Det är ju så här det blir under sommaren; att blogga glöms helt enkelt bort.
Inte för att vi egentligen har gjort såå mycket saker, men vi har iaf hunnit med en vigsel med tillhörande bröllopsfest samt 3 nätter i Gagsmark vid midsommar.
Under förra graviditeten skrev jag mer, och framförallt klagades det mer.
Sååå...här kommer ett samlat beklagande!
Elliott har hunnit bada i Gagsmark, Falkträsket, på Vitbergsbadet samt i sin plaskpool otaliga gånger.
Anton får agera lekfarbror i den mån han hinner och orkar. Själv försöker jag mest sitta och ta igen lite energi efter nätternas sömnbrist.
Sover som en kratta och gråter dagligen. Verkligen hulkar dessutom. T o m Elliott har börjat förstå att det inte är han som gjort fel när det händer, då han till en början kom för att säga förlåt.
När jag går och står längre stunder trycker det på nertill som om bebisen är på väg ut. Senaste barnmorskebesöket visade återigen att hen ligger med huvudet långt ner samt att magen spurtat från sin egen kurva.
När jag sätter mig känns det som att jag trycker tillbaka ungen upp i livmodern.
Humöret är alltså inte på topp och jag vill bara ha sommaren överstökad; Förlåt!
Ser inte fram emot något då allt bara känns jobbigt. Värmen gör mig yrslig hur mycket jag än dricker, fingrar och tår känns som prinskorvar och att bada finns inte på kartan då sammandragningarna numer är tillräckligt kraftiga även utan iskallt vatten. Jag kan inte koppla av med ett glas vitt eller gå på Stadsfesten eller åka karuseller (för då ska man ju ha nån att gå med samt att man ska Orka gå)
Meeen... Jag behöver iaf inte jobba och Anton är ledig förhoppningsvis ända tills bebisen kommer. Jag känner knappt av foglossningen längre och har en son som är otroligt lättskött och lugn för att vara 2 år.
Fick jag nu önska mig vad som helst, bortsett från att det snabbt ska bli augusti, så vore det en inhängnad runt gården. Som det är nu går jag ogärna ut själv med Elliott eftersom han helst vill lämna gården när jag inte orkar hoppa i studsmattan med honom eller annat bus som pappan brukar hitta på.
Och då får man traska låååångt.
Så vi håller oss inne till stor del och har tråkigt, iaf när Anton är ute och ränner eller behöver fixa med nåt.
Elliott får iaf en fin sista sommar som ensambarn, och idag kommer svärfar med grävmaskinen vilket kommer att vara till stor underhållning.
Han ska gräva upp bl a jordgubbslandet för att göra grund till en grillplats.
Så. Slutklagat.
3 kommentarer:
Åh gud vad tungt det låter.. Man får beklaga sig när man är gravid, det är sjukt slitigt. Och man blir begränsad, kan inte ens föreställa mig hur dåligt samvete du har för att du inte orkar lika mycket med E. jag hade ju en del foglossning men den smärtan blev sekundär då sammandragningarna är så jobbiga.mina sd gjorde ju tom att bebisarna kom.
Jag ville vara en såndär gravid som alla kändisar är: snygga, ärtiga och smala. ha! Tji fick jag :D
Håll ut, håll ut, tiden går snabbt och helt plötsligt är hen ute.. och helt plötsligt två år :)
Usch, jag avundas dig inte att vara höggravid under sommaren! Tyckte det var tillräckligt jobbigt att vara det mitt i smällkalla vintern... Det är tokjobbigt när man inte känner att man inte räcker till för den äldre men det to jag igen då Gry fötts!
Du verkar ha samma jobba slut på graviditeten som jag hade så var beredd på att det går undan när det är dags!
Lycka till Anette! ❤
Gullgumma...det brukar vara skönt att få klaga...du är en riktig kämpe! <3
Skicka en kommentar