för din skull

Såja... jobbat ett par dagar och nu druckit några öl i gott sällskap ikväll.

Anton är verkligen bra för mig, han är fin. Bara nu när jag tänker på att han är ute på promenad med Lars så tåras mina ögon över att han inte är här för att hålla om mig.
Han har gjort mig beroende av kärlek och för det kommer jag att vara honom evigt tacksam.

Kanske är det alkoholen som gör mig sentimental och nostalgisk, men då jag ännu inte efter så många år kan släppa de negativa tankarna inombords då och då, så är det älsklingen som håller mig flytande. Som jag brukar säga så är jag inte frisk för hans skull, men för att han kom in i mitt liv, gav mig den trygghet jag aldrig tidigare kännt och för att jag ville leva sunt för Antons skull.

Enligt de på klockar så ansåg jag mig tydligen förtjäna något för en gångs skull, Anton, och kämpade därför för att få behålla ögonstenen :P

Ah... nu ska jag borsta tänderna rena från vitlöksdipp; sova en god natts sömn samt vakna imorgonbitti med något fantastiskt vid min sida.

Jag älskar Anton.
Jag älskar de som räknar sig till min familj, ni vet vilka ni är.
Jag älskar Ida, Jennifer, Lars och några fler unika vänner...
och jag hoppas att ni alla jag ej nämnt än dock känner det i era hjärtan.

Jag börjar nog älska mig själv litegrann....

Ibland, litegrann :P