Härligt härligt

Vissa dagar skulle det vara riktigt skönt att hoppa över. Som idag, så jag dricker en starköl efter jobbet.
Det förtjänar jag efter att kroppen insisterat på att den behövde dumpa lite vätska ur tårkanalerna på väg till bussen ikväll. Jag är trött. Jobbat förmiddag, handlat saker som tyngt ryggen på stan i 3 timmar och sedan gått tillbaka till jobbet för att jobba kväll.
Sedan får jag allt lov att storstäda imorgon, åka in till stan för att handla en "från hanar till honor-kontakt" för att kunna köra lite Singstar med några få arbetskamrater imorgon.
Ser verkligen fram emot att bjuda hem de få som kan komma - känns spännande på sätt och vis eftersom alla har en bild av mig på jobbet och nu är det upp till dom att avgöra om den stämmer med mitt privata jag.

***
Jag trivs verkligen på jobbet.
Min chef strålade när hon kom och hälsade på oss häromdagen och jag frågade om det var av någon speciell anledning.
Hon svarade att hon varit på ett café på vårat område och träffat vårdtagare och andra äldre och att hon helt enkelt tyckte att det var så himla kul. Och det förstår jag.
-Jag trivs med att ha en chef som trivs med sitt jobb. Som gör sitt yttersta för att vi ska sträva efter att vara bäst, som känner sina medarbetare och som jag tror att de flesta känner att de kan vända sig till.
-Jag trivs med mina arbetskamrater som känner förtroende för mig, som är omtänksamma och glada, som ber om hjälp när det behövs och som gör sitt bästa för ett gott samarbete.
-Jag trivs med mina vårdtagare som delar med sig av visdom, livshistorier och ibland rena skämt; som ibland får mig att tro att jag är bäst på det jag gör och som får mig att längta till "livet genom".

Jag har hört någon säga något i stil med att "om jag en dag behöver hjälp med att torka rumpan så skjut mig".
Och så många gånger har jag tänkt i de banorna, att jag hellre skulle vilja dö än att genomlida det en del gör.
Men då är jag väl en sådan själ också, som så lätt tänker tankar som aldrig kommer att införlivas men som ändå finns där - att allt vore så mycket lättare om ingenting fanns.
Så jag trivs med mina vårdtagare som får mig att längta till "livet genom"; det där man får älska och älskas, kanske få barn en dag, möten med nya människor, flera nära, kära vänner, att få sörja när de försvinner och  att få finnas där för andra.

Så om än jag en dag sitter där med en reumatisk och 'värksam' kropp;
snälla, Nej - skjut mig Ej!

För övrigt så gör den här låten mig så glad...