Brisby & Sirius Jag kan inte ha kvar dom. Eller, jag kan ju, men jag vill inte. Varken jag eller dom mår bra över situationen vi har nu; att jag alltid sover hos Anton och bara är hemma några timmar om dagen när jag inte är på skolan eller nån annanstans, att det är sommar och de måste sitta inne i min lilla lägenhet.
Igår ringde iallafall Pia och sa att Patrik kanske vill ta Brisby eftersom han själv har Brisbys syster Ozzy och hon känner sig lite ensam. Hur jag ska göra med Sirius vet jag dock inte. Vill inte göra någonting. Vill bo i en villa nära skogen så att han fick vara kvar hos mig men ändå må bra.
Känns iallafall jobbigt. Brisby har jag inte haft så länge, men Sirius har betytt otroligt mycket för mig. Han var ett mål jag strävade efter för drygt 1 år sedan och han var med mig jämt förra sommaren. Jag cyklade med honom i den fram och tillbaka till Torpet ständigt. Jag bodde på Sunnanå och kunde ha honom ute varje dag i sele.
Om jag lämnar bort honom så kommer ingen att vänta på mig när jag kommer hem, ingen kommer att snutta på mitt finger så som han alltid gör, eller lukta sådär mysigt, ingen katt kommer att stryka sig längs mina ben eller resa sig på bakbenen för att stånga mig i ansiktet av glädje när jag böjer mig ner.
Några tårar igår och fler lär det bli. Får se hur jag gör. Vill inte ge bort den ena och behålla den andre. Bara de får komma till bra hem så är jag nöjd, och så länge jag har möjlighet att träffa dom. Någon som känner sig sugen?
För övrigt har jag idag varit tillsammans med Anton i 3 månader, ett helt kvartal! Bigtime rekord för mig, jag som aldrig kunde nöja mig. Nu kan jag inte vara annat än just nöjd, lycklig och skitkär!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar