Sedan några månader tillbaka så springer jag, nästan överallt. Bara halvvägs, eftersom jag just Springer, inte joggar. Jag tokspringer upp och ner för backar och börjar oftast om att gå igen efter 50-200 meter, för att sedan börja om att springa igen efter ett tag osv. Totalt ovärt i motionssyfte, men frigörande.
I veckan insåg jag dock vad mycket längre jag kommer om jag tar ner tempot lite och istället joggar, som andra verkar göra ;)
Tog mig därför iväg i lördags på en tur i skogen, och om än jag inte orkar springa så långt utan att måste gå, så gick det bättre och bättre. Sen måste jag väl få skylla på snöterängen och vinterskorna :)
Hamnade efter en timme helt otippat ovanför Dalkarlsliden och passade på att besöka svägerskan Lina med familj som bjöd på fika.
Igår kändes den otränade kroppen av, framförallt i ljumskar. Vad är då sämre än att följa med Anton och vänner på "skoter-safari" i 4-5 timmar? Tack och lov för milt väder och trevligt sällskap.
Idag känner jag att jag lever och gruvar mig inför en heldag på jobbet och sedan "Män som hatar kvinnor" på bio med en arbetskollega. Men, allting går :)
2 kommentarer:
Oj oj oj, om jag bara hade haft hälften av din energi! ;)
Akta dig bara så att du inte halkar på någon isfläck när du springer. Inte roligt ifall du måste hoppa på kryckor till bröllopet.
/Kram mamma
Bra kämpat! Att springa i denna terräng är nog bra mycket jobbigare än under sommaren :)
Män som hatar kvinnor... Ja själv har jag påbörjat ljudboken för andra gången nu. Tänkte att jag ville "läsa" den innan jag ser filmen.
Kram lilla syster yster!
Skicka en kommentar