Har ni nån gång som upptagen träffat nån av det motsatta könet som ni verkligen tyckt om, alltså helt platoniskt?
Träffade ikväll två bröder som vi i sällskapet beskrev som en blandning av Schulman (samspelet?) och Rongerdal-bröderna (de snaggade håren?); men såååå mycket snällare.... "Klickade" verkligen med en av bröderna och tog hans nummer (?) efter att ha klargjort att jag gärna skulle vilja presentera honom för min trolovade :)
Det härliga var iaf att jag hade ett riktigt bra samtal med en vilt främmande person och trots att vi kanske aldrig blir kompisar så fick jag leva upp av lite uppmärksamhet. Den där som man behöver av just främlingar som inte känner till någonting om dig.
Det handlar absolut inte om romantik eller brist på uppmärksamhet från mina nära och kära; utan att kunna vara sig själv utan att gå in i gamla roller, inte vara den du alltid varit.
1 kommentar:
Jo det har hänt och det där lät väldigt trevligt. Vad sa Anton då? :)
/Kram mamma
Skicka en kommentar