Lillan har blivit förkyld igen, på riktigt. Näsan rinner konstant och hostan har till slut gjort henne hes. Hon har efter många timmars snörvlande äntligen kommit till ro och jag hoppas ännu en gång på en bra natt.
Efter en vecka med natt-terror mot mamman, så ska vi inatt se om kanske Anton kan trösta och söva om Elliott om (när) han vaknar. Jag lär ju få väcka Anton och kanske t o m knuffa honom ur sängen för att stiga upp, men vi måste försöka iaf.
Detta små(två)barnsliv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar