Höga skratt

Trots att jag kunnat se massor av vax i Elliotts ena öra, så är det inte pga detta som han hör dåligt. I det högra örat kunde de se att hans trumhinna är lite röd och buktande, vilket tyder på lite vätska bakom. Ingen öroninflammation, men efter att ha berättat om hur förkyld han var före jul, så trodde läkaren att han kunde ha haft en öroninflammation då som påverkat hörseln. Han går troligtvis och har lock för örat, och en vuxen skulle de rekommendera att hålla för näsan och blåsa/jämna ut trycket, men han är för liten för att förstå en sån instruktion.
Har inte hörseln blivit bättre om ca 1,5 månad ska vi återkomma för en ny undersökning.
Raringen hör verkligen jättedåligt, och ju mer man tänker på det desto tydligare blir det.
Förhoppningsvis är det inget bestående, och pratar vi bara högre med honom så hör han ändå skapligt.

Ikväll är det badkväll för barnen, och jag funderar på att låta dom bada tillsammans, kanske att jag sitter med och har Zelda i knäet. Zelda har börjat skratta mer och mer, även åt Elliott som tycker att det är sååå roligt.

Iskyla och proppen

På termometern på övervåningen i morse stod det -30, om än det på bottenvåningens bara visade -26

Vi stannade vilket som inne hela dagen.  Städade, tvättade och passade på att frosta av frysen.

De senaste dagarna har jag lagat en del barnmat och nu ammas Zelda minimalt. Hon började protestera lite under öroninflammationen, och så skönt det är att äntligen kunna lämna henne med Anton emellanåt.
Igår fick hon vara hos min syster ett par timmar medan vi tog Elliott till Leos Lekland. "Zelda får inte följa med" var viktigt för honom att påpeka när vi nämnt planen.

Under natten matade jag lillan med vatten fram till kl.  5 då det inte längre dög och mina bröst ändå höll på att sprängas. Framsteg! (Har på sistone ammats varannan timme)
Nu drömmer jag om att kunna sova på mage igen...

För övrigt så har jag idag sett en vaxpropp i Elliotts ena öra.  Den satt alltså synligt och täckte helt hålet. Vem vet, kanske det gömmer sig en i det andra också.
Imorgon har vi som sagt var tid för undersökning, men redan nu känner jag mig smått lättad :)

Mer öronproblem?

I början av veckan kontaktade vi bvc för att få tala med deras barnpsykolog.
Elliott är så arg nu för tiden, skriker och gråter jämt och totalnonchalerar oss.  Typisk 2-3åring när man läser överallt.
Men med sömnbrist och sjukdom så verkar vi ha nåt en gräns.  Vi har fastnat i skrik och gråt och Elliott verkar emellanåt inte veta vad han ska göra av sig själv.

Nu i dagarna har vi dock börjat misstänka att han kanske hör dåligt. Eventuellt pga öronvax, eller vätska bakom örat efter förkylningen,  eller i värsta fall en bestående hörselnedsättning.
Vi har testat honom en massa, med visklekar och i vardagen.  Själv säger han att det är geggigt i örat, och på måndag har vi fått tid för att kontrollera öronen.

På sätt och vis så hoppas jag på att de faktiskt hittar nåt, då det skulle kunna förklara just hans dåliga humör.

Äntligen!

Ja äntligen har Zelda fått diagnosen öroninflammation.  Låter ju lite lustigt, men efter att i mellandagarna ha besökt akuten och hälsocentralen för att ta reda på varför Zeldas feber inte ville ge sig, så känns det skönt att äntligen få veta varför.
Efter mellandagarna var hon feberfri i drygt en vecka, men sedan dök den upp i helgen igen över ett dygn.
Inatt var det dock tydligt att något var galet då hon bara skrek och gnydde i flera timmar, så efter ett hc-besök konstaterades alltså öroninflammation på höger sida.
Antibiotika utskriven, och nu håller vi tummarna att det snart blir bättre.