Jämförelse

Syns kanske inte så tydligt här, men magen i vecka 33 är betydligt lägre denna gång.
Inte förrän i slutet av graviditeten med E såg magen ut ungefär så här.

Published with Blogger-droid v2.0.10

I vecka 33

Det är ju så här det blir under sommaren; att blogga glöms helt enkelt bort.
Inte för att vi egentligen har gjort såå mycket saker, men vi har iaf hunnit med en vigsel med tillhörande bröllopsfest samt 3 nätter i Gagsmark vid midsommar.

Under förra graviditeten skrev jag mer, och framförallt klagades det mer.
Sååå...här kommer ett samlat beklagande!

Elliott har hunnit bada i Gagsmark, Falkträsket, på Vitbergsbadet samt i sin plaskpool otaliga gånger.

Anton får agera lekfarbror i den mån han hinner och orkar. Själv försöker jag mest sitta och ta igen lite energi efter nätternas sömnbrist.
Sover som en kratta och gråter dagligen. Verkligen hulkar dessutom. T o m Elliott har börjat förstå att det inte är han som gjort fel när det händer, då han till en början kom för att säga förlåt.
När jag går och står längre stunder trycker det på nertill som om bebisen är på väg ut. Senaste barnmorskebesöket visade återigen att hen ligger med huvudet långt ner samt att magen spurtat från sin egen kurva.
När jag sätter mig känns det som att jag trycker tillbaka ungen upp i livmodern.

Humöret är alltså inte på topp och jag vill bara ha sommaren överstökad; Förlåt!
Ser inte fram emot något då allt bara känns jobbigt. Värmen gör mig yrslig hur mycket jag än dricker, fingrar och tår känns som prinskorvar och att bada finns inte på kartan då sammandragningarna numer är tillräckligt kraftiga även utan iskallt vatten. Jag kan inte koppla av med ett glas vitt eller gå på Stadsfesten eller åka karuseller (för då ska man ju ha nån att gå med samt att man ska Orka gå)
Meeen... Jag behöver iaf inte jobba och Anton är ledig förhoppningsvis ända tills bebisen kommer. Jag känner knappt av foglossningen längre och har en son som är otroligt lättskött och lugn för att vara 2 år.

Fick jag nu önska mig vad som helst, bortsett från att det snabbt ska bli augusti, så vore det en inhängnad runt gården. Som det är nu går jag ogärna ut själv med Elliott eftersom han helst vill lämna gården när jag inte orkar hoppa i studsmattan med honom eller annat bus som pappan brukar hitta på.
Och då får man traska låååångt.

Så vi håller oss inne till stor del och har tråkigt, iaf när Anton är ute och ränner eller behöver fixa med nåt.

Elliott får iaf en fin sista sommar som ensambarn, och idag kommer svärfar med grävmaskinen vilket kommer att vara till stor underhållning.
Han ska gräva upp bl a jordgubbslandet för att göra grund till en grillplats.

Så. Slutklagat.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Hopplös

Elliott har hamnat i ett hopplöst mellanläge.
Sover han tillräckligt under natten och sover till tidigast 7.30, så orkar han vara upp till kvällen utan att sova lunch.
Inatt vaknade han dock och kunde inte somna om på 1,5 timme, samt att han sen ville stiga upp redan vid 6.15.
Efter att ha besökt dagis och ätit lunch, lyckades han efter 40 minuters sjungande och babblande faktiskt somna.
Lät honom inte sova allt för länge, men ändå blir det ett h-vete när han sen ska  nattas på kvällen.
Han är inne i en fas där han gråter och kommer med hundra ursäkter till varför han måste stiga upp.
"Vatten. Fel flaska. Gammalt vatten. Måste kissa. Inte kissa toaletten, kissa pottan. Vatten. Nej, inte vatten! Ta av sockarna. Ta på sockarna! Ta av sockarna. Läsa boken. Sjunga mer mamma....." Osv.
Vissa saker går jag med på, En gång. Som ett toalettbesök, att han inte vill ha på sig sockar och att han kan vara törstig.
Men oj så många tårar när jag nekar honom resten.
Efter några minuters tystnad trodde jag först att han somnat, men så börjar han plötsligt om att gråta och ropar "Det går inte sova mamma!"
Och då tycker jag såklart synd om honom, för visst vet jag hur det kan kännas.
Till slut har han nu iaf somnat, brevid sin stora Nalle-Ante (som substitut för att mamman inte ryms längre)
Sov nu älskade unge!

Published with Blogger-droid v2.0.10

VAB

Trååååkig och uttömmande dag.
Sjuklingen gjorde morgon vid 7. Humöret har växlat men mest har vi kört på trög växel och tårarna som runnit på prinsens kinder har inte gått att räkna. Ett 10-tal gånger har han fått säga förlåt efter att ha lappat till mig, och efter lunch blev det såklart ingen sömn.

Ikväll somnade han redan före 19 med vällingflaskan i mun.
Som så många gånger förr när han somnat helt utslagen, så vaknade han nyss upp och skrek hysteriskt. Går inte att få ur honom många ord, utan istället skriker han och spänner sig i famnen som en planka. Det som funkar bäst verkar vara att bara sitta i sängen hans, plocka upp honom och lägga ner honom några gånger. Till slut blir han bara tyst och somnar om.

Måtte jag inte bli väckt i natt också av det där hemska skriket.

Imorgon gör jag klart en sommartårta till jobbet och drar dit redan vid 14 för att bjuda på fika. Sen jobbar jag mina sista 5 timmar under kvällen, och hade jag inte varit just gravid så kan jag lova att jag skulle ta mig ett stort glas vin hemma efter det ;)

Published with Blogger-droid v2.0.10

2 år och helt slut

Det tar visst på krafterna att bli 2. Redan förra veckan började Elliott uppvisa förkylningssymtom, så att han blev utan kalas i år gjorde nog inget.
Han fick i alla fall paket och tårta och var mycket nöjd.

Idag ringde de från dagis och sa att han blivit jättedålig i magen.
Kan ju bara handla om att han åt en hel del vattenmelon igår, eller att han är så väldans slemmig i halsen och snorig.

Så imorgon stannar vi hemma, vilket innebär att Elliott inte har dagistid igen förrän efter att bebisen kommit. Själv jobbar jag bara 16-21.00 på torsdag och blir sedan låååångledig.

Frågan är bara vad vi ska hitta på om dagarna fram tills att Anton går på semester.

Published with Blogger-droid v2.0.10