Så, jobbade igår mellan 8-12,hade prov på balder 12.30 Väl där grät jag av smärta i ryggen.Var tvungen och ringa och säga att jag inte kunde jobba idag som det var tänkt, och kanske ej heller imorgon.
Fy vad pissigt jag mådde där ett tag.... Både av smärtan och frustrationen över att inte kunna stå upprätt, men framförallt av en oro över att jag kanske inte kommer att kunna arbeta inom vården som jag velat.
Men men, som Anton sa så är det bara att uppsöka läkare; har trots allt haft mitt ryggproblem sedan barnsben men aldrig tagit tag i det....
*****
För övrigt fick jag en jätterolig förfrågan igår från en lärare jag haft i en kurs nu i vinter.Jag mötte henne igår på skolan för att få mitt betyg i den avslutade kursen, och sen tog hon upp artikeln jag var med i för snart 1,5 år sedan.
Hon har nämligen nu en psykiatri-klass på 25 vuxen-elever, och hon hade tänkt ta upp det där med självskadebeteende, men hittade väldigt lite om det i kursböckerna.
Så hon undrade om jag möjligtvis skulle våga berätta lite inför klassen, som en föreläsning.
Jag sa ja direkt; självklart. Jag är förbaskat stolt över att ha kommit så långt som jag gjort och precis som när jag gick ut i Norran så får jag här en chans att göra folk mer medvetna, dessa elever arbetar arbetar dessutom redan eller kommer att göra det inom vården.
Jag kan inte allt om självskadebeteende eftersom det är så olika från person till person. Det finns ingen statistik över hur många som lider av detta sjuka beteende, och det går aldrig att säga varför någon gör illa sig själv utan att personen själv har fått tala om saken.
Men jag kommer att kunna berätta hur Jag levde, varför Jag gjorde som Jag gjorde, och vilken hjälp Jag fick.
Det blir nog bra ;)
