Lite om Cypern

Så är vi då hemma från Cypern.

Vi kom fram till lägenhetshotellet Aktea först vi 1.30 på natten men förstod redan då i allt mörker att det var ett fint ställe vi kommit till. Lägenheterna var stora och fina om än vi kom att sakna vår 65kvm-terrass från Grekland. Aktea kan nästan beskrivas som ett litet radhusområde med vattenspridare om nätterna och en fenomenal frukostbuffe bestående bl a av olika ringmunkar, engelsk frukost, svensk frukost, alla möjliga frukter mm...

Inga sovmorgonar med andra ord.

Kvällen därpå så bytte jag och Anton våra fuskringar. Vi väntade först i några timmar på att någon i sällskapet skulle se nåt men fick själva meddela nyheten vid middagen.

Jag har alltid velat förlova mig för att gifta mig; inte för att vänta i flera år, kanske skaffa barn och sedan kanske gifta sig. För oss får barnahavandet vänta några år; de närmaste är bara mina och Antons :) Så vi vill gifta oss med varandra, och om än vi inte hinner med bröllop inom ett år så är iallafall planeringen redan igång! :)

Efter middagen den kvällen besökte vi en karaokebar. De flesta fattade till slut mod tills sig och gick upp på scenen, men mest speciellt var Hildas urtvingade förslovningspresenst till oss. Anton har nämligen ofta berättat om när Hilda på Antons brors bröllop bl a sjöng From this moment med Shania Twain och Anton störtbölade. Nu fick han alltså henne att sjunga den för oss och trots att jag själv kunde hålla tillbaka tårarna och Anton knappt vågade titta på någon, så fick hon istället en vilt främmande kvinna i publiken att börja gråta...

Vilka låtar vi redan hunnit be Hilda sjunga för oss på bröllopet får ni kanske veta senare :)

Här har ni hela gänget samlade. Övre raden från vänster; Mattias, Knut, Erik, Sara, Helmer, Nedre; Lars, Jennifer, Tim, jag, Anton och så Hilda längst ner.

Om jag inte minns fel så var det denna kväll Knut drabbades av en oerhört tråkig nyhet; att hans gode barndomsvän gått bort i en arbetsplatsolycka som ni kanske läst om. Våra tankar vilade hos alla närstående.

Sista dagen spenderades precis som i Grekland på en båt. Sol, vind och självklart en hel del vatten. Badade faktiskt vid all 3 badstopp som gjordes, om än bara korta stunder. Bortsett från bad så stannade vi även en bit utanför Famagusta, spökstaden.

1974 var Varosha den del av Famagusta som var Cyperns största turistresemål med sin 1,6 km långa strand. Ständigt bygdes nya hotell upp och vid högsäsong besöktes staden av omkring 100 000 turister. Efter många år av dispyter mellan de turk-cypriotiska och de grek-cypriotiska så invaderade turkarna bl a Varosha. Invånarna fick 1 timme på sig att lämna staden och med hopp i sinne så trodde nog de flesta att de självklart skulle få återvända hem.

Idag har staden varit ett förbjudet område i 34 år och ingen fick återvända hem. Än idag står byggkranar kvar, ingen hann plocka bort från middagsbort, ta ner den upphängda tvätten eller få med sig sina ägodelar. Varosha är idag en spökstad som endast ett fåtal soldater får besöka. Det ryktas att det finns en bilaffär på det avstängda området med 1974års modeller...

****

Ska idag ner på stan för att hämta upp de "riktiga" ringarna.

Imorgon blir det att återvända till jobbet, till våra nya lokaler som är 3 ggr så stora och som jag ännu inte hunnit se. Spännande :)