fredag, juni 19, 2009

Bridezilla?


Med midsommar framför oss så lyckades jag i a f sova till 3.30. Tog mig till slut i kragen och steg upp för att förbereda inför midsommarfirandet som i år hålls hos oss. Jobbar till eftermiddagen och gruvar mig inför en trött och grinig Mette ikväll...
***
Härom kvällen pratade jag med kärleken om hur stressad jag är. Inte rent praktiskt, för tidsmässigt så känns allt ännu lugnt. Men i huvudet cirkulerar de ständiga frågorna runt bröllopet. 3 veckor kvar och fortfarande så mycket som jag inte vet hur jag ska göra med.

Allt vore såååå mycket enklare om jag på bröllopsdagen fick svassa runt i min klänning och servera folk, plocka undan, välkomna och serva folk; som jag alltid gör. På jobbet, hemma, på fester. Vem kommer att se över allt om inte jag får?

Folk försöker intala mig att det är då, på bröllopsdagen, som jag bara ska luta mig tillbaka och strunta i allt, bara njuta. Men redan nu river ångesten i mig över att inte ha kontroll.

Vi kan inte göra mer än att hålla tummarna...

4 kommentarer:

Anonym sa...

När allt går av stapeln så är allt upp till dig gumman. Att du släpper kontrollen så vi andra som är där har roligt och slipper vara nervösa för att du inte ska må bra, eller också vill du ha stenkoll plus att du blir stressad och det kanske inte blir så trevligt som det var tänkt. Låt det hellre gå åt skogen i så fall. Det är sådana minnen man brukar minnas och skratta åt efteråt. Ett nyttigt mandomsprov kanske, fast av en kvinna. :)

/Kram mamma

Unknown sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Unknown sa...

Tack kära mamma för dina fina ord, de värmde verkligen. Jag kommer nog inte att vara lika stressad på dagen i fråga, bortsett från när jag ser andra göra sånt jag inte har tänkt på eller "får" göra själv. Min värsta farhåga är att vi plötsligt står där och undrar över varför ingen plockat fram den saken, tänkt på det, tagit reda på den saken osv. Jag vill inte sitta där och måsta anta och ta för givet att ni mammor ska måsta reda upp sådant som jag kunnat förenkla.

Anonym sa...

Du får inte missunna oss att hjälpa till. Det gör vi så gärna. Fast det som glöms bort det är glömt även om jag knappast tror att det blir så eftersom det finns så lite plats till förvaring. Men skriv upp det väsentligaste som ni tar med och sen prickar ni av det när det ställs fram.

/Kramis