kattångest

Igår gick vi ut på promenad, förbi en vän till Anton och sedan till Kvantum för att äta mjukglass. Väl där handlade vi även engångsgrillar, kött och annat till kvällen. Träffade Antons kusin med flickvän som på kvällen hämtade upp oss och Lars för att grilla nere vi dammen vid Medlefors. Jättemysigt. Lite öl, god mat och gott sällskap.

Idag gick vi också ut, ännu en gång till Kvantum för glass och en stor cola-Snow Slusch. Gott var det. Anton är ute och skatar med några arbetskompisar och jag ska ta och lägga mig ute på en filt. Vilket väder!!!

Jag mår underbart bra men en sak tynger mig; Sirius och Brisby. Känner mig som världens hemskaste matte. Förra sommaren med Sirius var underbar, tog med honom till Torpet nästan varje dag och han fick vara ute mycket. Nu är jag knappt hemma, eller jo, på dagarna är jag ju det ganska mycket, men jag sover aldrig hemma och kan inte ta ut dom som jag gjorde med Sirius förra sommaren. Skulle så gärna vilja hitta ett nytt hem åt dom där de antingen får vara ute eller iallafall vara bland folk lite mer.
Anton nämnde att deras 17-åriga katt säkert dör snart och att de kanske kunde få komma till Nyliden, men hans brors katt är inge snäll med andra katter, så...
Vet inte vad jag ska göra. Har så dåligt samvete över hur de lever nu, samtidigt som jag skulle få jättedåligt samvete över att lämna bort dom när jag faktiskt har tagit på mig ett ansvar.
Nån som vet?