Glad Midsommar!

Spotify sweets

Att välja låtar till en Spotifyspellista, är som att välja plockgodis.

Du väljer de där sorterna/låtarna som du nån gång gillat eller just nu har som favoriter. Du tycker faktiskt om dom.
Men ändå står du där och ratar vissa godisar som alltid blir kvar sist i påsen, eller går till datorn och hoppar över en och en annan låt, trots att du faktiskt medvetet valt dom till just din påse/lista.

Jag plockar t ex ofta på mig salta fiskar men föredrar dom aldrig bland allt annat godis. Och jag väljer låtar som denna och denna, en låt där jag mest älskar från 0.55 minuter till 1.40 (i just detta klipp), och oftast byter jag tyvärr låt när låtar som dessa kommer. De behövs dock i påsen/listan, för att få lite salt, nostalgi, något svart, djupare och något som faktiskt en gång i tiden betytt mer än majoriteten av allt annat i påsen eller spellistan någonsin kommer att göra.

Midsommar!

Imorgon tror jag bestämt att det är Midsommarafton. Har hela veckan legat en dag i förväg och är bara tacksam över att jag inte missat att gå till jobbet rätt dag.

Firandet kommer att hållas hos oss med grillning, några goda vänner och tårta, såklart. Känns roligt att göra en annan sorts tårta än de som gjordes före och till bröllopet. Liiite less måste jag säga att jag är på kladdkaka och marängsmörkräm.
Denna gång har jag dock inte förberett någonting, så jag använder mig av denna ofrivilligt extra tidiga morgon till att spåna på idéer.
Jordgubbarna sket jag faktiskt i. Var och handlade igår men kände inte för att lägga ut 50:- på några halvtaskiga gubbar bara för att det är midsommar. 50:-, när de bara för en vecka sedan gick för 19:-

Ibland undrar jag hur fin gränsen är mellan ekonomisk och snål?

äktenskap

Störst av allt är kärleken.

Idag blev jag en liten bit royalist. Vi har tur med våra kungligheter. Och jag bjuder gärna på de där 2 kronorna det kostat mig som skattebetalare - jag kan även stå för min makes kostnad, samt många, många fler.

Jobbade delad tur idag och såg därför inte självaste vigseln, men fick tillfälle hos majoriteten av mina vårdtagare ikväll att se små delar från festen. Väl hemma har jag gråtit över tal från Olle och Daniel Westling och skrattat åt diverse skämt.

Det är bara en vecka sedan jag själv gick på bröllop, och om bara några veckor firar jag min egen första bröllopsdag som om det var igår vi stod vid vår Lars.

***

Det är speciellt att gifta sig. Inte något för alla, men alltid speciellt.
Nära och kära runt om oss förvånades mer av att vi skulle gifta oss än av självaste förlovningen. Och vid förlovning kom genast frågor om en bebis väntades. Eller om det var för att en sådan planerades.

Själv vet jag bara att jag inte skulle ha gift mig med vem som helst. Inte jag som kommer från en familj med ogifta, skilda, styvsyskon och låtsasföräldrar. Inte jag som aldrig trodde att hon skulle vilja ha barn eftersom hon inte ens kunde ta hand om sig själv.

Men så kom jag in i en familj där giftermål nästintill var en självklarhet. Inte p g a tro eller för att det är något som måste ingås innan barnaskapande; utan för att det hör till känslan av att vilja leva tillsammans med någon resten av sitt liv.

***

När jag flyttade in hos Anton tänkte jag tillbaka på min systers forna motgångar.
Jag sparade all porslin, alla bestick och glas, databord, köksbord och stolar och alla gamla skolkataloger nere i källaren som Anton hade kopior av i lägenheten.
För vem kunde veta ett halvår in i vårt förhållande vad som komma skulle?
Jag garderade mig, utifall att.

Men så stod vi plötsligt där för ett halvår sedan; gifta i vårat relativt nyinköpta hus och packade upp dammsamlande kartonger.
Mina gamla, slitna, ärvda möbler kasserades redan i flytten - möbler går ju trots allt alltid att köpa nya.
Men ur kartongen packades det upp år av skolgång och anteckningar; nedkluddade och taxörade kataloger från högstadiet och gymnasiet som vi så tydligt hade dubbletter av.

Så, som gift fick jag slutligen ta steget att kassera en kopia av varje. Vi behöll de kopior som bevarats i bäst skick - majoriteten var nog Antons som inte ögnats igenom lika mycket.
Men det var ett tydligt tecken på vad tryggheten i ett äktenskap ska ge en. Att du med små, små eller stora handlingar ska kunna frigöra dig från allt som håller dig kvar vid ett "kanske att" eller "tänk om".

Det ska inte spela någon roll.

Du ska aldrig behöva tvivla över de val du gjorde.
Du ska alltid få blir påmind om att den andre älskar dig.
Du ska tänka "tänk om" ibland och tänka "tänk om det här är en fantastisk dröm".
Du ska alltid vara den viktigaste i ditt eget liv,
samtidigt som du har en känsla av att du även är det i den andres.

***

Jag har en man som ger mig minst 8 godnattpussar varje kväll året om;
så länge vi inte sover i skilda hus.
Ibland får jag närmare 30.
En man som ibland väcker mig mitt i natten genom att försiktigt,
försiktigt stryka mitt ansikte så som han vet att jag älskar - eftersom han beundrar mig och älskar mig så.
Och när jag hör honom komma ner för trappen förbereder jag mig alltid på att han troligtvis kommer ner bara för att få hålla om mig, kramas och pussas -
för han vill alltid hålla av mig.

Jag har en man som älskar att visa att han älskar mig - och jag har en känsla av...

skalv

Facebook dominerades under ett par timmar igår kväll av inlägg gällande jordskalvet.
Själv låg jag då och försökte somna, när det plötsligt börja skallra rejält i några glas på sängbordet, samt att hela sängen verkade vilja flytta sig.
Vi bor ju som ni vet vid järnvägen, och under sommarmånaderna kan man känna av och höra alla tåg som åker förbi. Oftast lägger vi numer inte märke till dom så mycket; men jag misstänkte ett det måste ha varit ett riktigt STORT tåg som åkte förbi i HÖG hastighet. Detta tills Anton la sig och förklarade vad som hänt.

Nåväl, ingen skada skedd här i alla fall - det bästa med skalvet är nu att mina farhågor över att alla vanliga tågskalv en dag ska få huset att kollapsa har minskats.
Klarade vi det här så klarar vi nog många fler mindre vibrationer :)

Bröllop!

Herr och fru Holmqvist!

Ordningsregler i flygvärdinnestil; med Johan L som kapten i högtalaren och min röst som flygvärdinna

Hela sällskapet samlat.

Brudparets tårta,

En av de större tårtorna - tyvärr trodde en del gäster att dessa var glasstårtor eftersom kylen tydligen varit lite väl kall. Gott tyckte de nog att det var i alla fall :)

Bröllopslotteri - jag och Anton vann att ordna en spelkväll för brudparet i november.

Sång med familjen Asplund.

Gustav och Anton framförde En helt ny Värld, från Aladdin.

Jasmine och Aladdin.

Dans till coverbandet Fourplay.

Vi stannade kvar och städade ur lokalen. Plockade upp ett par gäster på vägen.

Och jag fick mysa med 2 bröder i baksätet.

Hemma vid 3.

omhåll

Bottnarna skurna, fyllningarna blandade och all dekoration klar att placeras på lördag morgon.
Håller nu på att göra klart plattorna som tårtorna ska ligga på, samt att jag innan läggdags ska smeta på första lagret fyllning - det andra lagret smetas på först imorgon.

Nu ska jag gå och kräva ett omhåll av maken innan jag fortsätter; han är dock inte den svårflörtade.

stress utan press

Efter första natten; natten till första arbetsdagen efter operationen, trodde jag att det berodde på s k jobbångest, eller att jag helt enkelt sovit för länge föregående natt.
Efter natten därpå funderade jag över om hade varit fullmåne, eller att jag kanske sovit för länge föregående 2 veckor.
Och så idag, efter en tredje natt i rad med fruktansvärt kass insomning och alldeles för få timmars återhämtning, så funderar jag på hur denna dag kommer att orkas med.

Följande 3 dagar är hektiska dagar, men tack och lov så är jag fortfarande inte orolig det minsta.

Det har inte blivit mycket bloggande på sistonde. Fick i a f lov att stanna hemma en vecka till och börjar om att jobba nu på tisdag.
För en vecka sedan genomfördes en lyckad möhippa för Hilda och svensexa för Tim, med avslutande gemensam fest i Guldstagården.
Nu är det bara en vecka till bröllopet och jag har nyss gjort sista tårtbotten samt påbörjat dekorationsmaterialet. Veckan som kommer lär bli schemalagd p g a allt som måste göras, men jag är än så länge inte orolig. Tårta till 12 personer eller tårta till 90 personer - det är väl tårta som tårta?