Elliott har testat Antons gränser till det yttersta sen Zelda kom, men häromkvällen hade vi ett snack och jag gav Anton min syn på saken och tips på hur jag själv agerar i liknande situationer. Elliott blir lätt frustrerad och ledsen när han måste avbryta nåt roligt eller göra nåt som han inte själv känner för, eller värst; kombinationen av de båda. Exempelvis att måsta sluta gräva i sandlådan för att gå in och laga mat.
Själv har jag lärt mig att ha en plan. Att förbereda honom, vara ärlig och tydlig och att ständigt kunna avleda tankarna när han blir arg.
Arg och ledsen får man vara, brukar jag säga åt honom, men ofta behövs det ju inte. Avledning är alltså ordet, inte mutor. Att stoppa honom vid första "gnället" och börja prata om nåt annat.
Som jag sa till Anton; jag pratar nog 3 gånger så mycket med Elliott som Anton gör ;)
***
Idag har vi haft besök av familjen Holmqvist hela två gånger, och en hel del lek hann barnen med.
1 kommentar:
Så många gulliga knattar!
Skicka en kommentar