less på mig själv

Idag blir jag fru Meijer. Vaknade upp för snart en timme sedan med tusen tankar rörande var alla skålar, koppar, bullar osv ska få plats, hur pastasalladen ska gå att ta ur utan att hälften åker ut mm...
För i eftermiddag ska jag tydligen måsta släppa på kontrollen och då kräver visst hjärnan min att jag löser allt redan nu, inatt.
Men, "ALLT kommer att lösa sig" (som jag faktiskt är lite less på att höra efter som jag redan vet är sant.) På vems bekostnad då? Mammas? Svärmors? Någon annans? Vem kommer att få sitta minst kväll är frågan, och vem kommer som jag att drabbas av huvudbry över hur jag egentligen tänkt att allt ska få plats?
För med en för liten lokal för antalet bjudna och mat som inte får plats så är ekvationen svår, och själv ska jag tydligen måsta luta mig tillbaka medan andra springer som yra höns.

Gaah! Vatten över huvudet är vad jag har tagit mig. Allt jag ville var ju att få äkta min älskade Anton; och visst, vad som än händer så får jag ju det. Men hur tusen ska jag kunna slappna av??? Blir tokig på mig själv och beundrar Anton som ändå vet vad han ger sig in på.

***
Det är lustigt att jag sovit så enormt mycket, mellan 10-12 timmar varje natt senaste veckan, men inatt verkar få nöja mig med betydligt mindre.
Trots detta så får jag ikväll i alla fall min käresta till man och lovar att jag kommer att göra mitt bästa för att endast njuta av kvällen som kommer.