Konsekvensen av att sova dåligt en natt, ha en tuff första halva a v arbetsdagen och sedan försöka ta igen lite av den förlorade sömnen under dagen? Ytterligare en natts dålig sömn. Vaknade redan en timme efter att jag lagt mig av ett oroligt vridande och vändande i sängen, bara att stiga upp!
Har ätit en hel del knäck nu och sockret kanske inte direkt kommer att stilla min rastlöshet...
Jobbar tack och lov kväll även imorgon med start först kl 12, men jag gruvar mig redan och har insett att jag kommer att måsta sätta ner foten snart; något jag borde ha gjort för länge sedan.
För varje månad i snart 2 år har jag arbetat under de ordinaries arbetsplatsträffar och varje gång kallar vi in minsta antalet vikarier som vi trångt fördelar arbetet mellan.
Först idag, efter att ha planerat inför vårt arbete imorgon, så slog det mig att vi som vikarier faktiskt borde få lata oss litegrann och därmed vara fler under dessa träffar. Varför i allsin dar ska vi, som inte anses tillräckligt viktiga för att vara med på träffarna, behöva belastas till den yttersta gränsen vid varje träff? Visst förtjänar vi lite underlättning när det oftast bara är jag, någon skolungdom och springvickare som kanske inte alltid vet vad som ska göras och var till det ska ringas vid olika händelser, som jobbar?
Vilken nedstampning va! Men ärligt talat så säger jag det lite med glimten i ögat eftersom det iaf sedan ett år tillbaka alltid är jag som på eget bevåg tagit på mig ett ansvar som egentligen inte varit mitt. Jag har nog hela tiden kunnat kräva mer uppbackning och arbetsstyrka men helt enkelt inte kommit på tanken.
Enough said; nu in för andra nattförsöket...
1 kommentar:
Så där ja! Inte en dag för tidigt att du slår näven i bordet och säger ifrån. Det är ingen som tackar dig om du så skulle dräpa dig. Så länge det flyter på och ingen säger ifrån så tror cheferna att allt är som det ska.
/Kram mamma
Skicka en kommentar