pust och stånk

Det blev ett kort besök hos barnmorskan häromdagen eftersom det blivit en dubbelbokning. Vi gick i alla fall igenom den fysiska biten; alla prover fortfarande på topp och BM tyckte att jag hade en kropp som var som gjord för att vara gravid. "Det tog bara lite tid"... :)

Vi fick höra lillhjärtat slå, men jag var faktiskt så fascinerad över hur hemskt det låter genom en sån där doppler, att jag aldrig la på minnet hur många slag det slog per minut. Jösses, jag började nästan gapskratta när hon kom just över hjärtat och det lät som en galopperande häst!

Jag har en tid även nästa vecka hos henne då vi ska prata om det vi inte hann i förrgår. Hon bokade även in mig på en läkartid veckan därpå eftersom hon tyckte att det lät som att jag har det onödigt jobbigt med foglossningen.
Det lät som att hon inte trodde att det skulle vara några problem att bli sjukskriven 25% till en början; men nuförtiden så är det ju inte sjukskrivningen som är något problem - problemet är oftast att få den godkänd av försäkringskassan.

Magen har växt så att det knakat i veckan, eller åtminstone känts, och tyvärr får jag ta Alvedon varje arbetsdag för att orka med. Då är det självklart så skönt att kunna ta ut en semesterdag här och där när veckorna känns extra långa och tunga.

***

Förresten; visst får man klaga även om man är överlycklig över sin lilla bebis?
Så jäkla kul är det inte att varken känna igen sin person eller kropp och att allt blir till det sämre.
Men så sparkar han lite och jag glömmer allt....
:)