt självfortroende inom jobbet oftast inger lugn.
Jag har haft vårdtagare som önskat mig som kontaktperson pga min effektivitet, och andra som gråtit av tacksamhet och för att jag funnits där med mitt lugn. Och ändå, så känner jag ingenting mer än en viss tomhet i planeringen och reflekterar över samtal man haft med vårdtagarna man förlorat.
Vad jag hoppas och tror på är att de alla gått mot ett bättre öde.
fredag, mars 13, 2009
om bloggar och mig själv
Jag är inte en sån som läser kändisars bloggar, bortsett från just bloggen OM kändisar, http://www.perezhilton.com/
De jag regelbundet, minst ett par ggr per dag, spanar in är systra-familjens, vännens och mammans. Därefter finns det en del vänner och bekantas bloggar som jag emellanåt besök i ren nyfikenhet.
Ibland hamnar jag även på vilt främmande personers bloggar om de verkar intressanta, men jag skulle nog aldrig komma att vilja följa livet hos någon jag inte känner.
I ett allt mer bloggande internet så blir det lätt att man reflekterar över vad som gör en blogg populär. Är det antalet vänner och bekanta, hur man gör reklam för sin blogg, eller helt enkelt att den är så grymt intressant att ryktet sprider sig? Säkert olika...
Något jag verkligen grubblat över när det kommer till mitt bloggskrivande är ärlighet. Om man bortser från ämnesspecifierade bloggar, så har jag nämligen en känsla av att de som skriver mer poetiskt och kanske rentav mystiskt om tankar och känslor, många gånger kan vara mer populära och intressanta.
Själv har jag nog alltid undvikit att skriva just mystiska inlägg, eftersom min blogg kom till för 3,5 år sedan, bara en tid efter min utskrivning.
Ett oklart inlägg från en med mitt förflutna kan säkert verka oroväckande.
Jag minns för just 3,5 år sedan då Försäkringskassan och Soc sket sig, vilket jag skrev om, men om jag på något sätt under den tiden skulle ha antytt att jag fortfarande kräktes eller vilken dödslängtan jag kände så skulle känsloreaktionerna ha varit annorlunda.
I dagsläget mår jag ju som ni alla vet utomordentligt bra, och kanske är det därför jag känner mig så osäker vid mitt bloggande.
Jag har nog aldrig varit ute efter att ha en populär blogg, men iaf en där jag får någon reaktion och kommentar. Att skriva om arbetstider osv kanske inte ger så mycket gensvar ;)
Så jag ska försöka ändra mig. Kanske inte skriva mystiskt, men öppna upp mig mer och förhoppningsvis dela med mig av fler tankar än vardagliga erfarenheter.
***
Vi har en vikarie sedan några månader som heter Hasan.
Ikväll stod vi ute i kylan efter arbetspassets slut i 30 minuter och pratade. Ett väldigt givande samtal om arbete, fördomar och prestationsångest. Ett sånt där samtal som skulle kunna fortgå i flera timmar vid ett lämpligare tillfälle.
Sen ringde Anton och, ärligt talat, så kände jag då en önskan om att han skulle fråga varför jag var sen så att jag fått berätta om Hasan.
Jag vet mycket väl vad svartsjuka/avundsjuka kan ställa till med, men ibland saknar jag det lite.
Min älskade Anton är uppvuxen till att leva med bra självkänsla och självförtroende. Det är så fruktansvärt skönt då jag själv saknat det så länge, men ändå, visst vill jag att han nån gång inte ska ta oss för givet.
Är det kanske att jag vill att han ska känna en nytändning i sin vilja att leva med mig? Jag oroar mig inte för att han någonsin ska tänka tvärtom, och vill inte att han ska oroa sig för att jag ska vilja leva med någon annan heller.
Jag tror att jag vill att han ska få påminnas om att andra män kan finna mig intressant och vice versa.
Att han ska få påminnas om att jag är intressant.
Jag har själv känt den där nytändningen emellanåt för Anton, när en gammal flamma eller tjejkompis hört av sig mm. En liten min-min-min-känsla får en att minnas att det bortom hus, arbete och allmänt vardagsprat finns en otroligt intressant person.
Den där Anton som spelar piano och gitarr, som snickrar ihop perfekta möbler och minns alla låttexter och var vi avslutat en bok 6 månader tidigare.
En lite gnutta avundsjuka får mig att minnas att jag lever med en människa som fascinerar mig...
De jag regelbundet, minst ett par ggr per dag, spanar in är systra-familjens, vännens och mammans. Därefter finns det en del vänner och bekantas bloggar som jag emellanåt besök i ren nyfikenhet.
Ibland hamnar jag även på vilt främmande personers bloggar om de verkar intressanta, men jag skulle nog aldrig komma att vilja följa livet hos någon jag inte känner.
I ett allt mer bloggande internet så blir det lätt att man reflekterar över vad som gör en blogg populär. Är det antalet vänner och bekanta, hur man gör reklam för sin blogg, eller helt enkelt att den är så grymt intressant att ryktet sprider sig? Säkert olika...
Något jag verkligen grubblat över när det kommer till mitt bloggskrivande är ärlighet. Om man bortser från ämnesspecifierade bloggar, så har jag nämligen en känsla av att de som skriver mer poetiskt och kanske rentav mystiskt om tankar och känslor, många gånger kan vara mer populära och intressanta.
Själv har jag nog alltid undvikit att skriva just mystiska inlägg, eftersom min blogg kom till för 3,5 år sedan, bara en tid efter min utskrivning.
Ett oklart inlägg från en med mitt förflutna kan säkert verka oroväckande.
Jag minns för just 3,5 år sedan då Försäkringskassan och Soc sket sig, vilket jag skrev om, men om jag på något sätt under den tiden skulle ha antytt att jag fortfarande kräktes eller vilken dödslängtan jag kände så skulle känsloreaktionerna ha varit annorlunda.
I dagsläget mår jag ju som ni alla vet utomordentligt bra, och kanske är det därför jag känner mig så osäker vid mitt bloggande.
Jag har nog aldrig varit ute efter att ha en populär blogg, men iaf en där jag får någon reaktion och kommentar. Att skriva om arbetstider osv kanske inte ger så mycket gensvar ;)
Så jag ska försöka ändra mig. Kanske inte skriva mystiskt, men öppna upp mig mer och förhoppningsvis dela med mig av fler tankar än vardagliga erfarenheter.
***
Vi har en vikarie sedan några månader som heter Hasan.
Ikväll stod vi ute i kylan efter arbetspassets slut i 30 minuter och pratade. Ett väldigt givande samtal om arbete, fördomar och prestationsångest. Ett sånt där samtal som skulle kunna fortgå i flera timmar vid ett lämpligare tillfälle.
Sen ringde Anton och, ärligt talat, så kände jag då en önskan om att han skulle fråga varför jag var sen så att jag fått berätta om Hasan.
Jag vet mycket väl vad svartsjuka/avundsjuka kan ställa till med, men ibland saknar jag det lite.
Min älskade Anton är uppvuxen till att leva med bra självkänsla och självförtroende. Det är så fruktansvärt skönt då jag själv saknat det så länge, men ändå, visst vill jag att han nån gång inte ska ta oss för givet.
Är det kanske att jag vill att han ska känna en nytändning i sin vilja att leva med mig? Jag oroar mig inte för att han någonsin ska tänka tvärtom, och vill inte att han ska oroa sig för att jag ska vilja leva med någon annan heller.
Jag tror att jag vill att han ska få påminnas om att andra män kan finna mig intressant och vice versa.
Att han ska få påminnas om att jag är intressant.
Jag har själv känt den där nytändningen emellanåt för Anton, när en gammal flamma eller tjejkompis hört av sig mm. En liten min-min-min-känsla får en att minnas att det bortom hus, arbete och allmänt vardagsprat finns en otroligt intressant person.
Den där Anton som spelar piano och gitarr, som snickrar ihop perfekta möbler och minns alla låttexter och var vi avslutat en bok 6 månader tidigare.
En lite gnutta avundsjuka får mig att minnas att jag lever med en människa som fascinerar mig...
Igår spenderade vi ett par timmar med att titta på tapeter och golv.
Tror oss ha hittat till sovrum och vardagsrum, men jag är fortfarande lite osäker på fondtapeterna.
Har idag ordnat oss en villaförsäkring och nu är det dags för en låååång arbetshelg som pga dödsfall och inläggningar troligtvis blir lite lugnare än sist...
Tror oss ha hittat till sovrum och vardagsrum, men jag är fortfarande lite osäker på fondtapeterna.
Har idag ordnat oss en villaförsäkring och nu är det dags för en låååång arbetshelg som pga dödsfall och inläggningar troligtvis blir lite lugnare än sist...
torsdag, mars 12, 2009
Nu i dagarna har jag hunnit med enkla, men ack så viktiga saker inför flytten.
Avslutat en onödig hemförsäkring, sett till att bredbandsabonnemanget flyttas när vi gör det, jämfört villaförsäkringar mm...
Har även hunnit pyssla lite med köks-programmet på datorn och idag ska vi för att kolla på tapeter och golv.
Till veckan är det dags att teckna boendelånet samt visning av lägenheten.
Som sagt var, en hel del enkla men ack så viktiga saker att göra inför flytten.
När det kommer till bröllopet så ska Jennifer höra med sina farföräldrar om vi får hålla vigseln på deras tomt i Södra Hedensbyn och då blir det även till att boka byagården.
Var förbi DollarStore på väg hem från Sorsele och handlade lite bordsdekorationer till festen.
Väntar på att tiden ska gå så att vi kan beställa efter blanketter om hindersprövning och namnändring (för Anton :)
***
Han är verkligen underbar.
onsdag, mars 11, 2009
fredag, mars 06, 2009
trött ändå
Jag som i vanliga fall sover 5-6 timmar före morgonpass var nere på under 3 igår morse.
5-6 är självklart lite, framförallt för kroppen som alltid verkar trött. Men under 3, som det blivit nån gång då och då, är Självklart alldeles för lite trots att jag fungerade alldeles utomordentligt hela gårdagen.
Men jag bestämde mig i a f för en tidig kväll, och har nu sovit i nästan hela 8 timmar. Känner mig dock lika trött nu som annars ;)
Igår efter jobbet begav vi oss som sagt var till byagården som visade sig vara helt ok. Problemet är bara självaste vigseln; jag hade hoppats på att inte behöva ha den någon annanstans, men vi kan säkert få till det inne i gården.
Efter det blev det ett kort besök hos Josse och Jens innan vi mötte upp hussäljaren i "snart vårt hus". Där tog vi bl a mått på köket, samt att säljaren var vänlig nog att ge oss en nyckel trots att hon fortfarande har halva huset kvar att rensa ut. Kan ju vara bra att ha om man behöver mäta lite mer innan övertagningsdatumet :)
Idag jobbar jag halvdag och därefter blir det att söka bikinitrosor till den nya toppen; utifall att det blir att hyra badhuset i Sorsele någon kväll i helgen. Men helst av allt vill jag bara sova...
5-6 är självklart lite, framförallt för kroppen som alltid verkar trött. Men under 3, som det blivit nån gång då och då, är Självklart alldeles för lite trots att jag fungerade alldeles utomordentligt hela gårdagen.
Men jag bestämde mig i a f för en tidig kväll, och har nu sovit i nästan hela 8 timmar. Känner mig dock lika trött nu som annars ;)
Igår efter jobbet begav vi oss som sagt var till byagården som visade sig vara helt ok. Problemet är bara självaste vigseln; jag hade hoppats på att inte behöva ha den någon annanstans, men vi kan säkert få till det inne i gården.
Efter det blev det ett kort besök hos Josse och Jens innan vi mötte upp hussäljaren i "snart vårt hus". Där tog vi bl a mått på köket, samt att säljaren var vänlig nog att ge oss en nyckel trots att hon fortfarande har halva huset kvar att rensa ut. Kan ju vara bra att ha om man behöver mäta lite mer innan övertagningsdatumet :)
Idag jobbar jag halvdag och därefter blir det att söka bikinitrosor till den nya toppen; utifall att det blir att hyra badhuset i Sorsele någon kväll i helgen. Men helst av allt vill jag bara sova...
onsdag, mars 04, 2009
varsel, igen
Nytt varsel på Alimak, 25 arbetare och 0 tjänstemän. Ingen vet ju hur det blir efter förhandlingar, men det ser såklart mörkt ut för Anton.
Han är nog allra minst förvånad, och oron kan vi spara till senare. När vi bestämde oss för husköp och bröllop så fanns ju framtida varsel redan i åtanke.
Som han själv uttryckt det så får han ju en hel del tid över till renovering om han får gå ;)
Han är nog allra minst förvånad, och oron kan vi spara till senare. När vi bestämde oss för husköp och bröllop så fanns ju framtida varsel redan i åtanke.
Som han själv uttryckt det så får han ju en hel del tid över till renovering om han får gå ;)
fullt upp!
Nu var det verkligen länge sedan jag skrev, men engagemanget har inte riktigt räckt till.
Kort och gott har jag sedan sist hunnit köpa mig en brudklänning; en riktig en! Har även hunnit besöka butiken en andra gång för att måtta in den lite, samt köpt skor.
Jag har börjat skissa på inbjudningskort som ska beställas, vi har valt tema-färger (vitt, svart och blått), kommit fram till en hel del bra plockmat och ska imorgon och kolla på byagården i Södra Hedensbyn som är ledig vid vårt nu tilltänkta datum den 11/7.
Imorgon ska vi även förbi huset och ta mått på köket så att vi kan börja skissa på hur vi vill ha det, och hon vi ska köpa huset av ska även "låna" ut en nyckel till oss om vi vill komma förbi fler gånger och titta innan övertagningsdatumet.
Igår hann vi med ett besök i Nyliden för första gången på många, många månader. Fick även övningsköra för första gången på många, många månader. Och för er som undrar men kanske redan har förstått, så är körkortet inte prio ett just nu :)
Drömde inatt om min ängel Johan, vars farbror spelar/spelade i ett band med en låt där texten gick...
"...det får ta den tid det tar, om så alla mina dar..."
För som jag sa till Anton häromdagen så är det ju ingenting som brådskar, mer än just utflyttningsdatumet.
***
I helgen blir det pulkåkning för mig och snowboard för de andra i Bräskaforsen/Sorsele. Har hyrt en av Kommunals stugor medan Antons familj håller till i Alimaks.
***
Igår i bilen på väg till Nyliden tittade Anton på mig lite extra och jag frågade varför.
"Du ler så ofta nuförtiden."
Kort och gott har jag sedan sist hunnit köpa mig en brudklänning; en riktig en! Har även hunnit besöka butiken en andra gång för att måtta in den lite, samt köpt skor.
Jag har börjat skissa på inbjudningskort som ska beställas, vi har valt tema-färger (vitt, svart och blått), kommit fram till en hel del bra plockmat och ska imorgon och kolla på byagården i Södra Hedensbyn som är ledig vid vårt nu tilltänkta datum den 11/7.
Imorgon ska vi även förbi huset och ta mått på köket så att vi kan börja skissa på hur vi vill ha det, och hon vi ska köpa huset av ska även "låna" ut en nyckel till oss om vi vill komma förbi fler gånger och titta innan övertagningsdatumet.
Igår hann vi med ett besök i Nyliden för första gången på många, många månader. Fick även övningsköra för första gången på många, många månader. Och för er som undrar men kanske redan har förstått, så är körkortet inte prio ett just nu :)
Drömde inatt om min ängel Johan, vars farbror spelar/spelade i ett band med en låt där texten gick...
"...det får ta den tid det tar, om så alla mina dar..."
För som jag sa till Anton häromdagen så är det ju ingenting som brådskar, mer än just utflyttningsdatumet.
***
I helgen blir det pulkåkning för mig och snowboard för de andra i Bräskaforsen/Sorsele. Har hyrt en av Kommunals stugor medan Antons familj håller till i Alimaks.
***
Igår i bilen på väg till Nyliden tittade Anton på mig lite extra och jag frågade varför.
"Du ler så ofta nuförtiden."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)