I tisdags började Elliott om förskolan efter 11 veckors ledighet.
Gick jättebra att lämna trots att halva personalgruppen bytts ut. Det hade även gått bra under de 5 timmar han var där, och inte en enda kissolycka.
Natten till igår sov han jättedåligt och ville inte alls bli lämnad på dagis. Under förmiddagen hade han tydligen haft det jobbigt och gråtit efter sin mamma, men efter lunch blev det bättre.
Idag vaknade han återigen tidigt och hade noll förståelse över att jag var tvungen att mata Zelda eller varför man inte kan lägga sig på henne.
"Jag vill inte ha lillasyster" "Vill tappa henne golvet" lät det bl a.
Ursch vad det smärtar att höra, och trots att jag försöker uppmuntra honom till att prata om sina känslor så är det så klart svårt för honom att förklara Varför han känner som han gör.
Vid dagislämningen grät han igen, men tydligen hade det gått jättebra hela dagen.
Jag och Zelda fick lära känna varann lite bättre och när vi hämtat upp storebror så åkte vi och hälsade på Anton på jobbet.
Elliott blev lovad guld och gröna skogar (eller rättare sagt glass) på stan, som slutade med skrovmål, glass och nya arbetsfordon. Joo, en viss lycka går att köpa för pengar ;)
Imorgon ska vi bara vara hemma, jag och barnen. Förhoppningsvis sover de båda bra i natt så jag orkar ödsla en massa energi och kärlek på framförallt min fine kille, i form av lek och uppmärksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar