Bulor

Det är helt enkelt omöjligt att förhindra de små bularna. Tydligen går det att använda precis allt att ställa sig upp mot, som en enkel vägg t ex. Och varje gång han lyckats så släpper han ena handen, vänder sig om, och tittar om jag har sett honom. Visst är han stabil och jag någorlunda snabb, men det går verkligen inte att förhindra de små bulorna.

Än så länge ingen allvarlig olycka, tack och lov, och värst är nog att gång på gång se den sårade stoltheten.
Idag har vi hunnit ut på en kortare promenad för att fördriva lite tid. Elliotts humör är inte på topp när jag ständigt är och plockar bort honom från saker eller att han inte lyckas ställa sig.
Åh vad jag längtar till våren då man slipper alla dessa besvärliga kläder!