blödig

jag har senaste året börjat känna mig otroligt blödig; med eller utan mens. Blir sådär gråtmild och flännig för minsta lilla sak.
Som bevis; började störtflänna när jag såg detta klipp...

http://www.youtube.com/watch?v=fX40RsSLwF4&eurl=http://perezhilton.com/2008-10-29-leonardo-dicaprio-friends-do-it-again

Födelsedagen spenderades i soffan med Anton och ett par Harry Potter-filmer.
Precis som jag ville ha det :)
I present ska vi bege oss till Umeå på lördag, gå på middag, bio och bo på hotell.
Precis som jag ville ha det :)

***

Varför blir folk så förvånade när de hör att ens förlovning innebär ett kommande äktenskap?

***

Känns iaf som att planerna ligger på is. Har ännu bara skissat på en inbjudningslista, och visst har jag kollat runt på internet om lokaler och catering, men varför är det så svårt för folk att skriva ut åtminstonde exempelpriser???
Ah... kanske ska satsa på vigsel i kommunhuset istället och strunta i festen. För trots allt är det ju inte den vita gräddbakelsen till klänning jag är ute efter, och Anton har svårt nog att välja ut vilka av alla släktingar som bör bjudas, och jag känner själv att detta lokalsökande börjar kännas lika lönlöst som vårt husletande.
Kanske handlar det om att varken jag eller Anton har bråttom, för om än vi båda vill gifta oss nästa år så är nog ingen av oss tillräckligt motiverad till att just anordna denna storslagna fest.
Men nåt ska vi nog lyckas fixa... :D

...men nog är det skönt att det är över :)

Både kalaset och festen blev lyckade, hade dock haft det tufft utan allas hjälp. Tackar och bockar för den och uppvaktningen!

Snart smäller det... Eller fikas iaf. Ser ut att bli många, både från Antons familj samt min egen, och så Lars och jennifer såklart :)
Glömde bort att ta kort på tårtorna. Oh well, kanske hinner det sen.

Vaknade skräckslagen inatt över att jag glömt bort att städa ur lokalen men insåg snart att jag inte ens haft festen än... Gruvsam? :)

Välkomna

Jag fick till slut hjälp av 3 karlar med starka lungor till att blåsa upp mina 50 ballonger. Därefter spenderade jag 1,5 timme med att pynta, flytta bord och förbereda lite inför fikat imorgon.

Har en känsla av att jag kommer att bli snyggare imorgon än man faktiskt var på 80-talet, men det har varit svårt att hitta riktiga, begagnade kläder och jag har istället fått vända mig till lite modernare affärer.
Hoppas att sminket, håret och accesoarerna gör rätt för sig istället :)

***

Vad gör du om ytterligare 25 år?

***

oj, insåg just att jag skrivit helt fel adress... www.yearbookyourself.com ska det ju vara... :)

härligt

Vid promenaden hem från jobbet igår jbulades det inombords att arbetsveckan äntligen var över. Lyckades träffa på grannen som hyr ut kvartersgården och fick nyckeln redan igår kväll. Förhoppningsvis kanske jag kan få över Anton dit redan idag som ballongblåsarhjälp och även bära över allt snacks.
Jag är rädd att jag aldrig kommer att våga blåsa upp en ballong igen efter att ett stort hjärta small över ansiktet mitt.

En jätterolig överraskning jag fick igår var att min gamla vän Johanna och hennes sambo Emil kommer på festen, om än inte utklädda :P, trots att de är mitt uppe i en flytt i helgen.

Känns lite motigt att stiga upp så tidigt på min första av 4 lediga dagar, men förhoppningsvis så kan jag ta lite sovmorgon imorgon istället.
Nu väntar en lång dag och den får starta med en god frukost!

vänner?

Arbetsveckan som jag gruvat mig för är snart över när jag ikväll går hem från jobbet för att sedan vara ledig i 4 dagar. Eller, ledig och ledig, imorgon blir det ett ärende på morgonen för att sedan gå till badhuset för att simma med mamma och sedan hem igen för att göra klart tårtorna inför födelsedagsfikat.
På lördag blir det nog också att stiga upp tidigt för att forsla över allt till kvartersgården, pimpa upp den lite inför festen och sedan vara social med familjefika innan festen på kvällen.
Hur jag ska spendera den faktiska födelsedagen på söndag har jag knappt tänkt på men jag hoppas nog på en lugn kväll i soffan med älsklingen.

Förra året hade jag min första födelsdagsfest och kanske är det därför jag i år vill dra på stort. Det är ju faktiskt hela 25 år vi talar om :)
Det tråkiga är väl kanske att Lars och Jeffe är de enda av "mina" vänner som jag själv bjudit som kommer. Insåg att jag själv bara bjudit 3 st med respektive, som alla dessutom inte kommer, medan resten av de bjudna är vänner på Antons "sida". Visst är det mina vänner också, men, jaa, ni förstår...
Så kan det gå när några sjukdomsår får komma i vägen.

Jag antar att jag bör vara tacksam över alla fantastiska människor jag har i mitt liv, men visst saknar jag gymnasieåren där man varje kväll hittade på något med någon och aldrig behövde oroa sig över ett nej, tyvärr.

Och sedan tänker jag på hur det hade blivit utan Anton i mitt liv. Om jag umgåtts med en endaste person, med tanke på att alla jag känner och ibland umgås med faktiskt är just hans vänner. Och jag som alltid trott att jag var social...

****

bilden ovan är skapa på http://www.myyearbook.com/ , tokroligt! :D

****

Fy för offerkoftan; jag är ju faktiskt ganska nöjd över hur livet ter sig just nu :)

Staffan Meijer

När jag var 7 år gick min farbror bort i vad jag först på äldre dar har förstått var aids. Under sista åren i livet träffade jag honom ganska regelbundet och minns honom ännu bara med värme i hjärtat. När folk hör mitt efternamn frågar de ofta om jag är släkt med olika personer och tyvärr vet jag sällan. Jag har aldrig träffat någon på min fars sida och tråkigt nog har han heller aldrig pratat om sin bror. Men jag minns honom, tänker på honom väldigt ofta och undrar om han var så mysig som jag tror... Bilden ovan hittade jag på internet; den är från 1978 då han basade över byggandet av en radiomast i Skelleftehamn. Så mycket mer fanns inte att hitta, men det fick mig ännu en gång att påminnas om de som vakar ovan oss...

pengar...

Tråkigt nog blir det inget Nyliden till helgen då svärföräldrarna ska bort, men imorgon beger jag mig iallafall till Torpet för att besöka familjen.

För övrigt så har jag här brevid mig både biljetter till Jesus Christ Superstar den 14e februari samt tågbiljetterna till Malmö. Har även bokat in mig och Ida på ett billigt lägenhetshotell nära Malmö Opera och mitt sparkonto undrar hur ett dygn i Malmö kan komma att kosta lika mycket som en sista minuten-resa med en veckas hotell i Turkiet?
Nog för att jag har pengarna men det är trist att jag kan få ut helt ok efter skatt och ändå minskar bara mitt lilla sparkapital för varje månad.
Men för att ännu en gång se saker och ting lite positivt, så har jag ju i alla fall pengar och spara går ju att börja göra efter jul och allas födelsedagar i januari :)

arbete

Ärligt härligt så ska jag jobba extra idag och imorgon. Eftersom de måste betala fyllnadslön för en som går på rad så har jag inte fått hoppa in extra trots min låga procent. Igår fuskade dock chefen lite genom att fråga mig direkt istället för att gå genom vikariesamordningen som aldrig har låtit mig hoppa in.

Så min 4-dagars ledighet gick i spillo, dock inte mig emot då jag säkert bara skulle ha legat hemma och dragit på mig ännu mer huvudvärk, som alla dagar hemma.
Dock måste jag baka tårtbottnar i helgen eftersom jag inte hinner nästa vecka innan födelsedagsfirandet.
Och på söndag blir det troligtvis att ta sig ut till Nyliden för att övningsköra och byta däck.

Sedan kommer helvetessarbetsveckan som jag inte kan sluta gruva mig för.
Delad tur mån och tis, halvdag ons, delad tur tors.
Att dela upp sitt pass spelar egentligen ingen större roll; men att måsta gå fram och tillbaka och fram och tillbaka osv kan bli otroligt påfrestande efter ett par dagar.
Men, tjat och gnat åsido så har jag ju faktiskt fortfarande ett jobb jag trivs ganska bra med :)

bröllopsplaner

Fick lov att stanna hemma från jobbet igår efter sviterna från helgen. Magen min är känslig i vanliga fall så efter en migrän-bakfylla med allt vad det innebär så återkom illamåendet så fort jag vaknat, troligtvis av hunger.

Någon mer som har otroligt lätt för att bli illamående så fort ni är hungriga? Jag går oftast direkt från mätt till suuuuperhungrig och blir då ofta otroligt illamående. För mig tror jag helt enkelt att det började när jag fick jobb inom hemtjänsten och plötsligt gjorde av med mer energi.

Nåväl.

Igår tog vi tag i att börja skriva på inbjudningslistan. 1/6 av alla gäster kommer troligtvis att ses som "mina" gäster, och där är inte ens Antons kusiner eller mostrar och farbror bjudna. Får se hur det blir med dom.

Tack och lov så ser jag ju väldigt många av Antons kompisar som även mina, men visst hade det såna här gånger varit roligt om man hållit kvar vid en del bekantskaper...

Per Moberg

Bilden ovan från Cypern måste ju symbolisera min och Antons signaturpose. Med Per Moberg på besök i Piteå så var det då kanske självklart för Anton att få även denne man att snuska till sig. Tydligen var han rätt så full och dök imorse upp med solglasögon vid frukostbuffén.

Nu är iaf Jurassik Park-maran över och jag lyckades inte bara trycka i mig en halv pizza utan även lite glass. Magen börjar med andra ord repa sig :P

kräk

Gårdagen började kanske inte så bra, av nån anledning var jag på dåligt humör redan från början. Sedan lättade allt litegrann under förfesten i bussen till Piteå och väl framme så blev det ganska snabbt middagsbuffé och show.
Dock inträffade det där tråkiga fenomenet snefylla och även om tårarna snabbt var torkade och allt faktiskt bara blev till det bättre, så tyckte inte kroppen min om allt jag hällde i den och allt som gräts ut. Blev egentligen inte så onykter men dagen idag har mest spenderats på hotellrummet fram till utcheckning. Älsklingen var rar nog att gå ner och fråga om jag inte kunde få ligga kvar ett par timmar, men icket. Så jag missade badet och fickförst efter många timmar i mig lite mat.

Nu är vi hemma och ska köra ett Jurassik Park-maraton.

Lite senare ska jag publicera en ganska intim bild på Anton och Per Moberg :)

ööööh

Imorgon beger vi oss till Piteå för Alimaks firmafest. Det blir bad, showbuffé med bl av Anne-Lie Rydé och Mikael Rickfors samt en övernattning på hotellet. Ikväll jobbar jag dock och med redan nu en begynnande huvudvärk så ser jag inte direkt fram emot det.

Klockan är bara 17 trots att den känns som 22 och ännu är det bara lördag trots att det känns som söndag. Jag blir ofta uttråkad om helgen.
Igår var jag iallafall över till Linda som jag träffar alldeles för sällan, gjorde pizza och drack öl. Efter det blev det en promenad till stan för ytterligare en öl eller två.

Idag har kroppen känt sig lite slut men Anton som skulle få besök bestämde sig för att börja städa så var det bara att pallra sig upp ur sängen.
Nu sitter jag här och väntar på att folket ska lämna lägenheten för avdelningsfest på Tatung; blir troligtvis att gå och handla godis och slå mig ner framför tvn.

Jag är slapp.

Åhhh... lång dag med arbete och trevligt sällskap på kvällen med hemmagjord pizza och en öl på Old Williams. Anton sover och åååå vad jag önskar att tänderna var borstade, trådade och floursköljda redan....
Ååå... :P

åååååh

Det jobbigaste med att jobba nuförtiden är faktiskt att måsta gå fram och tillbaka. Jag är såååå less! Det tar med rask takt endast 13 minuter men jag är såååå less på det, framförallt dagar som dessa då jag går delad tur och måste ta mig fram och tillbaka.
Då cykeln fortfarande har punktering och vi inte får loss däcket så måste jag såklart ta den på reparation. Det trista då är att det nästan bara är uppförsbacke till jobbet och att jag måste välja den mindre branta och längre för att ha nån nytta av cykeln.
Och en annan grej som är trist är ju vad jag klagar på denna bagatell, men benen värker från gårdagen och gör mig lite grinig... :P

Väntar hem Anton för att precis som igår krama om honom i 5 minuter innan jag går på jobbet.
Nu är han här; puss!

blodgivare

Vilken dag! Efter att ha sovit alldeles för lite så steg jag och upp och stavademig till Edda efter frukosten för att simma med mor. Sammanlagt 1000m; önskar bara att jag kunnat ta det mer sammanhängande.

När vi sedan stod och klädde på oss bland en massa skolbarn så lyckades självklart brandlarmet gå igång. Någon hade kissat på ett element i en bastu(?) och medan jag tyckte att det var lite lustigt och ändå bra att barnen fick öva på en utrymning, så tyckte jag väldans synd om de stackare som stod barfota, blöta i badkläder ute i den smått kyliga höstluften.

Snabbt var dock det hela avklarat och jag och mamma stanna och åt lunch innan jag gick vidare på stan en snabbis innan blodgivningen. Och så hem igen.

Nu är det snart dags att traska ännu mer, till jobbet, och jag hoppas verkligen att energin de tappat mig på har hunnit återställas lite.

***

Om ni inte är det redan; om ni inte är sjuka/sjukskrivna, underviktiga eller riktigt spruträdda så rekommenderar jag er alla att göra ett besök eller ringa till Blodcentralen.

Trots att jag känner mig ganska nöjd bara över att nämna att jag är blodgivare för det ligger nåt ansvarsfullt i det, så känns det framförallt bra för stunden att veta att jag kan hjälpa.

Anton är ännu nöjdare då han är O- och kan ge till precis vem som helst, och det är därefter detta blod som alltid används vid akutfall. Tyvärr är endast 6% av alla blodgivare just O- vilket är orsaken till rubriker som "Akut blodbrist" under perioder då många akuta olyckor inträffar.

Så; gå och testa dig!