Jag antar att det här är tiden då man ska testa sig fram för att hitta en metod som passar ens barn. När jag pratar med mina mammavänner förstår jag ju att de flesta har det lika jobbigt. Oftast handlar det dock om att få bebisen att somna om kvällen, helst själv.
Med detta har vi inget problem. Som det ser ut nu så får Elliott äta efter sin eftermiddagssömn, därefter blir det babygym, gåstol och bus med mamma och pappa. Efter busandet brukar vi varva ner, oftast genom ett bad och att gå omkring lite i huset och titta på saker; igår låg vi i sängen och läste en bok. Han får äta en gång till efter badet och sedan brukar vi tillsammans gå och släcka ner lite lampor och titta på Elliotts säng. Medan han fortfarande är vaken (och inte gnäller), så lägger jag ner honom med napp och snutte i spjälsängen och som mest brukar jag få låta honom hålla mig i handen innan han somnar själv inom ett par minuter.
Toppen-sövning tycker jag, i princip alltid helt utan gråt eller gnäll samt att vi slipper vagga honom till sömns.
Problemet kommer inom en timme, då han alltid vaknar upp, och oftast JÄTTEledsen om man inte är snabb nog att springa in till honom och buffa honom till sömns igen. Ibland kan vi få springa in och buffa honom till sömns var 5e minut under en timmes tid, och ofta måste han plockas upp för att lugnas ner eller sövas i famnen.
Det är så synd på en sån fin insomning, och jag har haft 1000 teorier om vad det kan bero på.
Ikväll ska jag testa en egen variant på 5 minutersmetoden; att jag helt enkelt går in till honom var 5e minut under nån timmas tid trots att han sover, så att jag kan buffa på honom så snart han vaknar till det minsta och visa att han inte är övergiven. Kanske det kan göra honom lite tryggare; om inte annat så ska man ju testa allt för att utesluta annat ;)
***
Elliott nu på morgonen; jag hade ställt babygymmet över honom på bädden. Vi har visst en Hulken i huset.
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar