SuperNattning

Idag tog jag tag i nattningen på riktigt, och vi klarade det helt utan tårar.

Elliott tycker ju att det är superkul att springa upp ur sängen när vi sagt godnatt och lämnat rummet.
Jag brukar ställa mig utanför och lägga honom om och om igen. Till slut tappar jag tålamodet, fräser till eller stänger helt enkelt dörren en stund. Likamed ledsen kille. Så skär det i mammahjärtat och jag börjar om på nytt, in och ut, lite tröst här, lite mer sång och mys, kanske att jag lägger mig bredvid honom eller att jag rent av tar över honom till vår säng.
Problemet är att han kan ta timmar på sig att somna med oss sittandes bredvid, för även då är det ju kul att kuta upp och ner ur sängen; och att han vaknar varje natt och vill lägga sig brevid oss vore ju såklart skitmysigt om vi ni fick sova också.

Idag följde jag i alla fall Supernannys tips.
Efter att ha sjungit sånger, släkt lampan och sagt "Nu är det natt och Elliott ska sova. Godnatt Elliott", drog jag igen dörren utan att stänga helt och satte mig i en fåtölj utanför.
Snabbt var han där, såklart, och första gången sa jag "Nu är det natt och Elliott ska sova" och följde honom tillbaka till sängen.
Andra gången fick han bara höra "Nu ska Elliott sova".

De övriga drygt 60 (!!!, och ja, jag räknade) gångerna, möttes han bara av tystnad medan jag om och om igen följde honom till, eller lyfte upp honom i sängen.
Första 15 minuterna hann jag lägga ner honom 25 gånger, och efter 45 minuter var vi uppe i just 60.
Orken började tryta, och sista kvarten låg han kvar längre och längre stunder.

Det tog alltså en timme fr o m att jag lämnat rummet första gången, och då är det en numer snabb nattning!

Enligt Supernanny ska barnet till slut förstå att du finns där, men att du är skittråkig och ihärdig.
Så nu hoppas jag på att han sover skapligt inatt och så kör vi samma tjat imorgon :)

Published with Blogger-droid v2.0.9