Seg dag idag. Städat, ska bara dammsuga strax. Lagat en kycklinggryta. Pratat med Ida och rinde även pappa för nån timme sen.
Han gör det svårt för mig att vilja ringa. Det går ofta väldigt bra, tills han frågar vad jag gör om dagarna. Den här gången kunde jag iallafall nämna Kom-projektet och förklara för 5:e gången vad det är.
Aha var hans reaktion trots att jag berättade med en väldig entusiasm.
"Men vet du vad jag tycker Anette? Att du kanske ska börja söka dig efter ett ordentligt jobb så att du får känna att du gör nån nytta."
Japp, pappa i ett nötskal. Inte första gången han nämnde det här, och det är en av de få sakerna som jag brukar försvara. Så jag sa bara som det är, att det inte är läge riktigt än eftersom allt jag ska rikta in mig på nu är att hindra sjukdomen från att komma över mig igen.
Det är svårt att måsta förklara det för folk. I somras kommenterade min bror Thomas samma sak och det är nog ännu fler som tänker det men inte säger något.
Tack och lov så har jag nära och kära som litar på att jag gör det rätta, som kanske förstår att jag hoppade av skolan för att bulimin började komma över mig igen, och det är just så sjukdomen fungerar. Den passar på att utnyttja mig när jag inte riktigt orkar stå emot, under stress och press. Det är inte jag som är svag, det är såhär en psykisk sjukdom fungerar och jag är så glad över folk som Magdalena och RosMarie som är medvetna om det.
2 kommentarer:
De flesta tycker nog att du borde skaffa dig ett jobb. Personligen så tror jag att det endast är för att det skulle kännas som om du vore frisk då och att man kanske kunde 'låtsas' som om allt vore som det ska...
Jag VET att du kommer att skaffa Dig ett jobb- Den dagen Du känner att det skulle funka.
Jag älskar dig till döds och jag hoppas, hoppas verkligen att du inte gör något förhastat bara för att andra ska bli nöjd!
Din STOOORA systeryster =)
Ingen får glömma att du redan har ett heltidsjobb!
Kramar från mamma
Skicka en kommentar