Usch vad jag hatar vissa saker. Rent ut sagt hatar. Loggade in på försäkringskassan häromdagen och såg att mitt ärende inte ens var påbörjat.
När jag blev sjukskriven i december tog det 3(!!!) månader innan jag fick min första sjukpenning. Trodde att det skulle gå fortare nu, men men...
Och hon på soc, som hade lovat att jag skulle få pengar den här månaden (som jag senare måste betala tillbaka, vilket jag inte har något emot) har inte alls betalat hyran eller skickat mig några pengar till andra räkningar eller mat eller kattsand eller refillkort så att jag kan ringa och höra varför allt alltid ska ta sådan tid?!
Grejen är just att Fsk hade påbörjat mitt ärende, men nu verkar de inte ens veta vem som är min egentlige handläggare.
Den här gången behöver de ju inte ens räkna ut hur mycket min sjukpenning ligger på, de har alla mina uppgifter och jag har både min toppen-Magda som legat på dom samt soc-Birgith, som annars är en riktigt surkart, som sagt att de ska skynda på ärendet.
Tjoho... Skönt att skriva av sig.
För övrigt kan jag lugna er alla med att jag har gott om mat hemma så problemet med pengarna spökar inte där.
Har iallafall varit med Ida ikväll och sett tv.
Och så har jag surfat runt lite på Sofia Åkermans hemsida.
Hon är lite av en förebild för alla självskadande anorektiker. Läste hennes bok ett par gånger när jag var som sjukast och då var det väl mest igångtriggande.
På torsdag kommer hon och föreläser här i stan, och de på Norran sa att vi skulle hamna på samma sida/uppslag.
Jag är stolt. Kanske kan träffa henne efter föreläsningen, om jag vågar.
Sofia är grym.
Hon ser ut som en blond version av Sibel (Idol) och pratar t o m likadant eftersom båda kommer från Skåne. Och visst är det häftigt att hon hunnit göra, och gör, så mycket när hon bara är 21 år?
Wow.
I love my little sugardoll Ida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar