kärlek

Tårtorna klara! Har nu lockat håret en aning och satt upp det i en provfrisyr inför morgondagen och den duger, även den.

Brännmärket från kakformen häromkvällen har blivit inflammerat. Det ser visserligen ut att läka men jag har en röd och öm rodnad runt om det. Så det som jag mest stör mig på inför bröllopet imorgon är att någon ska se såret som ligger över mina gamla ärr på handleden och tro att jag börjat skada mig själv igen.
Men som mamma min sa,
"då får de väl tro det."

Våra älskade släktingar familjen Reimers har iallafall kommit idag. Varje sommar i 30 år med något undantag har de dykt upp och spenderat en kväll eller två med hela vår familj. Känns helt självklart att de ska spendera morgondagen med oss.

Har på "äldre" dar tänkt mycket på vad som menas med familj och släkt. Jag har inga mor eller farföräldrar i livet. På min pappas sida så har jag en halvsyster som jag inte träffat på 20 år och en halvkänd bror till farfar som jag aldrig träffat. Sen tar det slut. Jag är den siste Meijern på min farfars sida.
Sedan har jag en moster som jag inte heller har någon kontakt med och 2 kusiner som jag inte heller har träffat på säkert 20 år.
Det är min släkt. På papperet. Liten och inte alls sammansvetsad. Ingen har kontakt med någon känns det som.

Men så har man t ex familjen Reimers och Antons familj; jag har flera vårdtagare på jobbet som jag innerst inne kan låtsas är min farmor, farfar, mormor eller morfar eftersom jag aldrig känt en äldre människa innan.
Jag minns mammor till gamla vänner som kramade om en och andra vänners småsyskon som jag bråkade med.
Och jag har vänner som aldrig slutar vara mina mest älskade vänner hur lite vi än hörs.