Arbetsveckan som jag gruvat mig för är snart över när jag ikväll går hem från jobbet för att sedan vara ledig i 4 dagar. Eller, ledig och ledig, imorgon blir det ett ärende på morgonen för att sedan gå till badhuset för att simma med mamma och sedan hem igen för att göra klart tårtorna inför födelsedagsfikat.
På lördag blir det nog också att stiga upp tidigt för att forsla över allt till kvartersgården, pimpa upp den lite inför festen och sedan vara social med familjefika innan festen på kvällen.
Hur jag ska spendera den faktiska födelsedagen på söndag har jag knappt tänkt på men jag hoppas nog på en lugn kväll i soffan med älsklingen.
Förra året hade jag min första födelsdagsfest och kanske är det därför jag i år vill dra på stort. Det är ju faktiskt hela 25 år vi talar om :)
Det tråkiga är väl kanske att Lars och Jeffe är de enda av "mina" vänner som jag själv bjudit som kommer. Insåg att jag själv bara bjudit 3 st med respektive, som alla dessutom inte kommer, medan resten av de bjudna är vänner på Antons "sida". Visst är det mina vänner också, men, jaa, ni förstår...
Så kan det gå när några sjukdomsår får komma i vägen.
Jag antar att jag bör vara tacksam över alla fantastiska människor jag har i mitt liv, men visst saknar jag gymnasieåren där man varje kväll hittade på något med någon och aldrig behövde oroa sig över ett nej, tyvärr.
Och sedan tänker jag på hur det hade blivit utan Anton i mitt liv. Om jag umgåtts med en endaste person, med tanke på att alla jag känner och ibland umgås med faktiskt är just hans vänner. Och jag som alltid trott att jag var social...
På lördag blir det nog också att stiga upp tidigt för att forsla över allt till kvartersgården, pimpa upp den lite inför festen och sedan vara social med familjefika innan festen på kvällen.
Hur jag ska spendera den faktiska födelsedagen på söndag har jag knappt tänkt på men jag hoppas nog på en lugn kväll i soffan med älsklingen.
Förra året hade jag min första födelsdagsfest och kanske är det därför jag i år vill dra på stort. Det är ju faktiskt hela 25 år vi talar om :)
Det tråkiga är väl kanske att Lars och Jeffe är de enda av "mina" vänner som jag själv bjudit som kommer. Insåg att jag själv bara bjudit 3 st med respektive, som alla dessutom inte kommer, medan resten av de bjudna är vänner på Antons "sida". Visst är det mina vänner också, men, jaa, ni förstår...
Så kan det gå när några sjukdomsår får komma i vägen.
Jag antar att jag bör vara tacksam över alla fantastiska människor jag har i mitt liv, men visst saknar jag gymnasieåren där man varje kväll hittade på något med någon och aldrig behövde oroa sig över ett nej, tyvärr.
Och sedan tänker jag på hur det hade blivit utan Anton i mitt liv. Om jag umgåtts med en endaste person, med tanke på att alla jag känner och ibland umgås med faktiskt är just hans vänner. Och jag som alltid trott att jag var social...
****
bilden ovan är skapa på http://www.myyearbook.com/ , tokroligt! :D
****
Fy för offerkoftan; jag är ju faktiskt ganska nöjd över hur livet ter sig just nu :)
1 kommentar:
Var sak har sin tid. Så småningom kanske det bli små "tultingar" som springer omkring och då är det du själv som kanske inte har lika mycket tid för dina gamla vänner. Det brukar jämna ut sig under livets gång.
Hoppas att du får en trevlig 25-årsfest!
Synd att du har så mycket att stå i. Jag hade gärna velat bjuda dig på lunch i dag.
Men vi ses i alla fall på Edda.
/Kram mamma
Skicka en kommentar