Jag vet inte... Folk pratar om att alla bara delar med sig av det idylliska småbarnbarnslivet på sociala medier. Själv klagar jag bara. "Måste leka", "tidig morgon" osv...
Men visst finns det fantastiska stunder, de Bästa av stunder, bara lite färre just nu.
Elliott blir mer och mer "trotsig", hör inte vad jag säger och testar mig ständigt. Jag skriker och ryter och ignorerar honom emellanåt, som han då.
Men så kommer stunderna då han spontant säger att han älskar mig eller gosar en längre stund. Eller när han helt enkelt "är sig själv".
Imorgon får storebror sova över hos världens bästa moster och onkel, för första gången sen lillasyster kom till världen.
Blir nog fint med egen tid för oss föräldrar med Zelda, samt massor med kärlek på Anderstorp för Elliott.
2 kommentarer:
Tack för lånet av lilleman! :)
Ja alltså.. Småbarnslivet är ju underbart. Men nu har jag varit föräldraledig ensam med ungarna i typ tre veckor och jag vill vissa dagar bara spy så less är jag. Igår grät jag för att båda ungarna bara skrek. Och ingen vuxen har man att prata med heller. Svårt att ibland känna sig som sig själv.
När vi nyss fått barn så fattade jag inte varför folk ville ha barvakt- varför skaffade man barn om man inte ville vara med dem jämt? Enbart hormoner som pratade antar jag.
För nu bara längtar jag efter möjligheten till egentid. Eller flytten till stan så alla släktingar är närmare och vi bara kan lämna av ungarna och gå hem och ligga med varann ;)
Man får klaga. Det är ju inte lätt. Och alla andra föräldrar förstår ju att det är underbart på samma gång. :)
kram ida
Skicka en kommentar