surt jobb

Igår blev det 6 plåtar saffransbröd. Experimenterade lite som vanligt (annars blir det väl inte lika skoj?). Vi hann även med att tvätta hela 9 maskiner, så förhoppningsvis klarrar vi oss till jul :P

Nu ska jag strax iväg på vikarieträff för oss som inte är inpoolade. Fick häromdagen höra att chefen ändrat sig och att jag iaf inte får följa med på årets julbord; för var drar man då gränsen för de andra inlasade? Nu är vi ju bara två stycken inlasade hos oss för tillfället och båda hade först fått infon om att vi skulle med.

Visst förstår jag chefen, som för övrigt enligt mig är en väldigt bra chef, men det svider lite...

I snart 2 år har jag försörjt mig på det där stället, arbetat varenda arbetsplatsträff och arbetar oftare än många ordinarie. Jag är kontaktperson åt ett par vårdtagare, har oftast mer koll på vad som händer runt vårdtagarna än många ordinarie, jag gör mycket som jag kanske inte skulle behöva göra och nya vikarier blir oftast förvånade när de hör att jag är "en av dom".

Jag trivs på mitt jobb, vi har ett bra gäng och jag känner mig verkligen hemma där; så visst känns det surt att min chef känner sig tvingad att dra den där "gränsen".

Framförallt när man hör om min kära vän Jennifer som inte bara får vara med på arbetsplatsträffar (där tycker de att hon borde det eftersom även hon är kotaktperson) utan även får går ut och äta med sina arbetskamrater.

Men men, nästa julbord kanske jag får sitta med vid...