äktenskap

Störst av allt är kärleken.

Idag blev jag en liten bit royalist. Vi har tur med våra kungligheter. Och jag bjuder gärna på de där 2 kronorna det kostat mig som skattebetalare - jag kan även stå för min makes kostnad, samt många, många fler.

Jobbade delad tur idag och såg därför inte självaste vigseln, men fick tillfälle hos majoriteten av mina vårdtagare ikväll att se små delar från festen. Väl hemma har jag gråtit över tal från Olle och Daniel Westling och skrattat åt diverse skämt.

Det är bara en vecka sedan jag själv gick på bröllop, och om bara några veckor firar jag min egen första bröllopsdag som om det var igår vi stod vid vår Lars.

***

Det är speciellt att gifta sig. Inte något för alla, men alltid speciellt.
Nära och kära runt om oss förvånades mer av att vi skulle gifta oss än av självaste förlovningen. Och vid förlovning kom genast frågor om en bebis väntades. Eller om det var för att en sådan planerades.

Själv vet jag bara att jag inte skulle ha gift mig med vem som helst. Inte jag som kommer från en familj med ogifta, skilda, styvsyskon och låtsasföräldrar. Inte jag som aldrig trodde att hon skulle vilja ha barn eftersom hon inte ens kunde ta hand om sig själv.

Men så kom jag in i en familj där giftermål nästintill var en självklarhet. Inte p g a tro eller för att det är något som måste ingås innan barnaskapande; utan för att det hör till känslan av att vilja leva tillsammans med någon resten av sitt liv.

***

När jag flyttade in hos Anton tänkte jag tillbaka på min systers forna motgångar.
Jag sparade all porslin, alla bestick och glas, databord, köksbord och stolar och alla gamla skolkataloger nere i källaren som Anton hade kopior av i lägenheten.
För vem kunde veta ett halvår in i vårt förhållande vad som komma skulle?
Jag garderade mig, utifall att.

Men så stod vi plötsligt där för ett halvår sedan; gifta i vårat relativt nyinköpta hus och packade upp dammsamlande kartonger.
Mina gamla, slitna, ärvda möbler kasserades redan i flytten - möbler går ju trots allt alltid att köpa nya.
Men ur kartongen packades det upp år av skolgång och anteckningar; nedkluddade och taxörade kataloger från högstadiet och gymnasiet som vi så tydligt hade dubbletter av.

Så, som gift fick jag slutligen ta steget att kassera en kopia av varje. Vi behöll de kopior som bevarats i bäst skick - majoriteten var nog Antons som inte ögnats igenom lika mycket.
Men det var ett tydligt tecken på vad tryggheten i ett äktenskap ska ge en. Att du med små, små eller stora handlingar ska kunna frigöra dig från allt som håller dig kvar vid ett "kanske att" eller "tänk om".

Det ska inte spela någon roll.

Du ska aldrig behöva tvivla över de val du gjorde.
Du ska alltid få blir påmind om att den andre älskar dig.
Du ska tänka "tänk om" ibland och tänka "tänk om det här är en fantastisk dröm".
Du ska alltid vara den viktigaste i ditt eget liv,
samtidigt som du har en känsla av att du även är det i den andres.

***

Jag har en man som ger mig minst 8 godnattpussar varje kväll året om;
så länge vi inte sover i skilda hus.
Ibland får jag närmare 30.
En man som ibland väcker mig mitt i natten genom att försiktigt,
försiktigt stryka mitt ansikte så som han vet att jag älskar - eftersom han beundrar mig och älskar mig så.
Och när jag hör honom komma ner för trappen förbereder jag mig alltid på att han troligtvis kommer ner bara för att få hålla om mig, kramas och pussas -
för han vill alltid hålla av mig.

Jag har en man som älskar att visa att han älskar mig - och jag har en känsla av...