Så var man klar undersköterska.
Lustigt att jag kämpat lika länge med min ubildning som Ida kämpade med sin. För trots att jag var sjukskriven under 2 av dessa 3,5 år så har det ständigt varit en kamp att slutföra.
Nu är jag trött och slut; har en del tankar att bearbeta och en hel del press som bara vill ut. Känner mig inte så peppad på framtiden eftersom jag vet att den kommer att vara tung i väntan på ett jobb.
Jag har ett kontrollbehov som ständigt ger mig ångest när jag inte vet vad som ska hända... Istället för att glädjas över min slutförda utbildning så har jag nu drabbats av ännu mer ångest.
Jag vill kalla det orättvist men så naiv vill jag inte verka.
Har solat idag och imorgon ska jag tillbaka till hemtjänsten igen efter en månads uppehåll.
Och den där känslan tär...
Nu längtar jag bara efter min älskade som ska få hålla om mig tills det känns lite bättre :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar