fredag, februari 13, 2009
Sitter i Umeå i väntan på tåget. Är sååå lycklig över liggplatsen jag unnat mig; nu återstår bara att se om den går att sova på :) Saknar redan världens finaste fästman som alltid vet hur jag ska lugnas ner i de mest stressade situationer. Önskar att jag kunnat ta med honom i en liten ask för användning nere hos pappa. Någon frågade mig häromdagen om jag passar på att besöka honom för att lindra samvetet lite. Men det jag då frågat mig själv är om jag har något, och svaret är nej. Min far är kärleksfull och mysig, men det dåliga samvetet han lagt över mig hela livet har jag sedan några är tillbaka faktiskt lärt mig att skaka av. Antar att det faktiskt är därför jag nu besöker honom igen trots allt som utspelade sig under förra resan.
