fredag, januari 07, 2011

Lyckan

Nu när jag har känt min lille kille i magen flera gånger per dag i flera veckor, så är jag så glad över att vi bad om att få veta könet och att vi så tydligt kunde se det.
Det känns så fantastiskt att veta att det är just Han som växer inom mig, att det är just Han som kommer att vara den vackraste bebisen på jorden och att Han inte bara är något som vi har skapat tillsammans utan även är någon som kommer att vara vårt ansvar och det mest värdefulla i våra liv.

Jag trodde så länge att jag aldrig skulle vilja ha barn eftersom jag hade sådan problem med att ta hand om mig själv.
Men så växte jag och mognade och blev visserligen inte den lyckligaste på jorden eller helt fri från gamla demoner, men nästintill. Till skillnad mot så många andra så har mina sämre år lämnat mig med så många verktyg till att klara av även de sämre dagarna.
Och sedan så välsignades jag med en man som kommer att bli en fantastisk pappa tack vare fantastiska förebilder; en man som alltid kommer att sätta sin familj först.

***

Jag dagdrömmer om hur han i juni ligger på fårskinnsfällen på vardagsrummets varma golv. Hur jag sträcker ut mig bredvid honom och lägger min ansiktsprofil längs hans mjuka kinder. 
Jag har aldrig varit den som luktat på bebisar förr, men jag tror mig redan veta hur fantastiskt han doftar och att jag inte kan få nog.
***

2 kommentarer:

Pippi sa...

Åååh vad jag längtar efter min lilla systerson!! Dina vackra ord får mig att längta ännu mer.

Denna sommar kommer att vara en sommar vi alla sent kommer att glömma. Det kommer att vara sommaren då miraklet kom till oss...

Mamma sa...

Den där bilden är så fin...var är Antons hår numera? Bäbisar vill gärna slita i håret. :)