nej, tack, tyvärr

För en vecka sedan gjorde jag nåt riktigt bra för mig själv.
Jag hade för en månad sedan tackat ja till att prata i ytterligare i klass i början på april, men nu tog jag tillbaka det. Eftersom läraren hört mig berätta min historia så många gånger, så förstod nog hon om någon mitt resonemang.
Jag känner i vanliga fall lite lätt ångest men än mer stor nervositet inför varje föreläsning, och insåg nu att jag med alla hormoner i kroppen skulle komma att må skit inför ett nytt åtagande.
Så, jag tackade nej, bara för mitt eget välmåendes skull :)