måndag, april 03, 2006

Dikter från min inlagda tid - dags att dela med

Stilla min ångest med hunger,
deras oro med lögner,
håll min hand bort från maten.
Låt mig få smaka,
några få tuggor och ingenting mer,
låt oss vara bestämda tillsammans.
Stilla min rädsla med något ologiskt,
deras missnöje med tankar om hopplöshet,
och håll min hand hårt bort från allt.

***

Tunga, tunga,
stora jag.
Hård i magen,
stor ko i hagen,
instängd är jag där,
tungt känns livet här.

***

Ljus över mig,
dölj mig för mörker,
omslut mig med starkare styrka;
ljus över mig,
med energi och kraft.

***

Dags för min sekundära sjukdomsvinst.
För att uppmärksamma mina symtom,
gråta över vad som nu syns,
dags att lägga det primära bakom låsta dörrar,
mat,
övervakning 5 timmar om dagen
och för mig att inse
hur svårt det är att leva normalt ibland.
Dags för min sjukdomsinsikt
som inte verkar ge mer motivation,
styrka,
ork eller vilja till att någonsin bli frisk.

***

Mina ord,
låt de klistras in,
ta mina starkaste tankar
och fäst dom över mig,
dölj sjukdomen
bakom en starkare makt.

***

Jag vill flyta ut över världen,
dränka, bedöva,
sänka,
allt ont bortröva.
Och håll mg så länge,
dra fort tillbaka allt jag sagt,
önskat.

Håll mig så länge hårt,
gör allt i er makt.
När jag vill slå ett slag för ångest,
dunka en kropp för sorg,
bilda en domnad i min tillslutna borg.

För jag är stark på att vara svag,
och håller hårdare i mig själv än med vattenband.
Jag är ensam om att vara den jag är,
mitt blod, mitt liv,
min kamp ensam mot "den där".

Men håll mig så länge,
gör allt som ni kan.
Håll mig så länge hårt,
gör att jag någon gång blir sann.

Och äkta; hel,
tvätta mina ord bort från ångest
och mitt blod rent från svält.
Håll mig så länge hårt,
nu när jag flyter ut över världen.

***

Ge mig dagen,
någon annanstans än här.
Timmarna;
låt mig leva i fri tid.
Ge mig värmen,
någon annanstans än den här.
Orden;
låt mig lyssna på fria tal.
Ge mig makten,
något starkare än nu.
Känslan;
låt mig känna på en frihet.
Ge mig frihet,
något lösare än här.

***
Ett handtag runt magen,
jag rymmer säkert 10 små händer.
2 runt låren,
1 på vardera arm.
1 hand runt varje bröst;
kupade, löst skinn,
100-tals händer runt min kropp.

***

Have you ever felt bones against your heart,
kissed scars away like fallen stars?
Will you ever feel my tears like icecold rain,
or drown my fears from all the pain?

***

Ibland fastnar inte orden,
jag blandas med känslor och tankarna,
det som är svårt att skilja på,
och ibland fastnar inte jag.

***

Du, håll dig borta,
längre än du tror dig nå.
Du, rör mig inte,
låt bli mina tankar och ord.
Känn inte på mig som förr,
du, du skräms inte mer.
Jag ska vara den starkare,
testa mig och du ska dö.
Du, jag bestämmer nu,
jag har makten och inte du. ***

2 kommentarer:

MYSIGT sa...

Jag e så glad för Dig!

Kram!!

Anonym sa...

Jag minns hur det var, men du vet också hur det kändes.

En ny vår är här!

Kram, mamma