tungt.

Vissa dagar är såklart sämre än andra, men på sistone verkar de flesta dagar vara just sämre.
Kanske är det mörkret som för alla andra, eller kvicksilvret från influensavaccinet, eller kanske helt enkelt att mitt tidigare destruktiva beteende kom till av en anledning - född med ångest.
Upp och ner och nu är det alltså ganska så ner. Offerkoftan på osv, men som jag brukar säga till mina äldre "man får faktiskt tycka synd om sig själv ibland". Och klaga.

En sämre dag idag med mentala påfrestningar på jobbet, och så en busschaufför som ville sticka lite tidigare och lämna mig springandes efter sig ikväll. Väl hemma fann jag dock en fantastisk gåva från en främling i brevlådan.
För några veckor sedan kanske ni minns att en kille kommenterat i bloggen om "Brisby och Nimhs hemlighet", och nu har han skickat mig, helt gratis om än jag planerar att skicka honom en slant, sin egen remastrade version av filmen, med både svenskt och engelskt tal samt text med omslag och allt, som han skriver "bara för att jag gillar att göra sånt".
Så glad. Som att gudarna ville påminna mig om att jag inte blev bortglömd idag.
Och så fick jag ju komma hem till min fantastiska man.