fredag, februari 12, 2010

relativ sorg

Våra vänner och vi har drabbats av charadfeber. Det hela startade under vår taco/julmys-middagsbjudning och i fredags drog vi igång för 3e gången.
Helgen fortsatte i goda vänners lags tecken med trippen till Piteå - vi blev i slutändan 6 par som åkte och någon på jobbet frågade mig om vi inte har några singelvänner i vår umgängeskrets?

***
Jag skrev för ett par veckor sedan över hur välsignad jag varit från olycka, och antydde att en vän gick igenom något svårt. Inte många dagar senare drabbades även en kollega till Anton av något fruktansvärt - och så igår en arbetskamrat till mig.

Jag har alltid på något sett ogillat när människor söker efter kopplingar till personerna bakom de tragiska tidningsrubrikerna som om rubrikerna handlat om en känd person som de vill påpeka att de känner.
Jag är själv lite på det sättet, men framförallt för att jag vill må dåligt för en annans skull, jag vill lägga mina tankar på de drabbade och deras nära och kära och jag vill be för deras skull.
Allt blir så mycket mer påtagligt när det rör sig om någon man har en anknytning till, såklart.
Och allt är relativt.

Jag minns när jag i början av min tid på avdelningen mådde som sämst och sms:ade min ängel Johan. Jag bad honom att be för mig precis som jag gjort några år tidigare men den här gången fick jag aldrig nåt svar.

I efterhand fick jag veta att han befunnit sig i Thailand vid den här tiden, uppe i bergen där han med så många andra fick söka skydd från flodvågen.
Allt är relativt.

Inga kommentarer: